Rentav löjligt hur kvällspressen behandlat den svenska ”dopningsskandalen”. Reaktionerna bevisar hur djupa sår Lahtisskandalen förorsakade hos den finska journalistkåren.

Iltasanomat briljerade först med att damma av Kari-Pekka Kyrö, som överraskande nog ansåg att nyheten om att ”flera svenska toppidrottare” åkt dit för dopning på grund av näringstillskott som innehåller förbjudna prohormoner visar att det förekommer systematisk dopning i Sverige. Samma visa har vi hört sedan 2001.

Innerst inne hopppades väl kvällsreportrarna på att det hade varit någon Emma Green eller Charlotte Kalla som åkt dit. Föga överraskande lär det främst ha varit fråga om några kampsportare, i varje fall idrottsgrenar som knappast följer Wadas regler om testning och avstängning,

IS Marko Lempinen adderar ytterligare lite briljans med att ifrågasätta det svenska idrottssystemets trovärdighet. Han är övertygad om att ”systemet” i Sverige, idrottens takorganisationer, ligger bakom. Knappast kan ju någon enskild idrottare komma på att själv beställa kosttillägg v ia internet, va? Har inte med saken att göra att idrottare i Finland åkt fast för samma preparat som Svenska Riksidrottsförbundet nu går ut och varnar om. Exempelvis FM-guldmedaljören (ex-) Toni Liias som undrade över att han gav ett positivt dopningsprov när han använt ett preparat som hette – Testo Booster.

Kvällspressen undrade också varför frågan slätades över i de svenska medierna utan större uppmärksamhet. Själv tycker jag att det är otroligt hur stavhopparen Eemeli Salomäkis positiva dopningstest slätades över. Hans luddiga förklaring om att det fanns ett tryckfel i den finska översättningen av Wadas lista över förbjudna preparat köptes med hull och hår.Idrottaren är alltid ansvarig för vad han/hon stoppar i sig. Och när det gäller dopning är sportjournalistkåren fruktansvärt patriotisk. Dom dopar. Våra dopningsfall är missförstånd. Var är er trovärdighet, Iltasanomat och Kari-Pekka Kyrö?