Jarkko Ruutu säger till Expressen att det är sak samma vem han spelar mot. Att namnen på tröjorna är lika skräckinjagande som Hoss Cartwright i Bonanza. Ungefär så.
– Bästa laget vinner, säger Jarkko.
Jag säger bara Ovetjkin.
En av Bröderna Cartwright. Rund och lagom god.
I samma artikel, som jag tyvärr inte kan länka till eftersom den verkar omöjlig att hitta på webben, säger Koivu utan att blinka och le att matcherna mot Sverige alltid är speciella. Det oroar mig. Om Foppa eller Zäta eller Lidström eller vem som helst i Tre Kronor får samma fråga ligger de dubbelvikta på golvet i omklädningsrummet. Det är skillnaden.
Och skulle Hoss Cartwright komma emot så skulle jag gå över gatan, trots smilbanden.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Sverige tar nog faktiskt mycket seriöst på att vinna mot Finland. Kollade under hösten på Eurotourens SWE-FIN -matcher på SVTWorld och det är oerhört svårt för svenska hockeyanalytiker att analysera en svensk förlust mot Finland. Det beror alltid i deras version, på att Tre Kronor var dåligt, aldrig på att Lejonen var bra. Vi här i Finland har mycket lättare att analysera Sveriges styrkor. Svenskar däremot håller krampaktigt fast vid att vid varje möjlig situation klämma tille med lillabrorklychan.
I Sverige går man alltid blixtsnabbt till det att svenska spelare är bättre och så glömmer man aktivt finländska framgångar. Tittade på SVT:s Hockeykväll just före OS. De för det mesta lysande analytikerna Mikael Rehnberg och Niklas Wikegård var rörande överens om att Sverige har så mycket mera kvalitet i laget att Lejonen inte kan vinna genom eget spel, utan bara om Tre Kronor misslyckas. Inte ens Kanadas hockeyanalytiker skulle klara av att se lika brant ner på Finlands NHL-fyllda lag – och Kanada kan ju faktiskt på riktigt klämma till med osannolik kvalitet i samtliga femmor. Är nu t.e.x. en kedja med Mikko Koivu, Tuomo Ruutu och Vallteri Filppula avsevärt mycket sämre än någon kedja som Sverige kan bjuda på? Åtmistone Bykov, Ovetchkin och Malkin lär ha sett mardrömmar om Mikko och Tuomo hela sommaren 2007. Eller är Mattias Öhlund en avsevärt mycket bättre back än Toni Lydman? Eller kommer Loui Eriksson att göra fler mål än Niklas Hagman, eller är Samuel Påhlsson en bättre tvåvägsforward än Jere Lehtinen? Eller är Henke Lundqvist på riktigt en bättre målvakt än någon av Finlands trio i OS?
Svenskar försöker få det att se ut som om det inte skulle vara så mycket på spel i matcher mot Finland – men försök börja småsnacka med en svensk hockeyvän om Nagano-kvarten.
Alla hos oss kommer annars ihåg alla svidande förluster mot tre Kronor, men vem kommer ihåg dessa matcher:
– Semifinal i VM 1999: Finland slog ut Sverige i sudden death
– Kvartsfinal i VM 2000: Finland slog ut Sverige med ett sent 2-1 mål
– World Cup 2004: Sverige behövde segra över Finland för att vinna gruppen och få en lättare kvartsfinal. Matchen slutade 4-4 och Finland vann gruppen (Sverige åkte ut i kvarten, Finland åkte hela vägen till Toronto för att spela final)
– Bronsmatch i VM 2008: Finland slog Sverige med 4-0 och tog den sista medaljen.
Efter alla dessa matcher har svenska huvuden hängt djupt om man har sagt att det svider extra mycket att förlora mot Finland.
Hej det här var bra, tack för det Anders! Vad jag egentligen menade med Foppa-hänvisningen, Foppa som nyligen intervjuades om just dessa saker i FST:s Sportmagasinet, var att han sannolikt nog tar Finland på allvar men lyckas ändå skämta vid sidan av allvaret.
Och jag som trodde att du menade att det är bara vi här i Finland som sätter extra vikt på grannkampen. Så fel man kan ha. Åtminstone Jarkko Ruutu tycks ju kunna skämta om svenskar som kallar honom apa.