Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Skuggtipsen

11.09.2011 21.27 | Skriven av Marcus Lindqvist i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Skuggtipsen)

Jag hoppas FM-ligan inte blir lika förutsägbar som alla experttipsen inför ligastarten på torsdag. Alla tycks vara ense om att HIFK upprepar som ligamästare (någon enstaka tror på Jokerit), Jokerits Ilari Filppula vinner poängligan, Sami Vatanen är ligans bästa back, Mikael Granlund är bästa spelaren (någon enstaka hävdar Ville Peltonen) och Niko Hovinen är bästa målvakt. Bottenstriden: SaiPa mot Tappara.

Här kommer mina skuggtips inför ligastarten. Som garanterat slår fel, men om något slår in kan jag geniförklara mig själv.

Grundserievinnaren: Glöm favoriterna. Fjolårets succe var ingen slump. Karri Kivi visar sig vara en ny Kai Suikkanen. Ässät toppar tabellen när slutspelet inleds.

Ligamästare: Blues. Ett lag som stulit nyckelspelare bakom HIFK:s ligamästerskap såsom Ari Vallin, Joni Töykkälä och Teemu Ramstedt kan bara inte räknas ut.

Bästa målvakt: Alla tror Kärpät går ut och köper en dyr text-tv-stjärnmålvakt före mitten av oktober. Nejdu, Ville Hostikka slår igenom på stort och toppar målvaktsstatistiken. GM Juha Junno brukar väl inte göra några impulsköp, va?

Bästa back: Helt övertygad om att HIFK:s Ilari Melart finner nya dimensioner av sig själv under Petri Matikainens ledning.

Bästa forward: Ryan Stone, TPS. En spelare som gjort 35 NHL-matcher måste ju briljera i en farmliga som FM-ligan. Dessutom har han spelat i samma juniorlag, Brandon Wheat Kings, som Glenn Hanlon. Det måste betyda något.

Poängbäst: Inför förra säsongen var den stora snackisen Kärpäts Kamil Kreps och hur han skulle dominera ligaisarna. Efter Kreps flopp har det varit lite tystare kring: Michal Vondkra.

En förhandsfavorit är född

24.05.2011 00.03 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för En förhandsfavorit är född)

Efter att Tom Nybondas på måndagen presenterade HIFK:s lag för säsongen 2011-12 kan man bara konstatera att laget är solklara favoriter till grundseriesegern för tillfället.

Här är några orsaker:

  • Juuso Riksman valdes till ligans bästa målvakt förra säsongen.
  • Backbesättningen med Toni Söderholm, Mikko Jokela, Martti Järventie, Markus Kankaanperä, Mikko Kousa, Mikko Kurvinen och Ilari Melart är helt i en klass för sig i ligan. Tufft, skickligt och rutinerat.
  • Centerkvartetten Mikael Granlund, Kim Hirschovits, Petteri Wirtanen och Siim Liivik är ligans bästa.
  • Yttrar som Ville Peltonen, Eero Somervuori, Lennart Petrell, Kimmo Kuhta och Jerry Ahtola ser till att målen rasslar in.
  • Nya tränaren Petri Matikainen valdes till ligans bästa tränare förra säsongen.

Allt talar för att det blir en till stark säsong och HIFK måste – åtminstone för tillfället – ses som den största favoriten. Men då ska vi minnas att det är knappt fyra månader till seriestarten och mycket hinner hända.

Men det lär bli en riktigt intressant säsong i Helsingfors då också Jokerit ser ut att ha en stark spelartrupp. Kan vi hoppas på en helhelsingforsisk final?

Teemu Ramstedt har inte platsat i HIFK:s laguppställning i slutspelet. Efter en oerhört svag avslutning på grundserien valde Kari Jalonen att peta Ramstedt och låta Joni Töykkälä ta över som tredjecenter i laget.

Det har visat sig vara ett lyckat drag. Töykkälä, Turo Järvinen och Jerry Ahtola har bildat en minst sagt fungerande enhet som långa stunder nollade Lukkos första kedja på vägen till final.

Då Ramstedt nu inser fakta att han inte kommer att rymmas med i laget i finalerna utan att det blir skador på nyckelspelare väljer han en märklig väg att gå.

I dagens Iltalehti säger Ramstedt att han inte förstår varför han är petad.

Att inför finalerna gå ut och på det sättet indirekt rikta kritik mot sin tränare visar att Ramstedt verkligen inte har något i HIFK att skaffa under våren. I och med sina uttalanden ger han svar på sin egen fråga om varför han är petad. Ger man inte allt för laget på alla plan är man inte heller värd att vara med i laget.

HIFK visade redan tidigare i vinter att man inte tolererar att spelare sätter sig själv före laget då man lät hannes Hyvönen gå. Kanske vi får se samma sak igen i fallet Ramstedt.

En proffsig spelare hade sagt något i stil med ”jag är nöjd hur laget klarat sig. Tränaren väljer det lag han anser vara bäst och jag är redo att hoppa in på planen då jag får chansen”.

Ramstedt är på väg bort från HIFK efter den här säsongen. Hans namn har kopplats ihop med Jokerit och jag kan tänka mig att Jarmo Kekäläinen inte gillar Ramstedts uttalanden i kvällspressen.

I HIFK kommer nog ingen att sakna Ramstedt.

Spelarna i HIFK och Jokerit bjöd på något alldeles extra i det som redan är en klassisk slutspelsserie.

Förutom att det spelades hockey av hög kvalitet där magiska individuella insatser bidrog till att det blev kollektivt starkt spel från båda lagen var kvartsfinalserien oerhört fysisk.

Det smällde rejält längs sargerna då både HIFK- och Jokeritspelare dundrade in i varandra med tyngd och kraft. Tacklingarna var stenhårda och spelarna i bägge lagen var tvungna att samla ihop klubbor från isen vid flera tillfällen efter att ha blivit överkörda.

På planen fanns det ingen som klagade. Tacklingarna var stentuffa – men helt rena. Inte en gång såg vi spelare ge några fula eftersläng med handske eller klubba efter en tackling. Spelarna tog emot tacklingarna, bet ihop och spelade vidare. Precis som man ska.

Ta Eetu Pöystis tackling på Antti-Jussi Niemi i den sjätte matchen. Pöysti kom med hög fart och krossade Niemi som flög i en halvvolt i isen. Allt för många gånger har spelare blivit liggande, medan motståndaren visats i duschen, för att sedan återvända efter ett mirakeltillfrisknande. Inte Niemi. Han steg upp, skakade av sig tacklingen och fortsatte spela. Det lyfter jag hatten för.

Och så var det i hela matchserien. En mer rakryggad hockey får vi vänta länge på har jag på känn.

Därför är det synd att två pajaser ska göra sitt för att förstöra den fins stämningen som rådde mellan spelarna. Jag talar naturligtvis om tränarna Kari Jalonen och Erkka Westerlund.

Jalonen inledde matchserien med att spy galla över hela Jokerit då han under presskonferensen inför slutspelet sade:

Det är två ganska olika lag som möts. De (Jokerit) har hämtat in en GM från NHL (Kekäläinen), tränare som vunnit sex mästerskap (Jortikka) byttes ut mot en internationellt marinerad och meriterad tränare (Westerlund), fysiktränaren blev förstacenter (Eaves), de hämtade in en toppspelare från NHL (Nokelainen), man köpte JYP:s skyttekung (Pihlman) och efter det ännu en världsmästarmålvakt (Lasak). Vi har byggt upp vårt lag från egna juniorer och de har under tre år vuxit sig till storspelare.

Efter den första matchen klagade han på domarna och beskyllde ligan för att behandla HIFK orättvist.

Westerlund var inte ett dugg bättre då han efter den tredje matchen och HIFK:s första seger kastade en vattenflaska mot domarna.

För att sedan kalla HIFK för ett kriminellt gäng som hans Jokerit måste möta trots att serien både varit städad och rejäl på planen.

Inte speciellt genomtänkt eller klokt.

Jalonen avslutade hela matchserien med att kalla Westerlund för en ”kärring”.

Ett kapitel för sig är Jokerits GM Kekäläinen som tycks vara så publicitetskåt att han efter varje match måste tränga sig in bland journalisterna då det är tid för spelar- och tränarintervjuer efter matcherna. Dessutom kostade hans ogenomtänkta kommentarer Jokerit 10000 euro och honom själv en del av trovärdigheten.

Men spelarna är förtjänta allt beröm de kan få och supportrarnas stående ovationer efter den sjunde matchen var för dem. Inte deras gnällande chefer.

Alla tiders chans för Jalonen

10.03.2011 23.43 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Alla tiders chans för Jalonen)

Kari Jalonen fixade bästa tänkbara läge för sig själv då HIFK slutade trea och Jokerit sexa i grundserien.

Efter att två år i följd åkt ut direkt i slutspelet mot sämre lag får han alla tiders chans till revansch.

Senast då Jokerit och HIFK möttes i en slutspelsserie förlorade IFK med 0-4 i matcher.

Nu ska Jalonen för tredje gången på lika många år leda sitt lag i slutspelet som favorit. Och lyckas han föra HIFK till semifinal efter att ha slagit ut ärkefienden Jokerit lär de flesta supportrar förlåta honom för de två senaste vårens fiaskon då laget åkt ut mot TPS och HPK.

Förlorar Jalonens HIFK mot Jokerit kommer han för alltid att bli ihågkommen som den stora förloraren i Ishallen.

Den gode Jalonen har både allt att vinna och allt att förlora. Till sitt förfogande har han ett lag som på precis alla delområden är bättre än Jokerit. Därför är det Jalonens matchserie att vinna eller förlora.

Har han lärt sig något av de två senaste åren eller kommer Erkka Westerlund att ta en lika överlägsen taktisk seger som Jukka Rautakorpi gjorde för ett år sedan?

Tammikuun tasaus – januari-idiotin

28.01.2011 15.24 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Tammikuun tasaus – januari-idiotin)

FM-ligan har under åren stått för en mängd ofattbara och korkade beslut. Man har begränsat antalet spelare till 18 per match, man har flyttat lördagsmatcherna från 17 till 18.30 och nästan helt slopat söndagsmatcherna.

Men det mest idiotiska ligan kommit på på länge är den så kallade Tammikuun tasaus som vi är mitt inne i för tillfället. Vi funderade här på redaktionen vad som skulle vara ett bra namn på svenska utan att komma fram till något vettigt svar. Kanske januari-idiotin passar bäst.

Själva idén är redan helt befängd. Ett dubbelmöte mellan två lag mitt under säsongen känns i sig inte riktigt motiverat.

Men att belöna de sämsta lagen i ligan med att de får välja motstånd är fullkomligt vrickat. De lag som gjort det sämsta arbetet och spelat sämst får välja vem de möter medan de lag som varit bäst under säsongen inte har något att säga om sitt motstånd. På något sätt känns det bara helt bakvänt.

Då innebandyn haft systemet där lagen får välja sina motståndare i kvartsfinalerna har ettan valt först, sedan tvåan och trean och fyran får det lag som blir över. Och då har de fått välja motståndare från lagen på 5-8 plats. Då har de bästa belönats – precis som det ska vara.

Det system ligan valt att gå efter betydde att matchparen utformades enligt följande:

• serieettan mot -fyran: JYP–HPK (fick välja motståndare som sjunde lag)

• 2–5: Ässät–Lukko (5 val)

• 3–6: HIFK–Jokerit (6 val)

• 7–13: KalPa–Pelicans (3 val)

• 8–11: Blues–Kärpät (4 val)

• 9–14 Ilves–TPS (1 val)

• 10–12 Tappara–SaiPa (2 val)

Så här låg tabellen efter 32 omgångar (då bestämdes ordningen för valen):

1. JYP

2. HIFK

3. Ässät

4. HPK

5. Jokerit

6. Blues

7. Lukko

8. KalPa

9. Tappara

10. Kärpät

11. Ilves

12. Pelicans

13. SaiPa

14. TPS

Toppsex-lagen möts medan de sämre lagen ställs mot varandra. Det ger en klar fördel åt lagen mitt i och i slutet av tabellen i stället för att ligan skulle ha belönat dem som varit bäst hittills genom att ge lagen 1–6 rätten att välja sina motståndare för de två matcherna om man med väld vill utöka mängden matcher på detta konstgjorda sätt.

Nu är det bara att hoppas att dessa matcher inte spelar allt för stor roll med tanke på vilka lag som går till slutspel. Sex extra poäng är med stor sannolikhet skillnaden mellan hemmafavör och bortafavör i kvartsfinalen eller mellan en slutspelsplats och en tidig sommarledighet.

Jag skrev redan förra våren att Kari Jalonen och HIFK inte är någon speciellt lyckad kombination. Då hade han för andra gången på lika många försök förlorat en slutspelsserie mot ett sämre lag.

Båda gångerna hade han dessutom valt att köra med en passiv och defensiv taktik trots att spelarmaterialet passar för en offensiv och anfallsglad hockey. TPS och HPK tackade och tog emot.

Och vad lärde sig Jalonen själv av det hela?

Ingenting.

I toppmötet mot JYP då det gällde att visa att man har ett psykologiskt övertag på Risto Dufvas tråkhockeylag valde Jalonen igen att backa hemåt och spela passivt.

Det då han har ligans bästa anfallsmanskap till sitt förfogande, hemmafavör, en fanatisk hemmapublik som hunnit med ett par järn inför lördagsmatchen och en förlust mot KalPa i baken.

Det första tecknet att allt inte stod riktigt rätt till kom redan under eftermiddagen då det klarnade att Jalonen väljer att ställa andramålvakten Jan Lundell i mål i stället för Juuso Riksman som varit glödhet på sistone.

En annan sak som klarnade under den här veckan är att IFK inte kommer att nå några framgångar med nuvarande centermanskap. Mikael Granlund, Teemu Ramstedt och Petteri Wirtanen är riktigt bra andracentrar i ligan men ingen av dem klarar av att bära ett lag.

Tom Nybondas och Jalonen gjorde ett stort misstag i våras då man valde att inte hitta någon ersättare åt Kim Hirschovits. I stället har man hämtat in yttrar så att det finns ett överskott på dem i laget. Jag säger inte att det är något fel att värva Jeff Hamilton och Hannes Hyvönen – båda är fantastiska värvningar. Men kanske man i stället kunde ha valt att förstärka centerpositionen.

Det finns fortfarande tid att rätta till den bristen. Transferfönstret stänger 31 januari.