Premier League avslutas i helgen, och en massa All Stars-lag kommer att utses. TRÅÅÅKIIIIGT!
Betydligt roligare då att utse årets skamelva, med Premier Leagues största floppar. Håll till godo. 

Målvakt:
Scott Carson, WBA
Det är inte många år sedan Carson förutspåddes bli nästa landslagsmålvakt för England. Om någon föreslår detsamma i dag kan man lugnt utgå ifrån att personen i fråga kommer från Skottland. Går till historien som den spelare som har flest engelska U-21-landskamper. En merit han kan gotta sig åt under höstens resor till Peterborough och Plymouth.

Högerback:
Vedran Corluka, Tottenham
Hajpen var grym efter sommarens EM och Spursfansen nickade belåtet när kroaten blev den typ 19:e ytterbacken i Tottenhamtruppen. Det var före de märkte att han inte kan försvara bakåt, är totalt ofarlig framåt, inte vet ett skvatt om markeringsspel och är svag på huvudet. Och då har vi inte ens kommit in på hans dåliga sidor.

Mittback:
Tal Ben Haim, Sunderland
Inte många förstod varför Avram Grant envisades med att använda Ben Haim i Chelsea, och efter en säsong delad mellan Man City och Sunderland framstår Chelsea-sejouren som ett fullständigt mysterium. Cheltenham torde vara en mer lämplig nivå. Med spelare som den här på väg till klubben var det inte konstigt att Roy Keane fick till nerverna.

Mittback:
Fabricio Coloccini, Newcastle
Gjorde kring jul fler misstag på 90 minuter mot Liverpool är en normal mittback gör på en hel karriär. Att motståndarsupportrarna blev så glada av att se honom berodde faktiskt inte bara på hans fåniga höstack till frisyr, utan lika mycket på det faktum att han länge var fullständigt självskriven i Newcastles startelva.

Vänsterback:
Nicky Shorey, Aston Villa
Tänk att Shorey för bara ett par år sedan spelade mot Brasilien på Wembley och jagades av många klubbar. West Hams bästa transfer på hela säsongen blev sedan att de INTE köpte honom. Var borta när Villa spelade bra och radade upp segrar. Kom tillbaka när Villa tappade spelet och glömde bort hur man vann. Ser ni ett mönster?

Högermittfältare:
David Bentley, Tottenham
Värvades som en ”snabb och teknisk Arsenalhatare”, men kommer man inte under 17 sekunder på 100 meter och har ett personbästa på 13 tillslag i bolljonglering kan inte ens lite sunt Arsenalhat rädda en på White Hart Lane. Hans missade straff i ligacupfinalen på Wembley fick Spursfansen att lättat konstatera ”tur att det var just han”.

Central mittfältare:
Aaron Ramsey, Arsenal
Don’t believe the hype. Spelar ingen roll om man så är 11 år gammal, är man ens hälften så bra som Ramsey sades vara borde man få mera är typ 74 minuters speltid under en hel Premier League-säsong. Gör heller ingen nytta i traditionella lärlingssysslor som att polera pokalerna eftersom Arsenal som bekant inte vunnit sådana sedan nån gång på 1860-talet.

Central mittfältare:
Carlos Villanueva, Blackburn
En chilensk superstjärna, sades det. På Ewood Parks läktare undrar man fortfarande vem som hade satt vad i Paul Ince drink för att köpet skulle bli av. Tog flera veckor innan nya managern Sam Allardyce lärde sig vad han hette och ytterligare några månader innan han slängde in Villanueva på plan. Ett misstag han ogärna gör om.

Vänstermittfältare:
Ricardo Quaresma, Chelsea
I Quaresmas Wikipedia-entry står det följande om hans tid i Chelsea: ”Har stått för en del noterbara bidrag, som inlägget till Alex mål mot Coventry”. Säger i och för sig det mesta, men kunde också stå så här: ”Fullständigt slöseri med tid, pengar och resurser. Fick Florent Malouda att framstå som Pelé. Nya Cristiano Ronaldo my ass.”

Anfallare:
Afonso Alves, Middlesbrough
Som om inte invånarna i Middlesbrough skulle ha det tillräckligt jobbigt från förr. Men arbetslöshet, kriminalitet, ekonomisk nedgång, gruvdriftens kollaps, imperiets sammanbrott, ja till och med Margaret Thatchers år vid makten framstod som gynnsamma för staden i jämförelse med Afonso Alves bidrag i nedflyttningsstriden.

Anfallare:
Johan Elmander, Bolton
Frågan är vem det var mest synd om. Elmander som tvingades spela för Bolton eller Boltonfansen som tvingades se Elmander spela för Bolton. ”Jag värvades för att göra mål och fem mål under en säsong är inte tillräckligt bra för en anfallare” sammanfattade Elmander själv med en slutledningsförmåga som fick Lancashires samlade Mensaklubbar att skicka ut anmälningslappar.