Pansarvagnen. Kör på allt som rör sig. Da da daa dirlandaa.

Jag vill gärna också för egen del ägna tågen som inte går en tanke just i dag när snön fortsätter att vräka ner över bangården i Ilmala. Här på perrongen händer inte så mycket, inte västerut i alla fall. I östlig riktning är det en riktigt elak fan som rör sig snabbt. Men honom och tacklingen, nej förresten explosionen är det ju, på Jaromir Jagr har kollegerna redan skrivit spaltkilometer om här i bloggen.

Perrongen, ja.

Satt i ottan med ungefär 500 andra tokiga finländare på en sportbar i Helsingfors centrum och såg Tre Kronor och Rangerslunken gäspa sig till en komfortabel seger. De flesta andra satt som jag framför storskärmen och mumsade i sig en white trash-buffet med bacon, prinskorv och apelsinjos. 15 juuros, tack. Men det var gott och satt på pricken rätt, i stället för öl då. Måndag och allt. Man kan inte börja med öl. I grannbordet satt en stor man med Raimo Summanen-tröja och klottade i en massa lotto- och vadslagningslappar. I andra pausen sade han till medhavd fru och kanske sju årig dotter, som fick äta en näve salta nötter till frukost, att nu kilar han till r-kiosken. Och så sprang han i väg.

När han kom tillbaka var allt toppen. Gissar att karln cashade in rejält på Finlands 0–3-förlust. Traitor.

Wikegård, ränderna som aldrig går ur och SVT.

Tapsa, Kekäläinen och den blå gardinen, YLE.

Textilslöjd var inte min grej i skolan, om vi säger så. Möjligen har mor något minne av en orange pannlapp men själv minns jag med säkerhet bara en två kilometer lång virkad sak som slingrade sig mellan klassrummen. Detta kom jag att tänka på i morse när jag kanalsurfade mellan SVT:s och Yle:s hockeystudior i matchen mellan Tyskland och Finland.

Sveriges Television har riggat upp en hockeystudio på läktaren inne i Arenan. Slipsen!

Finlands Rundradiobolag sköter snacket från Böle och med Tapio Suominen samt Jarmo Kekäläinen nere i spelargången. Den där blå gardinen i bakgrunden!

Skillnaderna i presentation, det jag ser, är så stor att jag knappt hör på vad den något tilltufsade Pasi Nurminen säger i Helsingfors. Men vad gör nu det. De är i rinken som Foppa och Teemu möts, inte bakom eller framför det jäkla draperiet eller uppe i myssoffan hos SVT.

"Ser ut som en 25-åring", säger en skraj Wikegård i SVT.

Han blev historisk i morse finsk tid. OS mesta poängplockare tillsammans med en sådan som Valeri Harlamov.

Vem startar en insamling? Vi ska ha staty!

Om en stund är det favorit i repris. Nej förresten, ingen favorit i Hockeysverige. Där har den där ena skitjobbiga kvällen med Vladimir Kopat som cirkusdirektör raderats från folkhemmets minne.

Det var en match som Sverige bara skulle vinna. Herregud, Kanada mosades ju dygnen innan så ett Vitryssland skulle vara en munsbit. Mumsbit. Kopat tyckte annorlunda. Tommy Salo tyckte annorlunda.

Tidigare i kväll visae SVT en intervju med Ruslan Salej, en av tre vitryssar som var med i Salt Lake-OS och som vägrat gå bort.

Ja, ni ser SVT:s bildtexter här ovan.

Alldeles snart. Fredagsunderhållning.

Det snöar in från alla fönster och dörrar nu. I Böle drar dessutom en kuslig snålblåst fram längs järnvägsspåret och det är riktig virvelvind utanför Virmanens kabyss i Arenan. Där står Hannu Jortikka och recenserar den pågående hockeysäsongen. Det är en monolog i moll som, i alla fall i utomståendes öron, inte saknar komiska drag.

Iltasanomat har snappat upp några guldkorn efter gårdagens trygga bortaseger:

– Ingen OS-paus här inte. Nu börjar farbror Hannus hockeyskola.

Då hade Jortikka, som är känd för att ofta säga först och tänka sedan, precis berättat att Fredrik Bremberg gått av isen för att han bokstavligen skitit på sig. Nå det kan man förstås förstå på två sätt – fucking chicken eller så är det en omskrivning av det medicinska begreppet diarré. Utgående från vissa matchreferat har en del hockeyreportrar inte fattat Jortikkas humor, vilket alltså gör det hela till ännu större humor.

Och vidare i Iltasanomat:

– Det är ganska många frågetecken här när jag går igenom laget man för man.

Den hälsningen gäller nästa säsong och går direkt till klubbens sportchef Virmanen som ganska nyligen kallade till presskonferans där han mysande presenterade nyförvärven Michael Nylander och Bates Battaglia.

– Alla borde vara nöjda, eller hur? Det är fulla läktare överallt där Jokerit spelar.

OK det är fortfarande långt till medaljstriden och stridsyxan kan fortfarande grävas fram. En sliten krigsklyscha det där men om det får det att rycka i Bates byxor och han börjar spela på en nivå som är värdig FM-ligan är jag väl förlåten? Vi säger så.

ps. Riktigt bra hockey spelades det i tv i morse. Ovetjkin var som väntat överallt men fick gå av banan med en snöplig strafförlust mot Slovakien i protokollet. Eller snöplig och snöplig. Ingen vill möta Slovakien i kvarten. Lite som Joker… Hallå. Hallå? Vart gick ni?

Jarkko Ruutu säger till Expressen att det är sak samma vem han spelar mot. Att namnen på tröjorna är lika skräckinjagande som Hoss Cartwright i Bonanza. Ungefär så.

– Bästa laget vinner, säger Jarkko.

Jag säger bara Ovetjkin.

En av Bröderna Cartwright. Rund och lagom god.

I samma artikel, som jag tyvärr inte kan länka till eftersom den verkar omöjlig att hitta på webben, säger Koivu utan att blinka och le att matcherna mot Sverige alltid är speciella. Det oroar mig. Om Foppa eller Zäta eller Lidström eller vem som helst i Tre Kronor får samma fråga ligger de dubbelvikta på golvet i omklädningsrummet. Det är skillnaden.

Och skulle Hoss Cartwright komma emot så skulle jag gå över gatan, trots smilbanden.