Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

En förhandsfavorit är född

24.05.2011 00.03 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för En förhandsfavorit är född)

Efter att Tom Nybondas på måndagen presenterade HIFK:s lag för säsongen 2011-12 kan man bara konstatera att laget är solklara favoriter till grundseriesegern för tillfället.

Här är några orsaker:

  • Juuso Riksman valdes till ligans bästa målvakt förra säsongen.
  • Backbesättningen med Toni Söderholm, Mikko Jokela, Martti Järventie, Markus Kankaanperä, Mikko Kousa, Mikko Kurvinen och Ilari Melart är helt i en klass för sig i ligan. Tufft, skickligt och rutinerat.
  • Centerkvartetten Mikael Granlund, Kim Hirschovits, Petteri Wirtanen och Siim Liivik är ligans bästa.
  • Yttrar som Ville Peltonen, Eero Somervuori, Lennart Petrell, Kimmo Kuhta och Jerry Ahtola ser till att målen rasslar in.
  • Nya tränaren Petri Matikainen valdes till ligans bästa tränare förra säsongen.

Allt talar för att det blir en till stark säsong och HIFK måste – åtminstone för tillfället – ses som den största favoriten. Men då ska vi minnas att det är knappt fyra månader till seriestarten och mycket hinner hända.

Men det lär bli en riktigt intressant säsong i Helsingfors då också Jokerit ser ut att ha en stark spelartrupp. Kan vi hoppas på en helhelsingforsisk final?

Teemu Ramstedt har inte platsat i HIFK:s laguppställning i slutspelet. Efter en oerhört svag avslutning på grundserien valde Kari Jalonen att peta Ramstedt och låta Joni Töykkälä ta över som tredjecenter i laget.

Det har visat sig vara ett lyckat drag. Töykkälä, Turo Järvinen och Jerry Ahtola har bildat en minst sagt fungerande enhet som långa stunder nollade Lukkos första kedja på vägen till final.

Då Ramstedt nu inser fakta att han inte kommer att rymmas med i laget i finalerna utan att det blir skador på nyckelspelare väljer han en märklig väg att gå.

I dagens Iltalehti säger Ramstedt att han inte förstår varför han är petad.

Att inför finalerna gå ut och på det sättet indirekt rikta kritik mot sin tränare visar att Ramstedt verkligen inte har något i HIFK att skaffa under våren. I och med sina uttalanden ger han svar på sin egen fråga om varför han är petad. Ger man inte allt för laget på alla plan är man inte heller värd att vara med i laget.

HIFK visade redan tidigare i vinter att man inte tolererar att spelare sätter sig själv före laget då man lät hannes Hyvönen gå. Kanske vi får se samma sak igen i fallet Ramstedt.

En proffsig spelare hade sagt något i stil med ”jag är nöjd hur laget klarat sig. Tränaren väljer det lag han anser vara bäst och jag är redo att hoppa in på planen då jag får chansen”.

Ramstedt är på väg bort från HIFK efter den här säsongen. Hans namn har kopplats ihop med Jokerit och jag kan tänka mig att Jarmo Kekäläinen inte gillar Ramstedts uttalanden i kvällspressen.

I HIFK kommer nog ingen att sakna Ramstedt.

Spelarna i HIFK och Jokerit bjöd på något alldeles extra i det som redan är en klassisk slutspelsserie.

Förutom att det spelades hockey av hög kvalitet där magiska individuella insatser bidrog till att det blev kollektivt starkt spel från båda lagen var kvartsfinalserien oerhört fysisk.

Det smällde rejält längs sargerna då både HIFK- och Jokeritspelare dundrade in i varandra med tyngd och kraft. Tacklingarna var stenhårda och spelarna i bägge lagen var tvungna att samla ihop klubbor från isen vid flera tillfällen efter att ha blivit överkörda.

På planen fanns det ingen som klagade. Tacklingarna var stentuffa – men helt rena. Inte en gång såg vi spelare ge några fula eftersläng med handske eller klubba efter en tackling. Spelarna tog emot tacklingarna, bet ihop och spelade vidare. Precis som man ska.

Ta Eetu Pöystis tackling på Antti-Jussi Niemi i den sjätte matchen. Pöysti kom med hög fart och krossade Niemi som flög i en halvvolt i isen. Allt för många gånger har spelare blivit liggande, medan motståndaren visats i duschen, för att sedan återvända efter ett mirakeltillfrisknande. Inte Niemi. Han steg upp, skakade av sig tacklingen och fortsatte spela. Det lyfter jag hatten för.

Och så var det i hela matchserien. En mer rakryggad hockey får vi vänta länge på har jag på känn.

Därför är det synd att två pajaser ska göra sitt för att förstöra den fins stämningen som rådde mellan spelarna. Jag talar naturligtvis om tränarna Kari Jalonen och Erkka Westerlund.

Jalonen inledde matchserien med att spy galla över hela Jokerit då han under presskonferensen inför slutspelet sade:

Det är två ganska olika lag som möts. De (Jokerit) har hämtat in en GM från NHL (Kekäläinen), tränare som vunnit sex mästerskap (Jortikka) byttes ut mot en internationellt marinerad och meriterad tränare (Westerlund), fysiktränaren blev förstacenter (Eaves), de hämtade in en toppspelare från NHL (Nokelainen), man köpte JYP:s skyttekung (Pihlman) och efter det ännu en världsmästarmålvakt (Lasak). Vi har byggt upp vårt lag från egna juniorer och de har under tre år vuxit sig till storspelare.

Efter den första matchen klagade han på domarna och beskyllde ligan för att behandla HIFK orättvist.

Westerlund var inte ett dugg bättre då han efter den tredje matchen och HIFK:s första seger kastade en vattenflaska mot domarna.

För att sedan kalla HIFK för ett kriminellt gäng som hans Jokerit måste möta trots att serien både varit städad och rejäl på planen.

Inte speciellt genomtänkt eller klokt.

Jalonen avslutade hela matchserien med att kalla Westerlund för en ”kärring”.

Ett kapitel för sig är Jokerits GM Kekäläinen som tycks vara så publicitetskåt att han efter varje match måste tränga sig in bland journalisterna då det är tid för spelar- och tränarintervjuer efter matcherna. Dessutom kostade hans ogenomtänkta kommentarer Jokerit 10000 euro och honom själv en del av trovärdigheten.

Men spelarna är förtjänta allt beröm de kan få och supportrarnas stående ovationer efter den sjunde matchen var för dem. Inte deras gnällande chefer.

Alla tiders chans för Jalonen

10.03.2011 23.43 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Alla tiders chans för Jalonen)

Kari Jalonen fixade bästa tänkbara läge för sig själv då HIFK slutade trea och Jokerit sexa i grundserien.

Efter att två år i följd åkt ut direkt i slutspelet mot sämre lag får han alla tiders chans till revansch.

Senast då Jokerit och HIFK möttes i en slutspelsserie förlorade IFK med 0-4 i matcher.

Nu ska Jalonen för tredje gången på lika många år leda sitt lag i slutspelet som favorit. Och lyckas han föra HIFK till semifinal efter att ha slagit ut ärkefienden Jokerit lär de flesta supportrar förlåta honom för de två senaste vårens fiaskon då laget åkt ut mot TPS och HPK.

Förlorar Jalonens HIFK mot Jokerit kommer han för alltid att bli ihågkommen som den stora förloraren i Ishallen.

Den gode Jalonen har både allt att vinna och allt att förlora. Till sitt förfogande har han ett lag som på precis alla delområden är bättre än Jokerit. Därför är det Jalonens matchserie att vinna eller förlora.

Har han lärt sig något av de två senaste åren eller kommer Erkka Westerlund att ta en lika överlägsen taktisk seger som Jukka Rautakorpi gjorde för ett år sedan?

Jag skrev redan förra våren att Kari Jalonen och HIFK inte är någon speciellt lyckad kombination. Då hade han för andra gången på lika många försök förlorat en slutspelsserie mot ett sämre lag.

Båda gångerna hade han dessutom valt att köra med en passiv och defensiv taktik trots att spelarmaterialet passar för en offensiv och anfallsglad hockey. TPS och HPK tackade och tog emot.

Och vad lärde sig Jalonen själv av det hela?

Ingenting.

I toppmötet mot JYP då det gällde att visa att man har ett psykologiskt övertag på Risto Dufvas tråkhockeylag valde Jalonen igen att backa hemåt och spela passivt.

Det då han har ligans bästa anfallsmanskap till sitt förfogande, hemmafavör, en fanatisk hemmapublik som hunnit med ett par järn inför lördagsmatchen och en förlust mot KalPa i baken.

Det första tecknet att allt inte stod riktigt rätt till kom redan under eftermiddagen då det klarnade att Jalonen väljer att ställa andramålvakten Jan Lundell i mål i stället för Juuso Riksman som varit glödhet på sistone.

En annan sak som klarnade under den här veckan är att IFK inte kommer att nå några framgångar med nuvarande centermanskap. Mikael Granlund, Teemu Ramstedt och Petteri Wirtanen är riktigt bra andracentrar i ligan men ingen av dem klarar av att bära ett lag.

Tom Nybondas och Jalonen gjorde ett stort misstag i våras då man valde att inte hitta någon ersättare åt Kim Hirschovits. I stället har man hämtat in yttrar så att det finns ett överskott på dem i laget. Jag säger inte att det är något fel att värva Jeff Hamilton och Hannes Hyvönen – båda är fantastiska värvningar. Men kanske man i stället kunde ha valt att förstärka centerpositionen.

Det finns fortfarande tid att rätta till den bristen. Transferfönstret stänger 31 januari.

Pengar eller framgång och trovärdighet?

22.10.2010 22.11 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Pengar eller framgång och trovärdighet?)

HIFK kan hamna i en minst sagt obekväm sits inom de närmaste dagarna i fall Iltalehtis rykten om att SKA S:t Petersburg är ute efter att köpa loss Kari Jalonens kontrakt.

Ska IFK välja SKA:s miljoner eller framgång på våren? Det är bokstavligen miljoneurosfrågan för tillfället.

Kari Jalonen har efter två mer eller mindre misslyckade säsonger fått IFK att spela exakt den hockey han kan och vill. Han har själv i hög grad varit med och byggt upp laget och på våren är tanken att han ska skörda framgångar av sitt hårda arbete under sina tre säsonger i IFK.

Jalonen har ett bättre material till sitt förfogande än under de senaste säsongerna och laget spelar en bättre hockey än tidigare. Dessutom har han säkert lärt sig att inte slå in handbromsen i slutspelet som han gjorde i våras. Med andra ord är allt upplagt för finalspel om laget fortsätter på samma sätt. För tillfället är det bara JYP som spelar bättre hockey i ligan.

Men har IFK verkligen råd att släppa i väg Jalonen till Ryssland mitt under säsongen. Klubben har ju inte precis rosat marknaden sedan millenieskiftet. Besvikelserna har duggat tätt och trovärdigheten var körd i botten då Jalonen kom till IFK. Han har sakta – tillsammans med den nya klubbledningen – byggt upp trovärdigheten. Laget är inte längre hockeyfinlands stora skämt utan en klubb som sköts proffsigt. Och Jalonen har i allra högsta grad varit inblandad i förändringen.

För supportrar, samarbetspartners och den stora hockeypubliken är det bara framgångar (helst mästerskap) som är det sista steget på vägen tillbaka till toppen för IFK. Och det steget tar laget med betydligt större sannolikhet med Jalonen än utan honom (men med en massa nya pengar).

Lukkos förra säsong borde fungera som ett varnande exempel för hur det går då klubbledningen förblindas av ryska miljoner. Efter att laget sålde Petri Vehanen till Kazan föll lagets spel ihop totalt och säsongen slutade med att laget blev utspelat i kvartsfinalen efter att ha slagit alla tänkbara rekord under hösten.

Hur resonerar IFK?

Ville Peltonen bakom IFK-slagsmålen

17.10.2010 18.04 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Ville Peltonen bakom IFK-slagsmålen)

HIFK har varit i rubrikerna de senaste dagarna av bekanta orsaker. Precis som på ”den gamla goda tiden” – en tid de flesta supportrar fortfarande längtar tillbaka till – är det knytnävarna som skapat de svarta rubrikerna. Inte det faktum att laget för en kort stund toppade tabellen.

Men det finns en väsentlig skillnad till det förflutna då Ilari Melart och Markus Kankaanperä i veckan kastade handskarna. I båda fallen har det varit fråga om en markering och ett sätt att försvara lagkompisarna.

Melart gav sig på Karalahti av två orsaker. För det första tacklade Karalahti Turo Järvinen så att IFK-spelaren missade tio matcher. För det andra delade Karalahti ut en hård tackling mot IFK-kaptenen Ville Peltonen i början av matchen.

Melart meddelade åt Karalahti och resten av ligan att det inte är okej att köra på IFK:are ostraffat.

Kankaanperäs påhopp på Juuso Puustinen är både fult och fegt, det kommer man inte ifrån hur mycket man än vänder och vrider på det ensidiga slagsmålet.

Men också här handlade det om att statuera exempel. Puustinen tacklade Peltonen hårt tidigare i matchen och det är något Peltonens lagkamrater vill få ett slut på innan lagets viktigaste spelare skadar sig i en sådan situation.

Är IFK:s agerande rätt eller inte? Det råder det säkert delade åsikter om. Säkert är att om IFK fortsätter på samma sätt kommer någon politiker som inte förstår sig ett dugg på hockey eller idrott att ta starkt ställning mot IFK:s agerande och fördöma ”de nya vindarna” inom finländsk hockey.

Jag tycker IFK ska fortsätta försvara de egna, skapa stora rubriker och sätta färg på FM-ligan.

P.S. Tror någon förresten det är en slump att IFK i dag meddelar att Ilari Melart, som för övrigt på nätet döpts till IFK:n Kultainen Noutaja, har förlängt kontraktet för två säsonger? Nej, det är klubbens sätt att visa att man står bakom honom och det han gjorde.