Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Di Luca

22.05.2009 23.39 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Di Luca)

Ok, så jag hade helt fel i mina förhandsspekulationer – just nu är Ivan Basso inte bara långt från täten utan också bakom sin stallkompis Franco Pellizotti. Denis Menchov dominerade torsdagens tuffa tempoetapp, men jag tror Danilo Di Luca återtar den rosa ledartröjan.

Såpass stark har Di Luca varit, fast de bergsetapper som vi sett hittills varit rena barnleken mot vad som nalkas under veckoslutet och nästa vecka. Fråga inte sen vad Di Luca, tidigare dopingavstängd och ertappad med onaturligt låga (!) hormonnivåer – går på för medicin. Pasta, until proven otherwise.

Däremot tror jag inte mera på Levi Leipheimer. Skulle det avslutande tempoloppet i Rom nästa veckas söndag vara längre än 15 km så hade han haft sina chanser, men som det nu ser ut så glöm det.

Bassos hjälpryttare Kjell Carlström trodde optimistiskt att veckoslutets etapper är som gjorda för Basso.  För mig ser är etapperna upplagda för en tidig utbrytning av cyklister som inte tävlar om Rosa maglia, vilken sedan tas in före målgång av peloton, under veckoslutet med Menchovs Rabobank i spetsen. Det kan ske förändringar i täten, men i nte så stora att Basso kan ta in 2 minuter på Menchov och Di Luca.

Lance Armstrong har sett ut att ha det tungt i årets Giro, men i torsdagens tempo visade han att han blir att räkna med i Tour de France i juli. Han höll bra kadens hela vägen och såg stark ut – gav nästan en deja vu-känsla, fast han inte dominerade som förr.

Jättekul för britterna att de fått en ny stjärna i Mark Cavendish. Världens bästa sprinter för tillfället, sorry Alessandro Petacchi och Tom ”cocaine” Boonen.

Årets värsta floppelva

22.05.2009 18.11 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Årets värsta floppelva)

Premier League avslutas i helgen, och en massa All Stars-lag kommer att utses. TRÅÅÅKIIIIGT!
Betydligt roligare då att utse årets skamelva, med Premier Leagues största floppar. Håll till godo. 

Målvakt:
Scott Carson, WBA
Det är inte många år sedan Carson förutspåddes bli nästa landslagsmålvakt för England. Om någon föreslår detsamma i dag kan man lugnt utgå ifrån att personen i fråga kommer från Skottland. Går till historien som den spelare som har flest engelska U-21-landskamper. En merit han kan gotta sig åt under höstens resor till Peterborough och Plymouth.

Högerback:
Vedran Corluka, Tottenham
Hajpen var grym efter sommarens EM och Spursfansen nickade belåtet när kroaten blev den typ 19:e ytterbacken i Tottenhamtruppen. Det var före de märkte att han inte kan försvara bakåt, är totalt ofarlig framåt, inte vet ett skvatt om markeringsspel och är svag på huvudet. Och då har vi inte ens kommit in på hans dåliga sidor.

Mittback:
Tal Ben Haim, Sunderland
Inte många förstod varför Avram Grant envisades med att använda Ben Haim i Chelsea, och efter en säsong delad mellan Man City och Sunderland framstår Chelsea-sejouren som ett fullständigt mysterium. Cheltenham torde vara en mer lämplig nivå. Med spelare som den här på väg till klubben var det inte konstigt att Roy Keane fick till nerverna.

Mittback:
Fabricio Coloccini, Newcastle
Gjorde kring jul fler misstag på 90 minuter mot Liverpool är en normal mittback gör på en hel karriär. Att motståndarsupportrarna blev så glada av att se honom berodde faktiskt inte bara på hans fåniga höstack till frisyr, utan lika mycket på det faktum att han länge var fullständigt självskriven i Newcastles startelva.

Vänsterback:
Nicky Shorey, Aston Villa
Tänk att Shorey för bara ett par år sedan spelade mot Brasilien på Wembley och jagades av många klubbar. West Hams bästa transfer på hela säsongen blev sedan att de INTE köpte honom. Var borta när Villa spelade bra och radade upp segrar. Kom tillbaka när Villa tappade spelet och glömde bort hur man vann. Ser ni ett mönster?

Högermittfältare:
David Bentley, Tottenham
Värvades som en ”snabb och teknisk Arsenalhatare”, men kommer man inte under 17 sekunder på 100 meter och har ett personbästa på 13 tillslag i bolljonglering kan inte ens lite sunt Arsenalhat rädda en på White Hart Lane. Hans missade straff i ligacupfinalen på Wembley fick Spursfansen att lättat konstatera ”tur att det var just han”.

Central mittfältare:
Aaron Ramsey, Arsenal
Don’t believe the hype. Spelar ingen roll om man så är 11 år gammal, är man ens hälften så bra som Ramsey sades vara borde man få mera är typ 74 minuters speltid under en hel Premier League-säsong. Gör heller ingen nytta i traditionella lärlingssysslor som att polera pokalerna eftersom Arsenal som bekant inte vunnit sådana sedan nån gång på 1860-talet.

Central mittfältare:
Carlos Villanueva, Blackburn
En chilensk superstjärna, sades det. På Ewood Parks läktare undrar man fortfarande vem som hade satt vad i Paul Ince drink för att köpet skulle bli av. Tog flera veckor innan nya managern Sam Allardyce lärde sig vad han hette och ytterligare några månader innan han slängde in Villanueva på plan. Ett misstag han ogärna gör om.

Vänstermittfältare:
Ricardo Quaresma, Chelsea
I Quaresmas Wikipedia-entry står det följande om hans tid i Chelsea: ”Har stått för en del noterbara bidrag, som inlägget till Alex mål mot Coventry”. Säger i och för sig det mesta, men kunde också stå så här: ”Fullständigt slöseri med tid, pengar och resurser. Fick Florent Malouda att framstå som Pelé. Nya Cristiano Ronaldo my ass.”

Anfallare:
Afonso Alves, Middlesbrough
Som om inte invånarna i Middlesbrough skulle ha det tillräckligt jobbigt från förr. Men arbetslöshet, kriminalitet, ekonomisk nedgång, gruvdriftens kollaps, imperiets sammanbrott, ja till och med Margaret Thatchers år vid makten framstod som gynnsamma för staden i jämförelse med Afonso Alves bidrag i nedflyttningsstriden.

Anfallare:
Johan Elmander, Bolton
Frågan är vem det var mest synd om. Elmander som tvingades spela för Bolton eller Boltonfansen som tvingades se Elmander spela för Bolton. ”Jag värvades för att göra mål och fem mål under en säsong är inte tillräckligt bra för en anfallare” sammanfattade Elmander själv med en slutledningsförmåga som fick Lancashires samlade Mensaklubbar att skicka ut anmälningslappar.

,

Serieledare för att stanna

22.05.2009 01.31 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Serieledare för att stanna)

Helgdagen tillbringades på bästa möjliga sätt, med att kolla in serieledare på Bollis och Nordsjöplan. Allra mest imponerade en 21-årig svenska och en 37-årig uleåborgare.

Det finns 135.000 licensierade flick- och damspelare i Sverige, mer än det finns fotbollsspelare i Finland totalt. Finns alltså att välja bland, och en av de 135.000 var i en klass för sig när Åland United slog HJK med 3-1 och ryckte i damligan.
Ålands anfallare Elin Nilsen förde tankarna till Teddy Sheringham, och större komplimang än så är det ju omöjligt att få. Hon var överallt, mötte bollar på mittfältet, jobbade, slet och gjorde allt med teknik och finess. Och hennes nick fram till 2-0 var så stilig att luftrummets konung Sir Ted skulle ha nickat belåtet.

HJK behöver heller inte skämmas för sin insats i en väldigt bra match. 16-åriga speedkulan Nelli Back i rosa skor var värd att göra minst ett mål och med lite tur hade Klubi tagit poäng.

Satt förresten och myste på läktaren tillsammans med damlandslagets väldans trevliga tränare Michael Käld. Han kläckte ur sig en rätt skön kommentar när vi diskuterade Finlands kommande VM-kvalgrupp med Italien, Slovenien, Portugal och Armenien.
– Damfotboll i Jerevan kan bli ett äventyr, sade jag.
– Dessutom är det matchen som vi börjar hela kvalet med i höst. Matchen går bara åtta dagar efter att vi spelat i EM-finalen här i Helsingfors, sade Käld.

Absolut inget fel på sällskapet i Nordsjö heller. Satt mellan Hbl:s seriemördarreporter och tidningens politikledarskribent och såg deras kära Viikingit snöpligt tappa poäng mot AC Oulu. Några platser bort satt dessutom Antti Niemi med en väldigt livlig unge. Den före detta landslagsmålvakten åt förresten precis som jag två utmärkta Chef Wotkins-grillkorvar under första halvlek.

Efter paus bytte Oulu in en kille med det väldigt sköna namnet Donewell Yobo som mycket riktigt gjorde väl ifrån sig och satte fart på uleåborgarnas anfallsspel. Och när Oulu till slut kvitterade firade Donewell vid sidan av planen i en hög med de tolv tillresta Oulu-fansen. Sånt uppskattas.

Klart mest synlig på plan var ändå fenomenet Mika Nurmela. Veteranen var inblandad i det mesta och skällde som vanligt konstant på medspelare, motspelare och domare. En del felpassningar, visst, men vilket driv, vilken iver, vilken energi. Och Oulus 1-1-mål på frispark i slutminuterna gjordes givetvis av Nurmela. Med benäget bistånd av Viikingits traditionella målvaktsclown, Luffe ”Pizzamannen” Fernando.

Korta Kristi Himmelsfärds-analysen alltså: Två bra matcher, och om bara den där 21-åriga svenskan och den där 37-åriga uleåborgaren hålls friska tror jag faktiskt att både Åland United och AC Oulu kommer finnas kvar i tabelltopp hela långa säsongen.

, ,