Knattefotboll är stort i Finland.

Blixt och dunder, tänkte Stuart Baxter när han läste Husis efter fiaskot i Chisinau och gav en föreläsning i krishantering.

Själv höll jag på att ramla av stolen i dag när redaktör Vuojärvi på Yle Sporten twittrade om idrottsgrenarnas rangordning i Finland. Det är siffror från i vår som känns väldigt aktuella nu när så många söker svar på svåra fotbollsfrågor. Fast inte är jag helt hundra på att statistiken leder till något mer än nya frågor.

YLE undersökte finländarnas intresse för olika grenar: 1. Backhoppning/Kombinerat, 2. Friidrott, 3. Ishockey.

( … )

Fotboll på sjunde plats, bakom konståkning. Endast 22% ansåg att fotboll är mycket intressant eller intressant.

Lär handla om en enkät som Yle själv gjort. Runt 600 som deltog. Inspirerad av detta går jag in på Forskningsinstitutet för toppidrott KIHU:s och takorganisationen Finlands Idrott SLU:s hemsidor. Resultaten i deras liknande och mer omfattande undersökningar ger liknande ska vi säga chockerande resultat.

Huu huuu?

Jag har svårt att se hur det hänger ihop att man aktivt utövar fotboll och kanske har en eller flera ungar eller en systersson som älskar att sparka boll men ändå i utfrågningar värdesätter högre backhoppning och konståkning.

Enligt den stora nationella idrotts- och motionsenkäten är 107 000 finländare i åldern 3–18 år aktiva i en fotbollsförening minst en gång i veckan och tre månader i året. Samma siffra för tabelltvåan gymnastik: 59 000. Sedan kan man också titta på både unga och vuxna och licenser och whatnot. Slutresultatet verkar alltid bli densamma. Fotboll är störst och ändå inte. Väldigt väldigt många finländska familjer andas och tänker fotis men ändå är det helt andra grenar som värdesätts högst. Men vi är 5,5 miljoner så det är möjligt att fotbollsfolket inte deltar i imageundersökningarna? Och kanske vänder det först med flyget till EM- eller VM-slutspelet.