I vanliga fall när sportjournalisterna samlas för ett pressinfo av något slag går det till så här: Alla drar sig för att vara den första som slår sig ner framför podiet där idrottaren ska sitta, de som ändå först sätter sig gör det på de absolut sista bänkraderna och gärna med en viss distans till varandra. Lite karikerat kanske, men inte mycket.

När Usain Bolt skulle göra entré var allting helt annorlunda. Fotografer, tv-journalister, journalister med bandspelare eller block under armbågen inte bara armbågade sig svettiga för att få en tillräckligt bra plats framför scenen utan också ropade ilsket och högljutt åt varandra att sätta sig ner och hålla klaffen. Har själv aldrig varit med om att ett informationstillfälle inför en tävling, observera ordet inför, lett till den sortens intensiva kaos. Det hade tydligen inte Bolt heller av hans min att döma då han mitt i sitt svar på frågan om han kan slå världsrekordet på 100 meter blev avbruten av journalisternas upprörda förmaningar till varandra.

Vad han svarade? Att det viktigaste är VM-guldet och inte världsrekordet men att det är troligt att det förstnämnda kräver det senare.