”Olen melkoisen varma Jokereiden vierasvoitosta.” skrev Urheilulehtis självutnämnde hockeyexpert Petteri Sihvonen i sin krönika i går.

Matchen slutade 6–2.

Det är alltså sex-två, till Blues.

Men vi säger att det var humor.

På ett möte nyligen diskuterades frågan vad som händer med sporten när den lämnar idrottsarenan. Att vem ska bevaka alla rättegångar, skilsmässor och andra skandaler.

Nu vet jag.

Det är Urheiluruutu.

Kvällens två sändningar var en direkt fortsättning av MTv3:s ekonominyheter eller någon A-talk. Showtime: Slipsnissar som kommer ut genom dörr och stiger in i svart bil i Paris och sist intervju med trött finsk bilpamp någonstans i skogen. Sedan en smidig övergång till en tingsrätt i Finland med panorering till ett par glasögon och en klubba som någon ställt på en lagbok. Bild på blodiga kanyler. Tredje inslaget: Bilder av SLU-huset i Böle. Kassakris i skidförbundet. Någon hoppar backe och landar på plastgräs, hur det nu hänger ihop. Svårt bekymrade förbundsnissar intervjuas i och utanför SLU:s betonghögkvarter.

I det fjärde inslaget i den senare sändningen får vi äntligen se lite idrott. Kotkalegenden Auli Nyman orkar ännu en säsong. Men det hela börjar med bogserbåtar och lyftkranar i hamnen. What the fuck?!

I studion sitter en rakryggad och kostymklädd Hoopi.

Det var tammitusan en Sportruta som heter duga. Fin tv. Jag riktigt kastade mig över volymkontrollen och ”record”-knappen på fjärrkontrollen.

Okej för den här typens sportnyheter, förstås, men inslagen behöver ju inte byggas upp som om det vore frågan om en radiosändning på 1970-talet.

Vacker tanke, Yle. Den där att damerna sköter damernas fotbolls-EM.

Och bra i praktiken också. Det jag sett och hört i halvleksrutan och efter slutvisslingen är på inget sätt sämre än vad Yle lyckas ta fram när herrarna idrottar. I själva verket är det bättre. Jag har jag svårt att föreställa mig en kvinnlig sportjournalist i direktsändning ställa Usain Bolt frågan ”vem är Usain Bolt?”, vilket hände under friidrotts-VM i Berlin. Eller dårförklara fotistittarna genom att tala om för dem att det vanligtvis är det laget som vinner som gör flest mål.

Fotbollen gör ingen skillnad på män och kvinnor. Yle gör. Jag tror att oavsett hur bra ex-fotbollsproffset Christina Forssell & co sköter Helsingfors-EM kommer kvinnorna aldrig att referera och analysera ett slutspel för herrar. Så fort det vankas något ”viktigt” och ”stort” blir det kortslutning i Böle. Tjänsteår, möjligen ett argt förflutet i fotbollens korpdivisioner samt ett snitt på 200 OOPM (onödiga ord per minut) går förbi talang och bondförnuft.

Eller så ser det i alla fall ut.

Hakabossen Sedu Koskinen undrar i senaste Veikkaaja hur det är möjligt att HJK:s matcher lockar runt 3000 till läktarna på Finski i Tölö när det bor en halv miljon människor i huvudstadsregionen.

Sedu har i föga överraskande och snabb tappning gjort Hakas hemmamatcher till en happening. Klubblokalen har försetts med takkronor av kristall och stora speglar. Det är fine dining eller i alla fall buffé. Och så vidare och så vidare. Nu kommer folk till stadion minst en timme innan avspark. ”En större grupp människor betyder mer klirr i kassan är hela korvförsäljningen”, säger Sedu Koskinen.

På Finnairstadion kan man bli utan korven. Så långa och jobbiga är pausköerna. Och då är det knappt 3000 på läktaren.