Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Spanskt kött

12.09.2011 22.14 | Skriven av Marcus Lindqvist i Cykling - (Kommentarer inaktiverade för Spanskt kött)

Hatar att vara cyniker men när det gäller Juan Jose Cobos överraskande seger i etapploppet Vuelta a Espana går det inte att vara alltför naiv. Killen som tänkte lägga av i våras var plötsligt helt suverän och störtade uppför helt sjukt branta Angliru snabbare än exempelvis en viss Alberto Contador 2008.

Medan de andra favoriterna med bland annat Bradley Wiggins som fram till den etappen innehade den röda ledartröjan vinglade och knappt orkade uppför snurrade Cobo pedalerna som värsta symaskinen. Alla dessa år som undertecknat följt cykling har lärt en sak: överraskande formtoppar är alltid suspekta och det finns inte någon som med naturliga medel kan dominera på det sättet som Cobo gjorde.

Förstås: alla är oskyldiga tills annat är bevisat. Men svårt att låta bli att vara misstänksam med tanke på att Cobo tidigare cyklade för det ökända stallet Saunier-Duval, som drog sig ur Tour de France 2008 efter att stjärncyklisterna Riccardo Ricco och Leonardo Piepoli åkt dit för bloddopning. Piepoli fråntogs etappsegern på den tionde etappen och etappsegern gick till tvåan – stallkamraten Juan Jose Cobo.

Det är också känt hur de spanska antidopningsmyndigheterna ser mellan fingrarna på dopning. Självaste premiärministern ryckte ut för att försvara Alberto Contador, som skyller sitt positiva clenbuterol-test på kontaminerat spanskt kött. Kanske att Cobo käkat kilovis av samma delikata, stärkande oxfilé. Fjolårstvåan i Vueltan, spanjoren Ezequiel Mosquera åkte fast i ett dopningstest, men hans fall har ännu inte behandlats. Min gissning: bägge slipper undan med högst en varning.

Bradley Wiggins var försiktig i sina kommentarer gällande dopningsmisstankarna mot Cobo.  Här är en intervju med Wiggins: http://velonews.competitor.com/2011/09/news/wiggins-gives-cobo-benefit-of-doubt_191101

Spanien och Italien är antidopningsarbetets ruttna ägg. Där, jag sade det.

, ,

Tour de France A-Ö

25.07.2011 20.12 | Skriven av Marcus Lindqvist i Cykling - (Kommentarer inaktiverade för Tour de France A-Ö)

En av de mest spännande upplagorna av Tour de France avslutades med australiskt jubel. Här är några observationer under de tre veckor som gått.

Alpe d’Huez. Tourchefen Christian Prudhomme kan gratulera sig själv för att ha planerat årets upplaga så väl – allt var vidöppet inför de avgörande etapperna i Alperna som slutade på Col du Galibier och Alpe d’Huez, och Touren avgjordes slutligen först av tempoloppet i Grenoble.

Bergstävlingen. På efterhand är det lätt att säga att de förnyade poängreglerna var som gjorda för att Samuel Sanchez skulle krönas till kung av bergen – med dubbelt fler poäng åt bergsetappvinnare var det upplagt för en vinnarkandidat, som inte riktigt har realistisk chans att vinna och därmed kan rymma iväg till etappsegrar.

Contador. Det skulle ha varit tidernas fars om dopningsmisstänkte Alberto Contador vunnit i sammandraget för tredje gången i följd, bara för att fråntas de två senaste segrarna av idrottens skiljedomstol CAS. Nu undvek Tourarrangörerna den pinsamma situationen – Contador slog knät och tappade tid när han kraschade några gånger under den första veckan och gick inte att känna igen förrän under de sista etapperna, då racet redan var över för hans del.

Doping. Katushastallets Alexandr Kolobnev åkte dit för ett vätskedrivande medel som kan användas för att maskera doping, men annars anser många att årets Tour de France var en av  de renaste någonsin hittills. Inga omänskliga soloutbrytningar, inga underliga formkurvor och en ytterst jämn tävling ända till slutet.

Evans. Den sympatiska australiern fick bära den gula tröjan bara en dag och tillbringade största delen av bergsetapperna med att skugga Andy Schleck och sina andra rivaler, men dominerade i det individuella tempot som utgjorde nästsista etappen och förtjänade helt klart sin seger. No more den eviga tvåan.

Finländare. Inga med i år. Trist. Däremot många finländska turister med finska flaggan i högsta hugg längs med rutten. Undrar bara vad ett turistgäng hade HIFK-flaggan med sig för.

Gruppetto. Under etappen till Galibier hann 88 cyklister inte i mål inom tidsgränsen, följande dag missade en grupppetto om 82 cyklister tidsgränsen. Det handlade om namnstarka cyklister såsom Mark Cavendish och Tourarrangörerna beslöt att låta nåd gå före diskvalifikation.

Hushovd.Världsmästaren Thor Hushov stod igen för ett par fantastiska prestationer med två etappsegrar. Fick tillbringa flera dagar i den gula ledartröjan efter att hans Garmin-Cervelo vunnit det inledande lagtempot.

Italien. Touren gjorde en kort visit i de italienska Alperna och det ryktas om att Giro d’Italia ska gästa legendariska Alpe d’Huez på den franska sidan nästa år.

Jérémy Roy. Fransmannen var med i stort sett i varje utbrytning och belönades med priset som aggressivaste cyklist på touren.

Katusha. Skulle vara intressant att veta hur Tourarrangörerna resonerade då de inbjöd en helrysk laguppställning framom exempelvis Geox-TMC med Tourvinnaren 2008 Carlos Sastre och fjolårstrean Denis Menchov.

Lampre-ISD. Jisses de har fula tröjor. Ljusrött? Blah. Tourens fulaste efter att Liquigas-Cannondale minskat på det neongröna.

Martin. HTC-Highroads hopp i sammandraget Tony Martin var ganska hopplös i bergen, men vann det avslutande tempot före Cadel Evans. Förstås underlättade det att temposuveränen Fabian Cancellara tvingades starta bland de första på en regnvåt tempobana.

Norge. Tragedin kring de vansinniga terrordåden i Norge överskuggar det mesta som handlar om Norge under dessa dagar, men före det var tourebn en norsk fest. Två etappsegrar var för Edvald Boasson Hagen och världsmästaren Thor Hushovd.Två gånger var norrmännen dessutom tillika på prispallen.

Olyckor. Den värsta av alla var då den franska televisionens bil rammade Juan Antonio Flecha, som i sin tur fällde Johnny Hoogerland som landade på ett taggtrådsstängsel. Annars också var den första tourveckan präglad av vårdslöst åkande, smala vägar, farliga sidovindar och olyckor. Bland offren fanns stora namn som Alexandr Vinokourov, Andreas Klöden, Chris Horner och Jurgen Van Den Broeck.

Poängtävlingen. De nya poängreglerna med bara en, desto värdefullare mellanspurt samt fler poäng för etappvinnaren gav kampen om den gröna tröjan ny flavör. Mark Cavendish som vunnit flest etapper två år i rad utan att vinna poängtävlingen kunde äntligen kapa Maillot Verde. Till skillnad från vad många tror är Cavendish inte alls oslagbar på upploppet – Missilen från Manx är oslagbar bara i det fall att hans stallkamrater ostörda kan dra upp hans fart till 70 km/h och avlossa honom 200 meter före målstrecket.

Quick-Step. Tom Boonen tvingades avbryta efter att ha ådragit sig en hjärnskakning och utan den belgiska veteranen hade stallet inte mycket att hämta på touren. Det en gång så starka stallet är en skugga av sitt forna jag.

Rolland. Frankrike fick en etappseger trots allt, i sista stund, på den tredje sista etappen som slutade på Alpe d’Huez när Pierre Rolland hakade på sina motståndare och ryckte ifrån när de tröttnade. Han vann också ungdomstävlingen.

Schleck. Två gånger Schleck på prispallen, men ingendera stod högst. Andy förlorade greppet om segern under en dålig dag på den sextonde etappen som slutade med en regnhal utförsbacke ned mot Gap och Fränk verkade inte alls vara i form under hela Touren. Andy kunde inte skaka av sig Evans i Alperna, trots en otrolig utbrytning på den artonde etappen.

Tempo. Det syntes på Andy Schleck redan när han åkte nedför startrampen i Grenoble att han förlorar kampen om segern åt Cadel Evans. Evans: åker med aggressivitet och beslutsamhet. Schleck: ser ut som han helst var någon annanstans. Luxemburgaren vinner aldrig touren om han inte lär sig åka tempo bättre än så.

USA. Tom Danielson som i tio år kallats den nästa Lance Armstrong slutade nionde i sammandraget, inte helt oävet.

Voeckler.Tourens största story. Thomas Voeckler, den värsta baroudeuren under 2000-talet, lyckades kapa den gula ledartröjan i en utbrytning och klamrade sig fast vid den så länge att folk med lite sämre koll på proffscykling började tro han kan behålla ledningen ända till Paris. Sandsäckade på de två sista Alpetapperna, men blev slutligen fjärde i sammandraget.

Wiggins. Det här skulle vara brittens år. För att inte upprepa fjolårets misstag hoppade han över Giro d’Italia och uppvisade lovande form genom att vinna Critérium du Dauphiné Libéré i juni. Men hans TdF slutade innan den ens hunnit börja i en krasch.

X-Ö. Nä, sorry. Kom inte på något.

, , , ,

Junno och Hjallis

21.10.2010 16.12 | Skriven av Marcus Lindqvist i Cykling | ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Junno och Hjallis)

Undrar när geniförklarade Juha Junnos aura ska börja blekna och Hjallis Harkimo få lite upprättelse. Det börjar lukta lite panikvärvning hos norra Finlands lilla, fattiga Kärpät med Petr Tenkrat och Martin St Pierre utöver Pavel Rosa. Skador ja, men det har också funnits orsaker bakom Hjallis panikvärvningar. På vilket sätt är Kamil Kreps en fiffigare floppvärvning än Hjallis motsvarande, eller HIFK:s motsvarande? För att han övertygade i träningsmatcherna? Finns väl en orsak till att en AHL-poängkung aldrig slagit igenom i NHL och kommer till Finland. Fråga Jan Caloun.

Enligt Finlands ledande hockeyanalytiker Petteri Sihvonen har förstås Juha Junno en medveten strategi att inte vinna ligatiteln varje år, för att upprätthålla intresset i Uleåborg. Sihvonen som brukar håna hockeyskribenter för att ”fanittaa” NHL har förmodligen själv tapetserat sovrummet med bilder av Junno, Juhani Tamminen, Risto Dufva och brorsan Toni Sihvonen.

Från en sak till den femte, nästa års Tour de France ser ut att kunna bjuda på några spännande bergsetapper nästa år. Rutten som offentliggjordes i veckan innehåller inte färre än nio bergsetapper varav fyra har målgång på toppen av ett berg. Kul för bergsgetterna, mindre så för tempospecialisterna.

Inte ens en prolog och ett futtigt individuellt tempo på den näst sista tävlingsdagen, då loppet kan vara avgjort och då tempospecialisterna redan är utmattade av tre veckor av Pyreneer och Alper. Lagtempot avgör knappast, då det inte ser ut att finnas något superstall typ Discovery Channel eller Astana årsmodell -09 nästa år. Så bland annat Cadel Evans och Bradley Wiggins kan vinka adjö till drömmarna om en totalseger. Andy Schleck planerar förmodligen redan var han ska placera sin inramade gula tröja från etapp 21, ifall Alberto Contador som väntat blir avstängd.

, , , , , , ,

Cykel-FM och EM-fotboll – vad har de genemsamt?

15.08.2009 00.06 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Cykel-FM och EM-fotboll – vad har de genemsamt?)

Lite synd om Toni Liias som skrällvinner FM-linjeloppet i cyklingen och sen åker dit för dopning. Ännu mer synd om cykelsporten vars rykte igen får sig en törn när kvällspressen smaskar i svarta rubriker (annars skriver dom aldrig om cykling) och folk tänker förstås att jaja cyklingen igen.

Men han får skylla sig själv om B-provet också är positivt vilket det med 99,9 procents säkerhet är, för det går bara inte att komma och förklara att det fanns i något naturpreparat. Det säger ju alla som åker dit och ifall killen faktiskt talar sanning så måste han vara lite blåst, för alla borde väl veta vid det här laget att näringstillskott kan innehålla lite vad som helst. Liias säger att idrottaren inte kan hållas ansvarig för att naturpreparat innehåller förbjudna ämnen, men det är ju en helt absurd tanke att det ska godtas som en förklaring att man inte visste vad man fick i sig. Förklara du för en finsk trafikpolis att du druckit några glas limsa när du tittade omkring i tax free-butiker i S:t Petersburg, men att de inte varnat att det var nån sprit i det. Var det inte Virpi Kuitunen förresten som i Lahtis inte visste vad Kyrö och gänget tankade i henne med intravenös slang? Dessutom kan 22-åriga amatören Liias faktiskt ha fått det lilla extra för att klå proffset Kjell Carlström i slutuppgörelsen genom sitt fusk, oavsiktligt eller ej. Då måste han såklart fråntas sin seger – om du i misstag tar en genväg på banan och vinner ska du också givetvis diskas.

Liias påminner mig om en annan som åkte dit fast han bara ätit naturpreparat – Anssi Lehtinen som fick ett två års tävlingsförbud efter triathlon-FM 2002. Till saken hör att han sen 2004 dök upp och förödmjukade allihopa i FM genom att göra en fantomtid – i motionsklassen. Enligt insidesuppgifter blev han testad trots att han stod utom tävlan – och visade sig vara fullproppad som Michael Jacksons medicinskåp.

Men som sagt stör det mig mest att cyklingen igen svärtas. Andra sporter snackas det mindre om. Med all respekt, men om Espanyols tragiskt hädangångne kapten Dani Jarque varit cyklist och inte fotbollsspelare skulle medierna garanterat ha spekulerat om dopning. Men ingen nämner D-ordet fast de plötsliga dödsfallen blivit en riktig epidemi i fotboll.

Det är ju inte precis någon hemlighet att Grekland sprang sig till EM-guld 2004 med hjälp av EPO. Folk som påstår att man inte har någon nytta av dopning i bollsporter inser inte betydelsen av fysisk prestationsförmåga för att kunna tillämpa en rörlig taktik och utnyttja sin skicklighet.

Huvudargumentet för dom som inte tror det förekommer dopning i bollsporter är att fysik inte är det viktigaste, utan att skicklighet är viktigare. På samma sätt borde folk inse att i uthållighetsgrenar som cykling är inte dopning det som avgör – efter hundratusen träningskilometer kan det bara vara det lilla extra. Något litet extra, (r-e-n fysik?), gjorde också att Grekland orkade hålla Portugals Cristiano Ronaldo, Mancini och Luis Figo vid noll mål den där stekheta söndagen i Lissabon.

, , ,

AC – en av de stora

27.07.2009 00.25 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för AC – en av de stora)
De snabbaste klättrarna

De snabbaste klättrarna

Redan nu kan Alberto Contador räknas till en av de stora namnen i Tour de Frances historia – för det första skulle han ha vunnit sin tredje raka om inte arrangörerna utestängt hans Astanastall förra säsongen, för det andra är han utan tvekan en av de allra främsta bergsgetterna genom tiderna.

När Contador attackerade och så gott som säkerställde sin totalseger på etapp 15  i de schweiziska alperna tog han sig uppför den 8,7 kilometer långa bergssluttningen till målet i Verbier på 20 minuter 36 sekunder. Stigningen är mer än 7 grader brant, vilket innebär att för varje kilometer bär det 70 meter uppför. Snittfarten var 25,34 kilometer i timmen och Contador klättrade uppför med 1 900 meter i timmen.

Här kan ni också ana er till varför det är så viktigt med att cykla med klungan  och inte tappa sina hjälpryttare. Var och en som i sällskap nånsin rört sig med  cykel på vägen i hastigheter högre än 35km/h borde ha insett att han kan använde 50 procent mindre styrka om han hölls bakom någon storväxts rygg.Ur en sporadisk motionärs synpunkt försvinner fördelen av drafthjälp när backen blir för brant, för det har praktiskt taget inte någon fysiologisk betydelse då farten understiger 20. Proffsen kör alltså 25-35 i när vägen sluttnar 5-10 grader uppåt.

Till och med Tour de Frances levande legend Lance Armstrong kunde inte annat än förundra sig över Contadors fart uppför – hans eget rekord är 1 790 meter i timmen. I själva verket är Contadors klättring den snabbaste i Tourens historia – Bjarne Riis klättrade uppför Hautacam med 1870 meter i timmen 1996 och Marco Pantani uppför Alpe d´Huez med cirka 1820 meter i timmen 1995 och 1997. Kolla förresten Pantanis fart på den här videon, det är inte nåt latmaskande precis: YouTube Preview Image

Riis har sedermera medgett att han använde EPO, konstgjord bloddopning när han segrade i sammandraget 1996.  Och Il Pirata, som vann Touren 1998, var ju i praktiken ett apotek på två ben, eller snarare hjul.

Cykelforumen surrar just nu av rykten och spekulationer och det verkar som om ingen tror att Contador kan vara så bra utan att dopa sig. Det är trist att det blivit så, men med tanke på vad som hänt under de senaste åren är det inget under om cykelfansen blivit skeptiska. Särskilt som Contador, länge en formidabel bergsget, nu också dominerar tempoloppen.Och Contador har en bakgrund i det något suspekta Liberty Segurosstallet med den mycket suspekta sportschefen Manolo Saiz  som även det drog sig ut ur Touren 2006.

Den etablerade sanningen är ju att du antingen är specialist på tempo, berg, eller spurter. Därför får också den trefaldiga OS-vinnaren i bancykling i Pekign Bradley Wiggins svara på besvärliga frågor om doping, efter att han plötsligt börjat hålla jämna steg med Armstrong, Klöden och bröderna Schleck i bergen.

Ibland undrar jag bara om folk glömt att Miguel Indurain, Lance Armstrong och de andra stora Tourvinnarna var stora därför att de var överlägsna både i tempo och i berg. Indurain var en grym tempocyklist som tappade tio kilo och lärde sig haka på sina konkurrenter i bergen. Lite som Jan Ullrich kunde ha gjort om inte det goda livet smakat bättre än träning. Armstrong var, nå, en mycket lovande endagarscyklist, som efter sin cancer tappade 10 kilo muskelmassa, lade om sin träning med fokus på att inte bara överleva ett berg, utan kunna utmana sina rivaler i berg efter berg. Denna förädling av Lances egenskaper som vann honom sju TdF-segrar  kan du bäst spåra i Contador – han dominerar tempo, i bergsetapperna stiger han lätt med hög kadens (pedalrotationer per minut) vilket är det minst energikrävande sättet att klättra förutsatt att du har den anaerobiska kapaciten. När det luktar bränt ställer han sig på pedalerna, redo att slå till som en skallerorm. När någon försöker ta sig ifrån och Contador måste svara är han beredd att ta in försprånget och när Contador väljer att slå till kommer han upp i ruskigt hård fart i ett ögonblick  – innan killen längst bak i tätgruppen inser vad som hänt är han femtio meter bakom.

Dagens vinnare var ändå Lance Arsmtrong – för en 38-åring att komma tillbaka och nå Tourpodiet var grymt Fast han hade lite hjälp av sina stallkamrater och vänner i peloton, såsom Hincapie som tipsade Lance om tredje etappens utbrytning i korsvindarna. Armstrong var en hårsmån från gula ledartröjan – och jobbade febrilt för att få Hincapie i den gula ett par veckor senare.

Nästa år befinner sig veteranerna i samma stall. Kanske med Cadel Evans som sin understudy. Och Chris Horner. Astanastallet kommer att upplösas. Contador tar väl plats i det spanska Santanderstall som Fernando Alonso kokar ihop.

Ser redan fram emot TdF2010. Men före det har vi förstås Vueltan i Augusti, som enligt rykten ska flyttas till sin ursprungliga plats på våren, samt Girot i nästa års maj.

Veikkanen tappade polkatröjan, men Hushovd fick hålla sin till Paris. Hurra för norrmannen.Vi sympatiserar förstås.

, , , , ,

Sprickan är ett faktum

23.07.2009 07.38 | Skriven av Filip Saxén i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Sprickan är ett faktum)

– Många har frågat mig varför Alberto Contador attackerade och lämnade Klöden efter sig. Jag förstår inte heller varför han gjorde det.

– Han attackerade mot min vilja. Jag sade åt honom att inte attackera. Vi kunde ha varit etta, tvåa och trea efter etappen. Nu är vi etta, fyra och femma.

Det första citatet är Lance Armstrongs, det andra stallchefen Johan Bruyneels.

Astana-stallet delar sig allt klarare i två läger och Contador i gult har snart inte många vänner kvar i laget.

Spanjorens  idiotiska attack kan mycket väl ha förstört Klödens chans att nå en pallplats och stallets chanser att ta en historisk trippelseger i Tour de France.

Inte att undra på attt Contador såg skräckslagen ut redan under etappen. Han tittade hela tiden över axeln efter att Klöden tvingats släppa. Och eftersom han inte hade några problem med benen var det nog huvudet som inte riktigt höll för spanjoren.

I tv-intervjun efter målgången såg han minst lika skärrad ut och då han fick ta emot den gula ledartröjan på podiet såg han ut som om han helst av allt befann sig någon helt annanstans.

Man kan bara gissa hur tryckt stämningen var vid Astanas middagsbord på kvällen.

Ska bli intressant att se vad Armstrong, Klöden och Bruyneel hittar på under avslutningen av touren.

, , ,

Mera trist

23.07.2009 00.16 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Mera trist)

Dagens positiva nyhet är att Jens Voigt verkar återhämta sig efter sin otäcka krasch. Jösses, men betänk att för inte mindre än sju år sedan hade han inte ens haft hjälm. Olyckan var inte helt olik den där Lance Armstrongs dåvarande stallkamrat i Motorola Fabio Casartelli förolyckades på Tourens 15:e etapp 1995. Utan hjälm vill man inte tänka på vad som hänt.

Men det var först efter att Andrei Kivilev dött i en avkörning i etapploppet Paris-Nice 2003 som internationella cykelunionen införde hjälmtvång. Ja, i vissa fall suger det, för det är lättare att känna igen cyklisterna och följa deras kroppsspråk när de inte har hjälm. Jag tycker det kunde vara som det var 2003 – att hjälmen måste vara på under hela loppet med undantag för den sista sluttningen upp mot målet på bergstoppen. Och allra senast nu skulle arrangörerna kunna förstå att slopa etappmålen som ligger nedanför den sista bergstoppen, så cyklisterna måste tokåka ned för berget mot mål.

Dagens trista nyhet är att tvåan i Giro d ´ Italia Danilo Di Luca åkt dit för Cera, en ny form av erytropoietin som stimulerar bildandet av röda blodkroppar. Att dom aldrig lär sig. Visst, jag tyckte han var i suspekt bra form då men man vill ju alltid tro det bästa.

Onsdagens ljuspunkt var förstås Thor Hushovd – alldeles briljant när norrmannen stoltserade för tv-kamerorna med sin gröna tröja som symboliserar att han leder poängtävlingen. Under sin taktiskt kloka och djärva soloåkning knyckte han värdefulla poäng i mellanetapperna som förmodligen säkrade att den gröna tröjan är hans. Och såg ni när han viftade bort sin näraögatincident, när han i bästa speedway-stil sladdade ut på gräset utan att falla?

Årets Tour saknar inte dramatik – Astanas stallchef Johan Bruyneel håller på att tappa nerverna på Tourledaren Alberto Contadors otåliga attacker. Nu kan han ha saboterat Astanas chanser på trippelseger i sammandraget genom att rycka och fälla Andreas Klöden från tätkvartetten.

Och sen har vi ju Contadors rivalitet med Armstrong, som visat sig vara nog så vass uppehållet och sina år till trots. Och han lovar komma tillbaka nästa år. Min gissning? Armstrong bildar team med sin gamla polare Bruyneel nästa år – UTAN Contador. Lance har ju på torsdag lovat presentera en ny amerikansk sponsor för Astana, som drabbats av finansiella svårigheter. Så Astana är Lance´s team – hit the road Alberto.

Det tokigaste ryktet på sistone? Att formel ett-stjärnan Fernando Alonso kirrar ett cykelstall med Contador som stallkapten och spanska bankjätten Santander som huvudsponsor. Detta enligt Marca. Den som lever får väl se.

Jag för min del väntar på att Magnus Bäckstedt spolar kaffebusinessen (http://magnusmaximuscoffee.synthasite.com/) och grundar ett skandinaviskt/finskt proffsstall. Utan danskar. Thor Hushovd, Kurt Asle Arvesen, Jussi Veikkanen, Kjell Carlström, Jukka Vastaranta, Gustav Larsson, Thomas Lövkvist…

För övrigt vill jag inflika att Eurosports far och son Selin är mina absoluta favoritreferenter. Om du börjar tröttna på Anders Adamsson och Roberto Vacchi så pröva Selinarna, men varning-det tar en tid att komma in i deras inside skämt.

, , , , ,