Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Äh, inte ligan igen

06.08.2009 00.16 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Äh, inte ligan igen)

FC Viikingit toppar tabellen och utan ett likadant sammanbrott som i slutet av förra säsongen är vårt förortslag på god väg mot ligakontrakt. Äsch. Visst, det är kul för laget och kul för Nordsjö  och så där. Men ändå, Nordsjö är lite för litet för ett ligalag och sportplanen vid Heteniitty är lite för asketisk för ligaspel. Det är mer än 30 år sen Matti Vilen tangerade sitt Europarekord här och det var i friidrott. Hörde att klubben hade lite svårt att betala ut spelarlönerna trots en minimalistisk spelarbudget.

Det kändes lite främmande att gå på Viikingits ligamatcher för ett par år sedan. Ordningsvakterna sjasade bort folk som satt i grässluttningen och njöt av solen. När jag och en polare skulle gå ut vid utgången närmast huset där jag bor stoppades vi av en säkerhetsvakt som förklarade att det numera är spelarutgången. Vadå, går man den vägen kan man passa på att gratta spelarna innan de går in i omklädningsbaracken.

Visst förde ligasäsongen med sig en del positiva grejer, nu finns det stolar i huvudläktaren och bajamajor. Men inträdet är fortfarande det 10 euro som det höjdes till inför ligasäsongen. Och kaffet kostar 1,50 – definitivt ligaprisnivå.

Intressant hur fascinerande första divisionen tycks vara för de professionella vadhållarna. Varje match sitter det fyra fem unga tjejer och killar i läktaren och refererar matchen live till någon skum hasardspelare utomlands. Vikings attack. Free kick. Danger over.

Jag gillade kineserna som förut satt och refererade matcherna. DOM hade inlevelse. Farligt läge – haihaidanghaihaidang! – backen sopar bort bollen . denghai..denghai. Eller nåt sånt lät det som. Men dom kanske väckte för mycket uppmärksamhet så nu anlitar vadhållarna vanliga finländska studerande.

Intressant förresten då att lokalkonkurrenten PK-35 i helgen krossades totalt av seriejumbon Atlantis, men nu bjöd Viikingit på en riktig kamp. 1-1 eller 0-1 var lika plausibla scenarier som det förverkligade 1-0. Efter allt som hänt i finsk fotboll ska man vara försiktig med att förlora oväntat – det kan verka suspekt. Folk glömmer så lätt att sport är sport och fotboll är fotboll – resultatet är inte klart på förhand ens när Tyskland spelar. Men Viikingit är lyckligtvis omutbara så månne dom inte gör en ny visit på högsta serienivå.

field_field_homelogo_0

Serieledare för att stanna

22.05.2009 01.31 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Serieledare för att stanna)

Helgdagen tillbringades på bästa möjliga sätt, med att kolla in serieledare på Bollis och Nordsjöplan. Allra mest imponerade en 21-årig svenska och en 37-årig uleåborgare.

Det finns 135.000 licensierade flick- och damspelare i Sverige, mer än det finns fotbollsspelare i Finland totalt. Finns alltså att välja bland, och en av de 135.000 var i en klass för sig när Åland United slog HJK med 3-1 och ryckte i damligan.
Ålands anfallare Elin Nilsen förde tankarna till Teddy Sheringham, och större komplimang än så är det ju omöjligt att få. Hon var överallt, mötte bollar på mittfältet, jobbade, slet och gjorde allt med teknik och finess. Och hennes nick fram till 2-0 var så stilig att luftrummets konung Sir Ted skulle ha nickat belåtet.

HJK behöver heller inte skämmas för sin insats i en väldigt bra match. 16-åriga speedkulan Nelli Back i rosa skor var värd att göra minst ett mål och med lite tur hade Klubi tagit poäng.

Satt förresten och myste på läktaren tillsammans med damlandslagets väldans trevliga tränare Michael Käld. Han kläckte ur sig en rätt skön kommentar när vi diskuterade Finlands kommande VM-kvalgrupp med Italien, Slovenien, Portugal och Armenien.
– Damfotboll i Jerevan kan bli ett äventyr, sade jag.
– Dessutom är det matchen som vi börjar hela kvalet med i höst. Matchen går bara åtta dagar efter att vi spelat i EM-finalen här i Helsingfors, sade Käld.

Absolut inget fel på sällskapet i Nordsjö heller. Satt mellan Hbl:s seriemördarreporter och tidningens politikledarskribent och såg deras kära Viikingit snöpligt tappa poäng mot AC Oulu. Några platser bort satt dessutom Antti Niemi med en väldigt livlig unge. Den före detta landslagsmålvakten åt förresten precis som jag två utmärkta Chef Wotkins-grillkorvar under första halvlek.

Efter paus bytte Oulu in en kille med det väldigt sköna namnet Donewell Yobo som mycket riktigt gjorde väl ifrån sig och satte fart på uleåborgarnas anfallsspel. Och när Oulu till slut kvitterade firade Donewell vid sidan av planen i en hög med de tolv tillresta Oulu-fansen. Sånt uppskattas.

Klart mest synlig på plan var ändå fenomenet Mika Nurmela. Veteranen var inblandad i det mesta och skällde som vanligt konstant på medspelare, motspelare och domare. En del felpassningar, visst, men vilket driv, vilken iver, vilken energi. Och Oulus 1-1-mål på frispark i slutminuterna gjordes givetvis av Nurmela. Med benäget bistånd av Viikingits traditionella målvaktsclown, Luffe ”Pizzamannen” Fernando.

Korta Kristi Himmelsfärds-analysen alltså: Två bra matcher, och om bara den där 21-åriga svenskan och den där 37-åriga uleåborgaren hålls friska tror jag faktiskt att både Åland United och AC Oulu kommer finnas kvar i tabelltopp hela långa säsongen.