Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Vadå, nån timme hit eller dit?

05.02.2010 10.48 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Vadå, nån timme hit eller dit?)

I avdelningen ”Kanada är väldigt ett stort land” presenterar vi i dag det finländska skidförbundets senaste pressutskick.

I ett färskt mejl berättas att dagens världscuptävlingar i Canmore startar 20.30 och 22.15 finsk tid.
Ouch.
Till saken hör att rätt starttider ska vara 19.30 och 21.15. Canmore ligger nämligen i Alberta, som är i en annan tidszon än British Columbia, och därför är klockslagen rätt exakt en timme olika än i Vancouver.

I pressmeddelandet förklaras också att skidåkarna på plats vant sig vid ”tidsskillnaden på tio timmar”. Vilket alltså i själva verket är nio.
Nu hoppas vi bara att idrottarna vet att det är skillnad mellan Mountain Time och Pacific Time, blir lite bråttom annars att skida in en timme till konkurrenterna.

Småkul namn på damernas startlista förresten. Kaisa Mäkäräinen kör 10 fritt i dag utan vapen på ryggen, blir intressant att jämföra åtminstone med den andra finländskan Riikka Sarasojas tid.
På herrsidan ska det bli väldigt spännande att se hur Matti Heikkinen verkar må. På exakt samma sträcka, 15 fritt, är han ett solklart medaljhopp om 10 dagar.

En världsstjärna på kommande

30.01.2010 00.42 | Skriven av Christoffer Herberts i Alpint - (Kommentarer inaktiverade för En världsstjärna på kommande)

Den 28 september flögs Marcus Sandell i ilfart med helikopter till ett sjukhus i Innsbruck. Han fick sin vänstra njure akut bortopererad och hade också skador i mjälten och i ryggen. Det tog nästan två veckor innan han fick flyga hem till Finland, och väl hemma var det länge vila som gällde. Först efter nyår kunde han börja träna på allvar.

Att Sandell bara fyra månader efter den olyckan håller så hög fart att han kan mäta sig med världstäten och därför får en välförtjänt OS-plats är omåttligt imponerande.
Att alpina åkare råkar ut för olyckor är inte ovanligt, men ofta är vägen tillbaka svår, en kamp med självförtroendet, fylld av traumor. Sandell verkar däremot inte ha några skrupler alls. Första gången i en världscuppist efter olyckan och det var bara gasen i botten och full fart framåt. Tiden han gjorde lär ha varit bland de 15 bästa, en återkomst som heter duga.

Om vi optimistiskt förenklar lite hade Sandell i dag bra kunnat vara bland de 20 bästa i Kranjska Gora. Och det är när vi tittar på de övriga i topp-20 som det blir riktigt intressant. Bland de 20 snabbaste finns en enda åkare som är yngre än den 22-årige Marcus Sandell, österrikaren Marcel Hirscher. Resten är äldre. I topp-20 finns till exempel åtta åkare som är födda på 70-talet och alltså redan firat sina 30-årsdagar.

Det här är inget oväntat. Storslalom är en tekniskt krävande gren som det ofta tar en hel karriär att bemästra, toppnamnen i den här disciplinen är sällan några ungtuppar. Att så skrupelfritt kunna komma tillbaka efter en allvarlig krasch visar att Marcus Sandell behärskar den ädla storslalomkonsten redan som 22-åring. Att han redan rest sig från smällen visar också att huvudet är i skick och självförtroendet orubbligt, ofta en helt avgörande faktor i de alpina hundradelsstriderna.

Det finns med andra ord inga gränser för hur bra det här kan bli.
Vancouver kommer kanske någon månad för snabbt, men det kommer fler tävlingar, fler säsonger och fler mästerskap. Just i dag har jag blivit slutgiltigt övertygad om att Marcus Sandell en dag kommer att köra in sig i den absoluta världseliten i storslalom.

Det luktar OS-guld lång väg

24.01.2010 15.40 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Det luktar OS-guld lång väg)

Om Tanja Poutiainen är i form är hon världens bästa storslalomåkare. Varken mer eller mindre.

När säsongen i höstas startade i Sölden och Levi var Tanja i toppform, och därför den tidiga storfavoriten inför OS-tävlingen i storslalom.
Men sen kom ryggproblemen, och Tanja tvingades leta efter formen. Den säkra medaljen kändes helt plötsligt som ett frågetecken.

Nu är ordningen återställd, och det med besked.
Sättet som Poutiainen vann på i Cortina i dag visar att hon är i kanonform, har ordning på utrustningen och huvudet i skick.
Följaktligen är hon just nu världens bästa storslalomåkare, och därför den givna guldfavoriten i OS.

Samtidigt är hon också det största individuella finländska guldhoppet inför Vancouver. Hannu Manninens konkurrenter hinner ännu vässa formen, sträckorna är inte optimala för A-K Saarinen och Peetu Piiroinen ska tampas med ett koppel av jänkare. Tanja är däremot i särklass, och allt annat än OS-guld är en liten besvikelse.

Det var också en njutning att följa med Poutiainens tionde VC-seger just på MTV3 i dag. Det tack vare referenten Toni Immonen som är ett skönt undantag i ett kultur där alltför många referenter tvångsmässigt måste höja på rösten och skrika sig blåröda i fejset när en finländare/svensk vinner något (gudarna ska veta att jag själv gjort mig skyldig till samma synder).
Nu var Immonen entusiastisk, ivrig och glad men samtidigt balanserad, saklig och väldigt långt från falsett. Där en man som skulle vara värd en OS-biljett.