Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Cykel-FM och EM-fotboll – vad har de genemsamt?

15.08.2009 00:06 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad

Lite synd om Toni Liias som skrällvinner FM-linjeloppet i cyklingen och sen åker dit för dopning. Ännu mer synd om cykelsporten vars rykte igen får sig en törn när kvällspressen smaskar i svarta rubriker (annars skriver dom aldrig om cykling) och folk tänker förstås att jaja cyklingen igen.

Men han får skylla sig själv om B-provet också är positivt vilket det med 99,9 procents säkerhet är, för det går bara inte att komma och förklara att det fanns i något naturpreparat. Det säger ju alla som åker dit och ifall killen faktiskt talar sanning så måste han vara lite blåst, för alla borde väl veta vid det här laget att näringstillskott kan innehålla lite vad som helst. Liias säger att idrottaren inte kan hållas ansvarig för att naturpreparat innehåller förbjudna ämnen, men det är ju en helt absurd tanke att det ska godtas som en förklaring att man inte visste vad man fick i sig. Förklara du för en finsk trafikpolis att du druckit några glas limsa när du tittade omkring i tax free-butiker i S:t Petersburg, men att de inte varnat att det var nån sprit i det. Var det inte Virpi Kuitunen förresten som i Lahtis inte visste vad Kyrö och gänget tankade i henne med intravenös slang? Dessutom kan 22-åriga amatören Liias faktiskt ha fått det lilla extra för att klå proffset Kjell Carlström i slutuppgörelsen genom sitt fusk, oavsiktligt eller ej. Då måste han såklart fråntas sin seger – om du i misstag tar en genväg på banan och vinner ska du också givetvis diskas.

Liias påminner mig om en annan som åkte dit fast han bara ätit naturpreparat – Anssi Lehtinen som fick ett två års tävlingsförbud efter triathlon-FM 2002. Till saken hör att han sen 2004 dök upp och förödmjukade allihopa i FM genom att göra en fantomtid – i motionsklassen. Enligt insidesuppgifter blev han testad trots att han stod utom tävlan – och visade sig vara fullproppad som Michael Jacksons medicinskåp.

Men som sagt stör det mig mest att cyklingen igen svärtas. Andra sporter snackas det mindre om. Med all respekt, men om Espanyols tragiskt hädangångne kapten Dani Jarque varit cyklist och inte fotbollsspelare skulle medierna garanterat ha spekulerat om dopning. Men ingen nämner D-ordet fast de plötsliga dödsfallen blivit en riktig epidemi i fotboll.

Det är ju inte precis någon hemlighet att Grekland sprang sig till EM-guld 2004 med hjälp av EPO. Folk som påstår att man inte har någon nytta av dopning i bollsporter inser inte betydelsen av fysisk prestationsförmåga för att kunna tillämpa en rörlig taktik och utnyttja sin skicklighet.

Huvudargumentet för dom som inte tror det förekommer dopning i bollsporter är att fysik inte är det viktigaste, utan att skicklighet är viktigare. På samma sätt borde folk inse att i uthållighetsgrenar som cykling är inte dopning det som avgör – efter hundratusen träningskilometer kan det bara vara det lilla extra. Något litet extra, (r-e-n fysik?), gjorde också att Grekland orkade hålla Portugals Cristiano Ronaldo, Mancini och Luis Figo vid noll mål den där stekheta söndagen i Lissabon.

fDela tTweeta

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.