De snabbaste klättrarna
Redan nu kan Alberto Contador räknas till en av de stora namnen i Tour de Frances historia – för det första skulle han ha vunnit sin tredje raka om inte arrangörerna utestängt hans Astanastall förra säsongen, för det andra är han utan tvekan en av de allra främsta bergsgetterna genom tiderna.
När Contador attackerade och så gott som säkerställde sin totalseger på etapp 15 i de schweiziska alperna tog han sig uppför den 8,7 kilometer långa bergssluttningen till målet i Verbier på 20 minuter 36 sekunder. Stigningen är mer än 7 grader brant, vilket innebär att för varje kilometer bär det 70 meter uppför. Snittfarten var 25,34 kilometer i timmen och Contador klättrade uppför med 1 900 meter i timmen.
Här kan ni också ana er till varför det är så viktigt med att cykla med klungan och inte tappa sina hjälpryttare. Var och en som i sällskap nånsin rört sig med cykel på vägen i hastigheter högre än 35km/h borde ha insett att han kan använde 50 procent mindre styrka om han hölls bakom någon storväxts rygg.Ur en sporadisk motionärs synpunkt försvinner fördelen av drafthjälp när backen blir för brant, för det har praktiskt taget inte någon fysiologisk betydelse då farten understiger 20. Proffsen kör alltså 25-35 i när vägen sluttnar 5-10 grader uppåt.
Till och med Tour de Frances levande legend Lance Armstrong kunde inte annat än förundra sig över Contadors fart uppför – hans eget rekord är 1 790 meter i timmen. I själva verket är Contadors klättring den snabbaste i Tourens historia – Bjarne Riis klättrade uppför Hautacam med 1870 meter i timmen 1996 och Marco Pantani uppför Alpe d´Huez med cirka 1820 meter i timmen 1995 och 1997. Kolla förresten Pantanis fart på den här videon, det är inte nåt latmaskande precis: 
Riis har sedermera medgett att han använde EPO, konstgjord bloddopning när han segrade i sammandraget 1996. Och Il Pirata, som vann Touren 1998, var ju i praktiken ett apotek på två ben, eller snarare hjul.
Cykelforumen surrar just nu av rykten och spekulationer och det verkar som om ingen tror att Contador kan vara så bra utan att dopa sig. Det är trist att det blivit så, men med tanke på vad som hänt under de senaste åren är det inget under om cykelfansen blivit skeptiska. Särskilt som Contador, länge en formidabel bergsget, nu också dominerar tempoloppen.Och Contador har en bakgrund i det något suspekta Liberty Segurosstallet med den mycket suspekta sportschefen Manolo Saiz som även det drog sig ut ur Touren 2006.
Den etablerade sanningen är ju att du antingen är specialist på tempo, berg, eller spurter. Därför får också den trefaldiga OS-vinnaren i bancykling i Pekign Bradley Wiggins svara på besvärliga frågor om doping, efter att han plötsligt börjat hålla jämna steg med Armstrong, Klöden och bröderna Schleck i bergen.
Ibland undrar jag bara om folk glömt att Miguel Indurain, Lance Armstrong och de andra stora Tourvinnarna var stora därför att de var överlägsna både i tempo och i berg. Indurain var en grym tempocyklist som tappade tio kilo och lärde sig haka på sina konkurrenter i bergen. Lite som Jan Ullrich kunde ha gjort om inte det goda livet smakat bättre än träning. Armstrong var, nå, en mycket lovande endagarscyklist, som efter sin cancer tappade 10 kilo muskelmassa, lade om sin träning med fokus på att inte bara överleva ett berg, utan kunna utmana sina rivaler i berg efter berg. Denna förädling av Lances egenskaper som vann honom sju TdF-segrar kan du bäst spåra i Contador – han dominerar tempo, i bergsetapperna stiger han lätt med hög kadens (pedalrotationer per minut) vilket är det minst energikrävande sättet att klättra förutsatt att du har den anaerobiska kapaciten. När det luktar bränt ställer han sig på pedalerna, redo att slå till som en skallerorm. När någon försöker ta sig ifrån och Contador måste svara är han beredd att ta in försprånget och när Contador väljer att slå till kommer han upp i ruskigt hård fart i ett ögonblick – innan killen längst bak i tätgruppen inser vad som hänt är han femtio meter bakom.
Dagens vinnare var ändå Lance Arsmtrong – för en 38-åring att komma tillbaka och nå Tourpodiet var grymt Fast han hade lite hjälp av sina stallkamrater och vänner i peloton, såsom Hincapie som tipsade Lance om tredje etappens utbrytning i korsvindarna. Armstrong var en hårsmån från gula ledartröjan – och jobbade febrilt för att få Hincapie i den gula ett par veckor senare.
Nästa år befinner sig veteranerna i samma stall. Kanske med Cadel Evans som sin understudy. Och Chris Horner. Astanastallet kommer att upplösas. Contador tar väl plats i det spanska Santanderstall som Fernando Alonso kokar ihop.
Ser redan fram emot TdF2010. Men före det har vi förstås Vueltan i Augusti, som enligt rykten ska flyttas till sin ursprungliga plats på våren, samt Girot i nästa års maj.
Veikkanen tappade polkatröjan, men Hushovd fick hålla sin till Paris. Hurra för norrmannen.Vi sympatiserar förstås.
