Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Jag vill börja med att säga att jag i vanliga fall inte brukar glädjas över svenska förluster. Men den här gången kan jag inte annat än skratta. Främst då åt SVT-duon Niklas Wikegård och Mikael Renberg.

Hela förra natten talade de om vem Sverige skulle möta i semifinal. Att det var kvartsfinal mot Slovakien som gällde till nästa var bara en liten detalj på vägen mot ”drömmatchen” mot Kanada. Under Finland-Tjeckien lät det så här:

Finland och Tjeckien är inga bra lag. Som jag ser det finns det tre bra lag kvar i turneringen. Kanada, USA och Sverige.

Vi är ju bättre på alla delområden. Vi har den bättre målvakten, de bättre backarna och de bättre anfallarna. Vårt fina spel gjorde Finland dåligt i matchen mot oss.

Hela snacket om Slovakien i kvartsfinal sköttes på ett överlägset och drygt sätt där slovakernas chanser ansågs vara lika med noll mot den svenska övermakten. I stället koncentrerades allt fokus på semifinalen.

Semifinalen mot Kanada blir riktigt intressant

Vi måste ju slå Slovakien först

Jo, men jag bara kan inte se Sverige förlora mot ett sådant lag i den här turneringen.

Så här höll det på hela vägen fram till matchen. Därför tycker jag det är rätt åt just Wikegård och Renberg att Sverige åkte ut. Men jag lider med det svenska folket. Vi här i Finland vet allt för väl hur det känns efter en bitter förlust. Men i Tre Kronor-land behöver man inte vara allt för deppiga. Det har ju blivit en hel del medaljer i OS.

En dag på helt fel spår

22.02.2010 15.44 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey | OS i Vancouver | Sport i tv - (Kommentarer inaktiverade för En dag på helt fel spår)

Pansarvagnen. Kör på allt som rör sig. Da da daa dirlandaa.

Jag vill gärna också för egen del ägna tågen som inte går en tanke just i dag när snön fortsätter att vräka ner över bangården i Ilmala. Här på perrongen händer inte så mycket, inte västerut i alla fall. I östlig riktning är det en riktigt elak fan som rör sig snabbt. Men honom och tacklingen, nej förresten explosionen är det ju, på Jaromir Jagr har kollegerna redan skrivit spaltkilometer om här i bloggen.

Perrongen, ja.

Satt i ottan med ungefär 500 andra tokiga finländare på en sportbar i Helsingfors centrum och såg Tre Kronor och Rangerslunken gäspa sig till en komfortabel seger. De flesta andra satt som jag framför storskärmen och mumsade i sig en white trash-buffet med bacon, prinskorv och apelsinjos. 15 juuros, tack. Men det var gott och satt på pricken rätt, i stället för öl då. Måndag och allt. Man kan inte börja med öl. I grannbordet satt en stor man med Raimo Summanen-tröja och klottade i en massa lotto- och vadslagningslappar. I andra pausen sade han till medhavd fru och kanske sju årig dotter, som fick äta en näve salta nötter till frukost, att nu kilar han till r-kiosken. Och så sprang han i väg.

När han kom tillbaka var allt toppen. Gissar att karln cashade in rejält på Finlands 0–3-förlust. Traitor.

Jarkko Ruutu säger till Expressen att det är sak samma vem han spelar mot. Att namnen på tröjorna är lika skräckinjagande som Hoss Cartwright i Bonanza. Ungefär så.

– Bästa laget vinner, säger Jarkko.

Jag säger bara Ovetjkin.

En av Bröderna Cartwright. Rund och lagom god.

I samma artikel, som jag tyvärr inte kan länka till eftersom den verkar omöjlig att hitta på webben, säger Koivu utan att blinka och le att matcherna mot Sverige alltid är speciella. Det oroar mig. Om Foppa eller Zäta eller Lidström eller vem som helst i Tre Kronor får samma fråga ligger de dubbelvikta på golvet i omklädningsrummet. Det är skillnaden.

Och skulle Hoss Cartwright komma emot så skulle jag gå över gatan, trots smilbanden.