Arsene Wenger gör det verkligen enkelt för alla oss som genuint ogillar Arsenal.
Några gånger per säsong kan man lita på att han påminner oss om varför det är omöjligt att betrakta honom som en stor fotbollsledare.

Att gnällspiken inte har en blåblek aning om vad Fair Play och god smak innebär har vi haft klart för oss länge, men nu har till och med Arsene sjunkit väl lågt.

Ett av den moderna fotbollens allra största gissel är alla filmningar. Få saker irriterar åtminstone mig så mycket som när spelare med orättvisa medel sätter domarna i en jobbig situation och försöker filma till sig straffar, frisparkar eller röda kort åt motståndare. (Utan att försöka framstå som moralens väktare vill jag till exempel påstå att mitt förhållande till Didier Zokora aldrig riktigt blev sig likt efter att han dök till sig en straff för mitt kära Spurs mot Portsmouth häromåret.)

I onsdagens Champions League-match mellan Arsenal och Celtic filmade Londonlagets Eduardo till sig en straff på ett sällsynt billigt sätt.
Uefa kämpar allt vad de kan för att på något sätt försöka få bukt med problemet och har nu beslutat sig för att sätta i gång en undersökning om fallet Eduardo, med ett hot om en liten avstängning hängande i luften. Att ändra på domslutet går ju inte längre, men genom att kolla på situationen i efterhand och vidta åtgärder kan man kanske försöka avskräcka framtida filmande fuskare. Försöka duger.

Och samtidigt som en hel fotbollsvärld applåderar samstämt och konstaterar att det var på tiden och någonstans ska vi ju börja, vad gör då Arsene?
Ägnar en hel presskonferens åt hur upprörande och fel Uefa handlar.
– You can debate whether it is a penalty or not, säger Arsene, garanterat den enda mannen i världen som tycker det.
– It singles out a player to be a cheat and that is not acceptable, fortsätter Arsene, uppenbarligen omedveten om att spelare det senaste decenniet har fått gula kort för filmningar och således redan ”been singled out to be cheats”.
– This is a witch-hunt, dundrar fransmannen, och slår för en gångs skull huvudet på spiken.
För en häxjakt är ju just vad det är. En häxjakt på fuskande filmare, som om den går bra kan göra att vi åtminstone delvis blir av med otyget på våra planer. Fallet Eduardo kan bli ett viktigt prejudikat.
Att Arsene inte vill vara med i den jakten förvånar inte, men att han så här officiellt erkänner sig vara en motståndare till rent spel är ändå magstarkt. Till och med för att vara honom.