Vet inte om ni tänkt på det, men det faktum att Teemu Tainio för 76354:e gången i sin karriär drog på sig en skada i lördags var väldigt väldigt väldigt tur för den Eremenkoska släktfriden.

Som Tim Sparv avslöjade i söndagens Hbl var det ju bestämt att Tainio och Sparv (Teme&Timi) skulle vara defensiva mittfältare mot Wales, medan Roman Eremenko skulle spela på ”tians plats”, det vill säga i stället för Litmanen som skulle ha suttit på bänken.

Nu var Alexei Eremenko Jr. riktigt sur från förr, både före, efter och under Walesmatchen.
Inte undra på egentligen, Stuart Baxter hade alltså signalerat att Alexei just nu i bästa fall är tredjeval som ”tia” (bakom Litti och Roman) och femteval på kanten (bakom Roni Porokara, Joonas Kolkka, Kasper Hämäläinen och Jonatan Johansson).
Det enda som kunde ha gjort humöret ännu sämre skulle väl i så fall ha varit om lillebror spelat på ”hans” plats och gjort det alldeles lysande. För så mycket konkurrens att sånt stör finns det garanterat mellan bröderna.

Nu gick det inte så, men bara det faktum att Roman var uttagen som offensiv mittfältare/släpande forward visar att Stuart Baxter kanske inte är lika lätt att förutspå som vi trott.
Jag gör ändå ett nytt försök att läsa mannen, och tror han gamblar betydligt mindre mot en motståndare som Tyskland.
Så här tror jag att Finland startar i Hamburg i morgon:

Jääskeläinen

Lampi
Heikkinen
Hyypiä
Moisander

Sparv
R. Eremenko

Kolkka
Litmanen
Porokara

Johansson

Själv skulle jag definitivt spela med Moisander på hans rätta plats (mittback) och belöna Kasper Hämäläinens inhopp senast med en plats i startelvan. Dessutom hör jag till dem som tycker att Alexei Eremenko Jr har tillräckligt med boll i sig för att han ska vara med i skadeförsvagade finländska landslagselvor.
Men åtminstone på den sista punkten verkar vi just nu vara av lite olika uppfattning, Stuart och jag.

Det vackra fenomen som vi kallar för ”transferfönstret” har stängt och vi kan väl en gång för alla konstatera att de sista dagarna gick långt ifrån klockrent för utlandsfinländarna.

Teemu Tainio petades från ett satsande Sunderland till ett inte-fullt-lika-satsande Birmingham.
Berat Sadik petades från ett topplag i den tyska näst högsta serien till ett bottenlag i den belgiska ligan, med ungefär lika stora publiksiffror som typ TPS.
Lauri Dalla Valle snappades inte upp av någon alls och får fortsätta gömma sig i Liverpools reservers reserver.
Jonatan Johansson snappades inte upp av någon alls, inte ens sin egen klubb, och Tintti är nu klubblös.

Den enda som på nåt sätt hittar nåt positivt är Perparim Hetemaj, och då gick han från en storklubb i en europeisk huvudstad till en mindre klubb i en lite mindre europeisk stad. Och till råga på allt fick han Steve McClaren som tränare (om det är nån som inte sett Shteeve ofrivilligt börja prata engelska med bisarr holländsk accent bör ni gå in på Youtube nu).

Anfallssituationen inför VM-kvalet är hur som helst snudd på komisk. Efter att Forssell lämnat återbud består de finländska anfallsalternativen av Shefki Kuqi (TuS Koblenz), Berat Sadik (Zulte-Waregem) och Jonatan Johansson (FC Ingenstans). Är det nån som kan nämna ett enda landslag i Europa där anfallarna i snitt kommer från sämre klubbar får ni gärna mejla.

Och med tanke på hur truppen ser ut i övrigt med dess totala bannlysning av försvarsspelare som var med i U21-EM (speciellt såna som just skrivit på för Bundesligalag) tyder allt på att Baxter tänker chocka Fotbollseuropa (eller Fotbollsasien i Azerbajdzjans fall) genom att mönstra en revolutionerande 3-7-0-uppställning.