LeBron James och Shaquille O’Neal – som Magic Johnson och Kareem Abdul-Jabbar eller som  Michael Jordan och Scottie Pippen. Jag kiknade av skratt när jag läste Urheilulehtis ”analys”  inför NBA-säsongen om Shaqs flytt till Cleveland. Det enda som blev oklart var om skribenten nånsin sett Shaq spela. Shaq rörde sig ungefär lika smidigt på plan som Jabbar gjorde under sina sista år i NBA som 47-48-åring – när Shaq var i sina bästa år! Och det var för tio år sen! Han kunde aldrig än slå ner bollen i korgen och det är inte många som står iväg när 165 kg massa kommer din väg (nånsin undrat varför en kille som kastar som en kratta visar upp bästa skotträffsäkerheten i ligastatistiken?) Nå, dryga 11 poäng i snitt per match för Shaq och .500 för Cleveland som räknades som favorit till titeln. Nå Urheilulehti visade sin storsinthet med att konstatera ungefär detsamma som jag konstaterade att var fel med den ursprungiga analysen. Och Esko Seppänen har ännu inte utgett sig för att vara landets ledande basketanalytiker, såsom vissa av hans kolleger i sina respektive ”bevakningsområden”.

Anyway, eran av Shaqs (och andra hormongödda defensive linebacker-centrar) dominans är över. Före centrarnas era hade vi dominanta playmakers och pointguards, Magic, Jordan och gänget.Nu har vi guards, Kobe Bryant, Allen Iverson, och forwards som kan spela, Carmelo Anthony, Paul Pierce, Lebron James, Kevin Garnett. Centrar gör vad centrar ska, sista låset i försvaret, blockar, tar rebounds, that’s it. Inte nån som man bygger offensiven kring och som motståndarna dubbelmarkerar.

Så till veckans mest glädjande nyhet. Urheilu+kanava direktsänder samtliga NBA-finaler. Yes baburiba.

Vi får alltså se Lakers-Magic också i Finland. Fattas bara annat, för det här är ju en Världshändelse av rang.
Det vet också Barack Obama, och som den basketfantast han är har han blykoll på läget.
På väg in i sin helikopter utanför Vita Huset häromdagen fick Obama en snabbfråga av en reporter. Och nej, det handlade inte om General Motors, Mellanöstern, ekonomisk stimulans eller Nordkoreas kärnvapentest. Frågan löd ”Mr. President, who’s going to win the NBA championship?”.
Svaret kom blixtsnabbt, med ett leende på läpparna.
– Lakers in six, sade Obama.

Då är det väl bara att lita på att L.A faktiskt slår Orlando med 4-2.
Barack har nämligen ett riktigt vasst track record vad gäller tippningar den senaste tiden. Obama sade före March Madness att North Carolina skulle vinna NCAA-basketen, vilket Tar Heels mycket riktigt gjorde.
Och när den blivande presidenten i höstas tog ut ett NFL-fantasylag blev det riktigt bra det också.

Fast gärna får Obama ha fel, det är ju kul med skrällar och jag är väldigt, väldigt svag för Dwight Howard.
Men vinner Lakers kan jag ju alltid trösta mig med att Lamar Odom blir mästare.
Lämnar er med att missionera om lite strålande sportreportagekonst. Läs det här reportaget om ni har tid.

För er som är mer stressade har jag klippt ut starten, för första meningen är rätt skön (1300 tecken, journalistikstuderanden).

”The happiest Laker is the one whose father was addicted to heroin, whose mother died of colon cancer when he was 12, who attended three high schools, had his first college scholarship revoked before the fall semester of his freshman year, became a subject of three college investigations, declared for the NBA draft, tried unsuccessfully to pull out of the draft, was picked by arguably the worst franchise in sports, violated the league’s antidrug policy twice within eight months and after finally getting his life together, went home to New York City for an aunt’s funeral and wound up burying his 6½-month-old son, then getting robbed at gunpoint.

”That’s my book,” says Lamar Odom. ”That’s my movie. It’s a big bowl of gumbo.”