Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Rosa maglia hör hemma i Italien

11.05.2009 23.08 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Rosa maglia hör hemma i Italien)

Jag diggar Lance Armstrong men han hade nog inte haft en chans att vinna Giro d´Italia, cykelsäsongens första stora etapplopp, fast den sjufaldiga Tour de France-segraren inte hade brutit nyckelbenet för några veckor sedan. Girot är inte Touren – Italien har grymt branta uppförsbackar där till och med de skinntorraste bergsgetterna vinglar på pedalerna när de knegar sig uppför. Och Lance är ingen bergsget, fast han dominerat i Tour de Frances långa alpsluttningar med sin omänskliga syreupptagningsförmåga. Och på de vindlande, ojämna kostigarna som Girot går uppför kan hans Astanastall inte dominera loppet som US Postal/Discovery Channel gjorde i Frankrike.

Dessutom skulle italienarna garanterat ha gaddat ihop sig mot L´Americano om han försökt stjäla den rosa ledartröjan. Nu är konvalescenten Armstrong inte något hot längre,  utan han jobbar för sin stallkamrat Levi Leipheimer – som är lättare, mindre och från början borde varit Astanastallets  numero uno i Italien.

Sorry Levi och Lance, men det är dags för en italienare att ta totalsegern i år. Titeln var utlånad till Spaniens Alberto Contador, men nu är det Ivan Basso som anländer till Rom i Rosa maglia.

Kolla bara in Basso i tisdagens, första ”riktiga” Giroetapp som slutar på San Martino di Castrozza och onsdagens tuffare etapp som slutar på toppen av Alpe di Siusi. Hans hjälpryttare Kjell Carlström kommer att få slita hund, men om Basso=Liquigasstallet vinner är det liktydigt med att Carlström vinner.

När Kanada under slutminuterna av VM-finalen i ishockey trummade på som värst för ett kvitteringsmål kom jag på mig själv med att väldigt mycket hoppas att kanuckerna INTE skulle lyckas få hål på Bryzgalov.

Efter att ha analyserat mitt känsloliv i några sekunder kom jag på att det måste bero på Washington Capitals.

Under de senaste veckorna har jag nämligen blivit snudd på ohälsosamt förtjust i Alexander Ovetjkin. Tack vare ESPN America får man se NHL-slutspelet live i suveräna sändningar från de kanadensiska tv-kanalerna CBC och TSN, och för dem är kvartsfinalserien Pittsburgh-Washington rena rama landskampen. 

Pittsburgh=Crosby=Kanada=bra. Washington=Ovetjkin=inte Kanada=inte bra.  

Ibland är det snudd på parodiskt hur de kanadensiska experterna i sin Crosby-fanatism hittar fel på Ovetjkin. ”Joo, Ovetjkin är bra, men … Han gör för långa byten. Han tacklar för mycket. Han slösar för mycket energi på att jaga motståndare. Han sätter för lite energi på att jaga puck. Han skapar för många fiender. Han skjuter för ofta. Och så äter vi ännu lite lönnsirap och sjunger Oh Canada och bryr oss inte fast amerikaner hånar oss jämt för vi har ju ett så mycket bättre samhälle än dom.” Typ.

Men oftast är vi ju överens, kanadensarna och jag. Som när TSN-gubben i pausen av Detroit-Anaheim i natt konstaterade att ”många säger att NHL-slutspelet är för långt, men ingen kan mena matchserien mellan Penguins och Capitals. Ingen skulle klaga om det skulle vara en bäst-av-nio-serie. Eller bäst-av-elva. Eller bäst-av-femtioen”.

Tyvärr är det bäst av sju. Så redan i natt kan det vara slut. Och i så fall tror jag ingen kommer att ha så ledsamt efter Alexander den Store som experterna i CBC och TSN.