Det finns en hel del som fått mig att riva spelshortsen den senaste veckan.
Här en hederlig topp-3-lista på ”mest irriterande fenomen” just nu.

1. Mauro Berruto-visdomar
Jo, jag tycker det är kul att Finland har ett bra landslag i volleyboll, och jo, mycket av det är säkert Berrutos förtjänst, men någon enastående unik mirakelgubbe är han uppenbarligen inte. Och när han sedan försöker göra idrott till kvasi-filosofi och högtravande livsvisdomar är det bäst att slänga sig på fjärrkontrollens mute-knapp så fort man bara hinner.
Efter förlusten mot Tyskland i lördags sade Berruto snusförnuftigt:
– Marginalerna är pyttesmå, det hela avgjordes på en poäng per set. Och att man vinner en enstaka poäng gör inte att man blir ”a winner”, och om man förlorar en enstaka poäng gör det inte en till ”a loser”.
Här har jag följt med sport i varje dag i snart 30 år och tydligen missförstått hela grundpoängen med tävlingsidrott.

2. HJK:s policy
Laget har chansen att vinna guld för första gången på ett tag och vad gör man? Värvar Aki Riihilahti. Som inte spelat på två år. Och inte nog med det, han slängs rakt in i startelvan.
Skillnaden i tankesätt mellan Honka och HJK har aldrig varit så klar som i mittfältsstriden i derbyt i söndags.
I Honka dansade Rasmus Schüller, 18 år, runt på lätta ben. Två steg efter klumpedunsade Aki Riihilahti, 138 år, och rev i alla tröjor han fick tag på.
Om HJK skulle ha satt Riihilahti-lönen på en mittback i stället kanske Muurinen hade fått ännu ett guld. Nu är det osannolikt.

3. Urheilulehtis Benitez-hajp
Att Urheilulehti kör sitt eget race utan att bry sig om sanningar, resultat och andra realiteter är inget nytt, men när tidningens specialnummer inför Premier League blir en enda lång hyllning till Rafael Benitez faller jag av tåget.
För i den engelska ligafotboll jag följt med de senaste fyra åren har Liverpool varje höst nämnts som en guldkandidat men aldrig ens varit nära. Nepp, aldrig nära. Totalt 78 poäng efter serieettorna på fyra år (blir makalösa 19,5 i snitt för er som inte orkar huvudräkna).
Under samma tid har Benitez välsignat köpen av Cissé, Josemi, Pellegrini, Carson, Gonzales, Zenden, Sissoko, Bellamy och Pennant. I ekonomiskt trångmål köpte han Robbie Keane för en himla massa pengar och just när Keane började göra mål sålde han honom för lite mindre pengar, bara för att ”prove a point”. I sommar har han hostat upp 20 miljoner för en högerback som aldrig platsade i Chelsea, en som det finns ungefär 100 lika duktiga av i världen. Samtidigt har Benitez aldrig lyckats utnyttja den makalöst begåvade Steven Gerrard till fullo på plan, och utanför banan inte lyckats hålla honom från rättegångssalar. Och minns ni vem som var manager när Bellamy och Riise jagade varandra med golfklubbor efter en urspårad karaokefest?
Enda orsaken att inte Liverpoolfansen som en man vänt sig mot Benitez är att de haft sina amerikanska ägare att uppröras över. Och så den där Champions League-segern. Som ju onekligen är en vass merit, men då ska vi komma ihåg att Carlo Ancelotti på flera ställen i samma Urheilulehti avfärdas som en total sopa trots att han vunnit Champions League TVÅ gånger.
Nu tror Urheilulehti tydligen att messias Benitez kommer att se till att Liverpool tar över Premier League-titeln för en lång tid framöver. That’ll be the day.

Ingen hemlighet vad Stuart Baxter sysslade med på landslagets hotell på Fiskartorpet på måndagkvällen.
Precis som Knuuttila, KK, Lönni, Fille och så många andra jag pratat med i dag kikade han på en dokumentär om det danska fotbollslandslaget som FST5 visade och som jag inser att också jag absolut borde ha sett.

Baxter var så inspirerad av dokumentären och danskarna att det var vad han allra helst pratade om på dagens presskonferens inför Rysslandsmatchen.
– Vi har större chans att vinna över Ryssland än vad Danmark hade att vinna EM 1992, sade Baxter, helt apropå.

Vad Baxter sysslat med på Fiskartorpet i kväll har jag ingen aning om, men för inspirationens skull får vi hoppas att han i alla fall hållit sig borta från FST5.
14-34 mot Kroatien i handboll var kanske inte fullt lika upplyftande för en finländsk bollsportscoach.

Det finns många orsaker att tycka om Jari Litmanen, men en av dem är att han i all sin snudd-på-utomjordiskhet är precis som du och jag. Eller åtminstone jag. En fullständig sportnörd.

Få spelare vet lika mycket om internationell fotboll som Litmanen, och då menar jag inte taktik och spelförståelse, utan kunskap om statistik, siffror och laguppställningar.

Hockey går lika bra. På landslagsresor har jag hört Litti hålla sakkunniga utläggningar om Elitserieishockey, och i dag på Fiskartorpet framgick att den gode Litmanen tydligen är en NHL-buff också.

Efter att den officiella delen av presskonferensen var över satte sig Litmanen i ett hörn av lobbyn där tv:n visade reprisen av den fjärde finalen mellan Pittsburgh och Detroit. Samtidigt som journalisterna flockades kring Mikael Forssell och Hannu Tihinen i andra delar av rummet satt Litmanen nästan fastklistrad vid tv-rutan och följde noggrannt med den sista perioden. Finlands bästa fotbollsspelare genom tiderna såg lite ut som en femåring som kikar på BUU-klubben.

Efter att matchen var slut satt han kvar och kollade på repriserna av målen. Efter Pittsburghs makalöst vackra 4–2-mål med klapp-klapp-klapp från Kunitz till Crosby till Kennedy diskuterade han fullträffen med de något mindre ivriga Shefki Kuqi och Joonas Kolkka.
Först när sändningen var helt slut och kommande Canal Plus-tablåer började snurra i rutan steg Litmanen upp och traskade iväg.

Sämre inspiration inför VM-kvalmatchen mot Liechtenstein kan man definitivt få. Om Finland spelar med samma intensitet som Pittsburgh gjorde i natt blir det slakt. Samma frenesi som Detroit räcker förresten också till en bekväm seger.

Så till veckans mest glädjande nyhet. Urheilu+kanava direktsänder samtliga NBA-finaler. Yes baburiba.

Vi får alltså se Lakers-Magic också i Finland. Fattas bara annat, för det här är ju en Världshändelse av rang.
Det vet också Barack Obama, och som den basketfantast han är har han blykoll på läget.
På väg in i sin helikopter utanför Vita Huset häromdagen fick Obama en snabbfråga av en reporter. Och nej, det handlade inte om General Motors, Mellanöstern, ekonomisk stimulans eller Nordkoreas kärnvapentest. Frågan löd ”Mr. President, who’s going to win the NBA championship?”.
Svaret kom blixtsnabbt, med ett leende på läpparna.
– Lakers in six, sade Obama.

Då är det väl bara att lita på att L.A faktiskt slår Orlando med 4-2.
Barack har nämligen ett riktigt vasst track record vad gäller tippningar den senaste tiden. Obama sade före March Madness att North Carolina skulle vinna NCAA-basketen, vilket Tar Heels mycket riktigt gjorde.
Och när den blivande presidenten i höstas tog ut ett NFL-fantasylag blev det riktigt bra det också.

Fast gärna får Obama ha fel, det är ju kul med skrällar och jag är väldigt, väldigt svag för Dwight Howard.
Men vinner Lakers kan jag ju alltid trösta mig med att Lamar Odom blir mästare.
Lämnar er med att missionera om lite strålande sportreportagekonst. Läs det här reportaget om ni har tid.

För er som är mer stressade har jag klippt ut starten, för första meningen är rätt skön (1300 tecken, journalistikstuderanden).

”The happiest Laker is the one whose father was addicted to heroin, whose mother died of colon cancer when he was 12, who attended three high schools, had his first college scholarship revoked before the fall semester of his freshman year, became a subject of three college investigations, declared for the NBA draft, tried unsuccessfully to pull out of the draft, was picked by arguably the worst franchise in sports, violated the league’s antidrug policy twice within eight months and after finally getting his life together, went home to New York City for an aunt’s funeral and wound up burying his 6½-month-old son, then getting robbed at gunpoint.

”That’s my book,” says Lamar Odom. ”That’s my movie. It’s a big bowl of gumbo.”

Den kommande veckan kommer frågan ”Ska Jari Litmanen spela från start i VM-kvalet på lördag?” att stötas och blötas och ältas och vältas.
Därför vill jag redan nu komma med svaret som gör att vi kan spara en halv regnskog i tidningspapper och sätta massvis med värdefull tv- och radiotid på viktigare saker.

Ja. Det ska han han. End of discussion.

Det vet jag eftersom jag ägnade årets varmaste dag hittills (lämpligt ledig dessutom) med en skön söndagsutflykt till Lahtis.
Där såg jag TPS slå FC Lahti med 4-2 i den klart mest underhållande match jag sett i ligan hittills i år. Och då har jag ändå hunnit med 13 matcher på plats.

Strålande väder, sex mål, mängder med chanser, en missad straff, en sjukt bra första halvtimme av TPS, en väldigt stark comeback av Lahti och som grädde på moset 45 minuter Jari Litmanen-comeback.
Och Littis andra halvlek visade för Baxter att Litmanen ska vara med i landslagets startelva på lördag.
Litti var inte lysande, men han var tillräckligt bra.
Han var inte utmärkt, och egentligen bara hälften så bra som den magnifika Riku Riski och bara tvåtredjedelar så bra som den förträffliga Kasper Hämäläinen.
Men Litti var aktiv, ivrig, rörlig, spelbar och helt enkelt tillräckligt bra. Speciellt som vi har Wales kvar på näthinnan och vet att han alltid lyfter sig i landslaget.

Så min startelva mot Liechtenstein just nu om jag fick bestämma:
Jääskeläinen
Lampi-Hyypiä-Tihinen-Moisander
R.Eremenko-Tainio
Johansson-Litmanen-A.Eremenko
Kuqi

På punkterna Lampi, Moisander, Tainio, Losa och Kuqi är jag inte oresonlig, jag kan gott ge mig.
Fine om Baxter i stället väljer Petri ”så flegmatisk att det värker i kroppen” Pasanen som högerback och Toni ”varannat uppspel upp på läktaren” Kallio till vänster. Britten får gärna ta ut Markus ”en långpassning för mig är två meter” Heikkinen tillsammans med Joonas ”jag gjorde senast mål i landslaget på 80-talet” Kolkka. Baxter får till och med starta med Mikael ”det viktigaste med fotboll är att jag gör mål själv” Forssell. Jag blir inte arg.

Men på en punkt vill jag ogärna ge mig. Det är Liechtenstein som står för motståndet och det kommer att finnas tid, yta och rum för vändningar. Litti ska absolut vara med.

Som tillägg till tidigare boxningsgala-inlägg måste jag nu bjuda på nåt som i boxningsvärlden med stora bokstäver till exempel kunde kallas SATURDAY MORNING UPDATE!!

För ni kan säkert tänka er att farsen med den sedermera inställda titelmatchen inte direkt lugnade ner min mejlbox. Här en kortsammanfattning av nattens och morgonens bästa brevskörd:
Kl. 02.40 Sju matcher ingår i alla fall i den fantastiska boxningsgalan, strunt i att VM-matchen är inställd.
Kl. 07.58 Biljettpriserna dumpas till 30 euro. Kom bland annat och se Juho ”Härmän Häjy” Haapoja (jo, det stod faktiskt så) möta USA:s Lamon Brewster.
Kl. 10.00 De som köpt biljetter till VM-titelmatchen som inte blir av får hälften av pengarna tillbaka. (Hmmm? Vad säger månne konsumentskyddsombudsmannen)
Kl. 10.46 Det blir i alla fall bara sex matcher på galan. (Tydligen får ”Härmän Häjy” Haapola sen heller inte boxas.) Men kom i alla fall!

Allt detta och klockan är inte ens 12 ännu. Skulle det inte vara så fint väder skulle jag hänga vid mejlboxen hela dagen. Det här är ju stor underhållning.

Min mejlbox har varit stockad de senaste dagarna. Det kommer nämligen typ 700 mejl om dagen som berör boxningsgalan i Helsingfors i morgon. Presskonferenser hit och invägningar dit och den gästen här och den gästen där. Inget ont om att en VM-titelfight i tungvikt avgörs i stan och jag har definitivt inget emot fungerande pr-maskiner men nån måtta får det väl finnas?

För nån minut sen kom ett mejl om att Aleksi Valavuori senare i kväll ska intervjua Evander Holyfield utanför nån nattklubb i city (STOPPA PRESSARNA!!!), och lika andfått som alla andra 7000 mejl angående boxningshappeningen inleddes det med en mening i stil med ”Helsingfors är i helgen centrum för hela boxningsvärlden”.
Hmmm, eller så inte.

Vi kan väl ändå enas om att USA är en hyfsat stor del av boxningsvärlden. Så här en dag före matchen gick jag därför in på espn.coms boxningssajt för att läsa ALLT OM SUPERMÖTET.
Döm om min förvåning när jag inte hittade ett enda litet pip om matchen i Helsingfors.
Cnnsi.com då? Nä, inte ett knyst där heller.
Men kanske yahoosports.com? Jepp, där fanns den nämnd, en liten rubrik till höger, och en text skriven av nyhetsbyrån AP:s Nordenkorrespondent.

Så ett kul evenemang, säkert, men kanske inte direkt läge att börja hyperventilera.
Biljettförsäljningen lär också ha gått trögt värre. Veckans i särklass roligaste kommentar var när arrangörsfirmans Johan Hollsten förklarade den knappa biljettåtgången med att det är skolavslutning. ”Intresset är enormt, många skulle vilja komma men kan inte när det är samma helg som skolavslutningen”.
Konstigt att ingen upplyste till exempel Bollförbundet om det innan de sålde ut Stadion för kvalmatcherna mot Tyskland och Turkiet på skolavslutningslördagar häromåren.