Det brukar ofta påpekas att för Honkatränaren Mika Lehkosuo är det viktigaste inte att vinna, utan på vilket sätt man gör det.
Att Lehkosuo har den inställningen kan ju framstå som en överdriven mediekliché.
”Äh vadå, klart att det viktigaste för alla tränare är att vinna”, kanske någon av er säger.
Men ännu ett bevis på att Lehkosuo spelar fotboll på taktikpapper och inte i serietabeller fick man efter förlustmatchen mot Inter i går, 2-3 efter en rolig fotbollsexplosion.
Lehkosuo såg faktiskt rätt tillfreds ut minuterna efter att hans lag spelats bort från guldstriden. Honka hade ju skapat massor med chanser.
– Anfallssspelet var utmärkt, där fanns det inget som helst att anmärka på, sade Lehkosuo.
Själv höll jag inte på att tro mina öron, och måste totalt förvirrad på presskonferensen riktigt fråga Lehkosuo hur han kan säga så när Hermanni Vuorinen ensam sumpade ett halvdussin målchanser.
– Där ser du! Just det! Att vi skapade så många chanser mot ett lag som Inter tyder ju på att anfallsspelet var utmärkt, hojtade Lehkosuo triumferande och gav sig in i en lång utläggning om hur många passningar som gick rätt innan reduceringen till 1–2.
Hmmm. Även om jag är en sann vän av The Beautiful Game och allt det där och kraftigt ogillar Drillo Olsen och långa inkast känns det kanske lite som om Lehkosuo tar det hela till överdrift. Med sex omgångar kvar borde man kanske ändå som tränare hellre ta 0-0 och sparka och spring än 2-3 och femton sumpade målchanser. Speciellt som den totalt apatiska Esbopubliken inte blir högre än 1300 en lördagskväll om så Honka skulle sätta de där chanserna och vinna med 17-3.
Ännu när det gäller fotbollsligans popularitet är det svårt att välja vilka klåpare som gjort bort sig mer i veckan.
Urho-tv:s ledning som köpt en liga som inte lockar någon tv-publik över huvud taget.
Eller fotbollsligans ledning som sålt till en kanal som garanterar att ligan inte kommer att locka någon tv-publik över huvud taget.
