Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Spanskt kött

12.09.2011 22.14 | Skriven av Marcus Lindqvist i Cykling - (Kommentarer inaktiverade för Spanskt kött)

Hatar att vara cyniker men när det gäller Juan Jose Cobos överraskande seger i etapploppet Vuelta a Espana går det inte att vara alltför naiv. Killen som tänkte lägga av i våras var plötsligt helt suverän och störtade uppför helt sjukt branta Angliru snabbare än exempelvis en viss Alberto Contador 2008.

Medan de andra favoriterna med bland annat Bradley Wiggins som fram till den etappen innehade den röda ledartröjan vinglade och knappt orkade uppför snurrade Cobo pedalerna som värsta symaskinen. Alla dessa år som undertecknat följt cykling har lärt en sak: överraskande formtoppar är alltid suspekta och det finns inte någon som med naturliga medel kan dominera på det sättet som Cobo gjorde.

Förstås: alla är oskyldiga tills annat är bevisat. Men svårt att låta bli att vara misstänksam med tanke på att Cobo tidigare cyklade för det ökända stallet Saunier-Duval, som drog sig ur Tour de France 2008 efter att stjärncyklisterna Riccardo Ricco och Leonardo Piepoli åkt dit för bloddopning. Piepoli fråntogs etappsegern på den tionde etappen och etappsegern gick till tvåan – stallkamraten Juan Jose Cobo.

Det är också känt hur de spanska antidopningsmyndigheterna ser mellan fingrarna på dopning. Självaste premiärministern ryckte ut för att försvara Alberto Contador, som skyller sitt positiva clenbuterol-test på kontaminerat spanskt kött. Kanske att Cobo käkat kilovis av samma delikata, stärkande oxfilé. Fjolårstvåan i Vueltan, spanjoren Ezequiel Mosquera åkte fast i ett dopningstest, men hans fall har ännu inte behandlats. Min gissning: bägge slipper undan med högst en varning.

Bradley Wiggins var försiktig i sina kommentarer gällande dopningsmisstankarna mot Cobo.  Här är en intervju med Wiggins: http://velonews.competitor.com/2011/09/news/wiggins-gives-cobo-benefit-of-doubt_191101

Spanien och Italien är antidopningsarbetets ruttna ägg. Där, jag sade det.

Inspirerad av före detta sprinterässet Markus Pöyhönen, som alltså hittade anabola steroider när han var på löprunda i skogen, jag menar som någon bekant glömde i hans skrivbordslåda, presenterar jag några oförglömliga klassiker på förklaringsfronten.

Floyd Landis – drack whiskey kvällen innan sin fantometapp på Tour de France 2006, vilket förklarar att han hade tusen gånger mera testosteron än normalt i blodet.

Dennis Mitchell – drack fem flaskor öl och hade fyra gånger sex med sin flickvän kvällen innan han åkte dit för testosteron 1998. Förklaringen återanvändes senare av andra USA-sprintrar.

Tyler Hamilton – hade ett tvillingfoster som aldrig föddes, vilket förklarar att han hade röda blodkroppar av två olika individer i sitt blod i Aten-OS och Vuelta a Espana 2004.

Dieter Baumann – någon injicerade nandrolon i hans tandkräm, vilket förklarar att den olympiska mästarlöparen åkte fast 1999. Tysken erbjöd till och med en belöning för att få fast den skyldiga och presenterade en tub med tandkräm som bevis för att bli frikänd.

Ville Tiisanoja och Timo Tompuri – råkade hyra just den bilen vars tidigare innehavare glömt en hel uppsättning anabola steroider efter sig. Vilken slump, då kulstötning och diskus är grenar där dopning förekommer väldigt sällan och då Tiisanoja senare åkte dit för testosteron. Otroligt nog friades duon av idrottens rättsskyddsnämnd 2002.

Åsa-Nisse och indianerna

13.02.2010 17.08 | Skriven av Tommy Pohjola i OS i Vancouver | Sport i tv - (Kommentarer inaktiverade för Åsa-Nisse och indianerna)

Irokes men är det en indian?

Dagens Aamulehti släpper inte sprutorna och slangarna. Gott för sjukt är det ju. FNB citerar friskt och påminner att det som Aamulehti nu shockpublicerar var offentligt i en facktidskrift redan 2003. Resultaten refererades av bl.a. MTv3.

Tapio Videman, finländaren i forskningsteamet, säger i AL ännu en gång att hälften av medaljörerna hade extremt märkliga blodvärden och han hävdar vidare att Internationella skidförbundet valde att blunda.

– Det var nära att vi fått alla tiders dopningsskandal, säger Videman.

Jasså. Nära? Och nu nånting helt annat…

Det var nån Åsa-Nisse på Expressen.se som tyckte att nattens hyss i Vancouver var den sämsta ivigningen sedan 1924. Minns man det, då är man bra gammal, säger jag. Tyckte själv att det var som det brukar. Ljusshowen var påkostad, allt såg väldigt väldigt väldigt dyrt ut och så – plötsligt stod Bryan Adams där och gapade tillsammans med Nelly Furtado och det lät som jag vet inte vad men påminde om såna maxisinglar och extended dance versions av poplåtar som var hotta på 80-talet. Säkert 12 minuter. Sambon tycker att det var oslagbart häftigt med killen som hade en raketmotor i ryggsäcken på Los Angeles-invigningen 1984. När den kanadensiska kameran zoomade in på läktarna såg man en massa trummisar som somnat. Zzzzzzzzzzz… Själv spände jag ögonen på nativerna, alltså inte Bryan Adams eller ens den gode Wayne Gretzky utan de riktiga nativerna, ursprungsbefolkningen. Jädrans massa fjädrar och snygga kostymer och många satt på ringsideplatser medan andra gjorde folkd… förlåt regndansen med idrottarna nere på planen. Men mest var det ju kostymnissar. Samaranch, Fasel och gänget. Som vanligt. Bra tv, i alla fall och trots allt.

Cykel-FM och EM-fotboll – vad har de genemsamt?

15.08.2009 00.06 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Cykel-FM och EM-fotboll – vad har de genemsamt?)

Lite synd om Toni Liias som skrällvinner FM-linjeloppet i cyklingen och sen åker dit för dopning. Ännu mer synd om cykelsporten vars rykte igen får sig en törn när kvällspressen smaskar i svarta rubriker (annars skriver dom aldrig om cykling) och folk tänker förstås att jaja cyklingen igen.

Men han får skylla sig själv om B-provet också är positivt vilket det med 99,9 procents säkerhet är, för det går bara inte att komma och förklara att det fanns i något naturpreparat. Det säger ju alla som åker dit och ifall killen faktiskt talar sanning så måste han vara lite blåst, för alla borde väl veta vid det här laget att näringstillskott kan innehålla lite vad som helst. Liias säger att idrottaren inte kan hållas ansvarig för att naturpreparat innehåller förbjudna ämnen, men det är ju en helt absurd tanke att det ska godtas som en förklaring att man inte visste vad man fick i sig. Förklara du för en finsk trafikpolis att du druckit några glas limsa när du tittade omkring i tax free-butiker i S:t Petersburg, men att de inte varnat att det var nån sprit i det. Var det inte Virpi Kuitunen förresten som i Lahtis inte visste vad Kyrö och gänget tankade i henne med intravenös slang? Dessutom kan 22-åriga amatören Liias faktiskt ha fått det lilla extra för att klå proffset Kjell Carlström i slutuppgörelsen genom sitt fusk, oavsiktligt eller ej. Då måste han såklart fråntas sin seger – om du i misstag tar en genväg på banan och vinner ska du också givetvis diskas.

Liias påminner mig om en annan som åkte dit fast han bara ätit naturpreparat – Anssi Lehtinen som fick ett två års tävlingsförbud efter triathlon-FM 2002. Till saken hör att han sen 2004 dök upp och förödmjukade allihopa i FM genom att göra en fantomtid – i motionsklassen. Enligt insidesuppgifter blev han testad trots att han stod utom tävlan – och visade sig vara fullproppad som Michael Jacksons medicinskåp.

Men som sagt stör det mig mest att cyklingen igen svärtas. Andra sporter snackas det mindre om. Med all respekt, men om Espanyols tragiskt hädangångne kapten Dani Jarque varit cyklist och inte fotbollsspelare skulle medierna garanterat ha spekulerat om dopning. Men ingen nämner D-ordet fast de plötsliga dödsfallen blivit en riktig epidemi i fotboll.

Det är ju inte precis någon hemlighet att Grekland sprang sig till EM-guld 2004 med hjälp av EPO. Folk som påstår att man inte har någon nytta av dopning i bollsporter inser inte betydelsen av fysisk prestationsförmåga för att kunna tillämpa en rörlig taktik och utnyttja sin skicklighet.

Huvudargumentet för dom som inte tror det förekommer dopning i bollsporter är att fysik inte är det viktigaste, utan att skicklighet är viktigare. På samma sätt borde folk inse att i uthållighetsgrenar som cykling är inte dopning det som avgör – efter hundratusen träningskilometer kan det bara vara det lilla extra. Något litet extra, (r-e-n fysik?), gjorde också att Grekland orkade hålla Portugals Cristiano Ronaldo, Mancini och Luis Figo vid noll mål den där stekheta söndagen i Lissabon.