Kvinnors stavh

opp är en relativt ung sport i friidrottens värdetävlingar som inte riktigt lyckats förädlas värst långt. Resultatnivån är fortfarande väldigt blygsam till vad den kommer att vara om 10-15 år då tillräckligt många tillräckligt begåvade individer fått rätt träning i rätt ålder. Trots det har sportgrenens PR-värde och publikintresse  överskuggat spjut och andra udda grenar som valmage överskuggar en snäcka på havsbottnen, tack vare henne – Isinbajeva. Det enda sättet att förbli obesegrad för evigt är att dra sig ur när formen eller motivationen tryter, fråga fast Alexandr Karelin eller varför inte Carolina Kluft.

På tal om Kluft, vem bryr sig om sjukampen nu när varken Kluft eller hennes rival Eunice Barber – Jackie Joyner-Kersee är med. Friidrott bygger på stjärnkult. Damernas stavhopp riskerar att falla i glömska ifall ”kvinnliga Bubka” inte snabbt repar sig och gör revansch. All ära tilll Chelsea Johnson och Monika Pyrek, och till Svetlana Feofanova som inte ens var med i VM.3 Inte för det, stavhopp behöver henne mer än hon behöver stavhopp. Med sponsorintäkterna och GP-startpengarna efter  nio EM-VM-, och OS-titlar samt 26 världsrekord gör hon vad hon vill.