Samlarpryl, visst. Men ej till salu.
I förrgår presenterade vi fotbollslandslagets nya matchtröja. I dag kan vi visa upp Vancouvervanten. Den är är bekant från tv och numera väldigt väldigt svår att få tag på. Här på Hbl har redaktör Borenius i alla fall lyckats lägga vantarna på de eftetraktade vantarna.
Försökte just köpa loss dem för 3 euro. De är snygga, ju. Men sidu nej. Icke till salu. Inte ännu.
Och sedan så är vintern strax slut så man får ändågräva fram trädgårdshandskarna i stället.
Pansarvagnen. Kör på allt som rör sig. Da da daa dirlandaa.
Jag vill gärna också för egen del ägna tågen som inte går en tanke just i dag när snön fortsätter att vräka ner över bangården i Ilmala. Här på perrongen händer inte så mycket, inte västerut i alla fall. I östlig riktning är det en riktigt elak fan som rör sig snabbt. Men honom och tacklingen, nej förresten explosionen är det ju, på Jaromir Jagr har kollegerna redan skrivit spaltkilometer om här i bloggen.
Perrongen, ja.
Satt i ottan med ungefär 500 andra tokiga finländare på en sportbar i Helsingfors centrum och såg Tre Kronor och Rangerslunken gäspa sig till en komfortabel seger. De flesta andra satt som jag framför storskärmen och mumsade i sig en white trash-buffet med bacon, prinskorv och apelsinjos. 15 juuros, tack. Men det var gott och satt på pricken rätt, i stället för öl då. Måndag och allt. Man kan inte börja med öl. I grannbordet satt en stor man med Raimo Summanen-tröja och klottade i en massa lotto- och vadslagningslappar. I andra pausen sade han till medhavd fru och kanske sju årig dotter, som fick äta en näve salta nötter till frukost, att nu kilar han till r-kiosken. Och så sprang han i väg.
När han kom tillbaka var allt toppen. Gissar att karln cashade in rejält på Finlands 0–3-förlust. Traitor.
"Ser ut som en 25-åring", säger en skraj Wikegård i SVT.
Han blev historisk i morse finsk tid. OS mesta poängplockare tillsammans med en sådan som Valeri Harlamov.
Vem startar en insamling? Vi ska ha staty!
OS-hockeyn har inte bjudit på några större överraskningar ännu. Nä. Schweiz spelade piggt redan mot USA och Slovakien och Tjeckien bjöd på en av de bättre hockeyuppvisningarna.Det var väntat att stormakterna kan tappa poäng i gruppspelet, i en turnering som är upplagd som OS. Gruppspelet har ganska liten betydelse (typ noll).
Det är såvitt jag kan se omöjligt att räkna ut vem som möter vem i kvartsfinalerna, när gruppettorna och en grupptvåa går direkt till kvartsfinalerna medan åtta lag kvalspelar. Ingen chans att taktikera i det här skedet. Finland möter ju Sverige i den sista gruppspelsmatchen, men tror inte att någondera tänker lägga den matchen.
I och för sig kan någon av favoriterna fastna redan i kvalmatcherna. Gruppspelet har visat att det finns skrällrisk.
Före OS var så gott som alla experter eniga om att Kanada och Ryssland möts i final, medan Sverige och USA gör upp om bronset. Blir inte nödvändigtvis så. Till skillnad från damhockeyn följer herrarnas turnering sällan manuskriptet till punkt och pricka. Har nån annan förresten märkt att USA:s och Kanada:s damer blir bara mer överlägsna resten av världen?
Titta: vi har 32 medaljchanser kvar! Tolv dagar, tolv medaljer. Hur ska det gå till att nå den officiella målsättningen?
Notera nyansskillnaden i fraserna som jag plockat från Aftonbladet respektive Ilta-sanomat. Det beskriver skillnaden i svenskarnas och finländarnas tankesätt: svenskarna ser tävlingsmomentet som en chans och ett tillfälle att lyckas, finländarna är bara rädda att misslyckas. Det har bara gått några dagar och några osäkra medaljhopp missat prispallen och då börjar den finländska publiken hänga läpp och medierna analysera katastrofen. Inte att undra på om det smittar till idrottarna.
Nå, kanske det vänder i dag. Aino-Kaisa, halfpipeåkarna som jag medger att jag inte har koll på (om det blir guld blir det väl en Uusipaavalniemiboom) och Poutala på 1000 m.
Minns ej längre hur många kilo ädelmetall finländarna skulle flyga hem från Whistler, men allt det verkar ha kommit på skammen redan dag fyra, ju. Och inte är det bara idrottarna som tuggar fradga i brist på framgångar. Surrar tydligen ordentligt även på pressläktaren, om man får tro Yleproducenten Ari Mennander som intervjuats av uusisuomi.fi:
– Tässä alkaa tuska kasvaa ja se heijastuu täällä ihan kaikkialla, Mennander sanoi.
Esimerkiksi miesten jääkiekkomaajoukkueen infossa suurin puheenaihe oli se, että mitaleita pitäisi alkaa tulla.
Hockeykrigarna, ja. Start i morgon. Medaljchans fifty-sixty.
Senaste nytt från Hbl.fi