Iltis trovärdighet
03.02.2011 20:17 | Skriven av i OkategoriseradRentav löjligt hur kvällspressen behandlat den svenska ”dopningsskandalen”. Reaktionerna bevisar hur djupa sår Lahtisskandalen förorsakade hos den finska journalistkåren.
Iltasanomat briljerade först med att damma av Kari-Pekka Kyrö, som överraskande nog ansåg att nyheten om att ”flera svenska toppidrottare” åkt dit för dopning på grund av näringstillskott som innehåller förbjudna prohormoner visar att det förekommer systematisk dopning i Sverige. Samma visa har vi hört sedan 2001.
Innerst inne hopppades väl kvällsreportrarna på att det hade varit någon Emma Green eller Charlotte Kalla som åkt dit. Föga överraskande lär det främst ha varit fråga om några kampsportare, i varje fall idrottsgrenar som knappast följer Wadas regler om testning och avstängning,
IS Marko Lempinen adderar ytterligare lite briljans med att ifrågasätta det svenska idrottssystemets trovärdighet. Han är övertygad om att ”systemet” i Sverige, idrottens takorganisationer, ligger bakom. Knappast kan ju någon enskild idrottare komma på att själv beställa kosttillägg v ia internet, va? Har inte med saken att göra att idrottare i Finland åkt fast för samma preparat som Svenska Riksidrottsförbundet nu går ut och varnar om. Exempelvis FM-guldmedaljören (ex-) Toni Liias som undrade över att han gav ett positivt dopningsprov när han använt ett preparat som hette – Testo Booster.
Kvällspressen undrade också varför frågan slätades över i de svenska medierna utan större uppmärksamhet. Själv tycker jag att det är otroligt hur stavhopparen Eemeli Salomäkis positiva dopningstest slätades över. Hans luddiga förklaring om att det fanns ett tryckfel i den finska översättningen av Wadas lista över förbjudna preparat köptes med hull och hår.Idrottaren är alltid ansvarig för vad han/hon stoppar i sig. Och när det gäller dopning är sportjournalistkåren fruktansvärt patriotisk. Dom dopar. Våra dopningsfall är missförstånd. Var är er trovärdighet, Iltasanomat och Kari-Pekka Kyrö?
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Nivån på den inhemska idrottsdiskussionen framstår i all sin krasshet i Veikkaaja stora hyllningsartikel till Harri Kirvesniemi, här om veckan. Enligt Veikkaaja – som ju hör till samma tidningshus som IS – så borde Kirvesniemi illa kvickt få ansvar inom träningen av vårt landslag. Han ”vet vad det krävs”, heter det. Hartsa får också själv berätta att man inom vårt idrottsliv inte alls förstår elitidrottens lagar… Hur kan det vara så här hos oss? Våra ledande medier närmast prisar dopingkulturen! Hela tiden med den inställningen att ”alla andra” också dopar sig – speciellt våra nordiska grannar. Ändå finns det inga som helst bevis på det. Det är helt klart att i den här svenska ”dopingskandalen” är det fråga om något helt annat än det vad finska skidlandslaget sysslade med i Lahtis. Att nu föra fram Harri Kirvesniemi som möjlig landslagsbas är direkt en skymf mot allt vad fair play inom idrott heter. Och hans kommentarer är en skymf mot hela antidopingarbetet och WADA. Kirvesniemi är för evigt en fuskare. Om det vad han säger om idrottens verklighet är hans verkliga åsikter, så betyder det att alla hans framgångar har kommit med hjälp av dopning – och han anser att alla borde tycka att det är helt ok. Tänk på det! IS Veikkaaja har uppenbarligen samma åsikt. Fy fan, vilken idrottskultur!
Pigge
Dopingkontrollen behövs. Inte främst för att få fast doparna utan för att fria dem som inte dopar sej, men som ideligen råkar ut för beskyllningar av avundsjuka människor. Och som kanske hamnar att tävla mot dopade medtävlare.
Tävlingsidrotten borde avdramatiseras!
Ja , inte vet jag om det är att avdramatisera direkt, men dopade idrottare, som bevsiligen dopat sig med berått mod, borde i mitt tycke uteslutas från tävlingsidrott. Kanske det kräver att dopningsbrott börjar behandlas som övriga brott och inte av idrottens, svårt kontrollerbara, egna rättssystem?