Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Olika grader av hockeyfeber

29.12.2009 10.57 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Olika grader av hockeyfeber)

På onsdag klockan 13 utses den finländska OS-truppen i ishockey på en presskonferens i Böle.
Med tanke på att det borde vara ett tjugotal journalister på plats också så här i julveckan kan offentliggörandet med finländska mått mätt karaktäriseras som ”högintressant”.

Men allt är relativt. Här saxat direkt från kanadensiska TSN:s webbplats hur det går till over there när Kanadas trupp utses samma dag.

”The roster announcement will air Dec. 30 exclusively on CTV, TSN, Rogers Sportsnet, OLN, OMNI, APTN, ATN, /A\, CTV News Channel, CP24, CP24 and NHL Network. French coverage will appear exclusively on RDS and RIS Info Sports.

Brian Williams will host the one-hour broadcast special, Olympic Prime Time on CTV, starting at noon. Joining Williams are Rogers Sportsnet’s Daren Millard, TSN’s Gord Miller and Pierre McGuire, and the hockey panel of Rogers Sportsnet’s Nick Kypreos and TSN’s James Duthie and Bob McKenzie, who will provide analysis and reaction.

In Toronto, TSN’s Dave Hodge will interview key players named to the team. The show will also include live interviews with Team Canada Executive Director Steve Yzerman, Team Canada Head Coach Mike Babcock, Team Canada Associate Directors Doug Armstrong, Ken Holland and Kevin Lowe, and Hockey Canada President/CEO Bob Nicholson.

THE FAN 590 Toronto, The FAN 960 Calgary and Corus Quebec’s CKAC Sports will air the announcement live on radio.

A 16-page supplement analyzing the Team Canada roster will appear the following day, Dec. 31, in The Globe and Mail.”

Här skulle jag ju gärna göra reklam för Hbl:s 16-sidiga bilaga med analys av den finländska truppen som utkommer den 31 december. Men jag tror jag låter bli.

Backtrubbel

19.12.2009 22.22 | Skriven av Marcus Lindqvist i ishockey | OS i Vancouver - (2 kommentarer)

Joni Pitkänen, Carolina. -14 i plusminusstatistiken och tredje sämst bland NHL:s 263 backar. Men det som okritisk finsk press brukar lyfta fram är att han spelar mest (26:33 per match) i Carolina, som för övrigt är dead last i NHL. Kanske något samband?

Det snackas ganska mycket om att Finland saknar vassa målgörare, men inför OS-Vancouver är det nog backarna som jag är mest bekymrad över. Dom backar som Finland har är för det mesta – målfarliga, bokstavligen.

Finland har i princip två backar som man kan lita på, men Sami Salo hinner säkert skada sig för femtielfte gången före februari. Kimmo Timonen väger lite onödigt lätt när Joe Thornton beslutar sig för att klämma in den köksvägen.

Lydman har fått ganska lite speltid i år men han brukar vara ganska säker och en gång på tusen briljera med att lira bort hela motståndarförsvaret utan att veta vad han själv sysslar med. Men resten? Lasse Kukkonen såg ut som en fågelskrämma som försöker stoppa ett snälltåg när hans Flyers mötte Caps och Ovechkin i slutspelet för nåt år sen.

Jag var nästan lättad att höra att Petteri Nummelin missar Channel One Cup, men månne inte Jalonen tar ut honom ändå. Ville Koistinen? Skickad till farmen efter att ha spelat några matcher som forward och nu skadad.

Blir lite avis på Sverige som har hur många backar som helst att välja bland. Lidström, Jonathan Ericsson, Niklas Kronwall, Henrik Tallinder och ni såg väl Öhlunds tackling på landsmannen Zäta? Och säg målvakter så säger jag Lundqvist.

Kanske Kipper gör en Hasek ´98. Om inte så hoppar Bäckström in. Och Finlands styrka brukar ju ligga i lagförsvar och backchecking. Så med lite tur..

Kontakt med verkligheten?

17.12.2009 00.10 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Kontakt med verkligheten?)

Visst är det bra med ett starkt självförtroende, speciellt om du ska prestera på topp kväll efter kväll. Som hockeyspelare, till exempel.

Men samtidigt är det också bra att ha någonslags kontakt med verkligeheten.

Antti Pihlström sade i veckan i en intervju med FNB följande:

Jag har ännu en liten chans att komma med till Vancouver

De orden alltså av en kille som förra säsongen stod för 2+5 poäng på 57 NHL-matcher och den här säsongen lyckats med minst sagt blygsamma 3+3 på 30 matcher i Elitserien. Och då är han inte en spelare som trivs i en defensiv roll.

Jukka Jalonen har av någon anledning fattat tycke för den ineffektiva yttern. Kanske hans fem mål i VM i Kanada i fjol öppnade tränarens ögon.

Om han fortsätter på samma sätt som den här och förra säsongen kommer han ha svårt att slå sig in i VM-laget i vår. Men det är fortfarande möjligt för honom.

Men OS. Glöm det. Och kom tillbaka till verkligheten.

Kan Göteborg kan Helsingfors

16.12.2009 20.25 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Kan Göteborg kan Helsingfors)

Skärmavbild 2009-12-16 kl. 19.18.09Nej nej nej. Det går inte att spela hockey på Olympiastadion i Helsingfors. Well, guess what? På Ullevi i Göteborg går det bra och 30 000 biljetter har sålts.

Det skriver Expressen som låtit Frölundas superfinländare Tomi Kallio testa uterinken.

Han säger att isen är bra, arenan prima, hemmapubliken närmast magisk och erfarenheten säkert en Once In A Lifetime-grej.

Matchen mellan Frölundaoch Färjestad spelade den 28 december.

Hallå, stadionstiftelsen. Ett samtal till Harkimo? Kanske han fortfarande är intresserad?

Höstens toppar och floppar

14.12.2009 02.33 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Höstens toppar och floppar)
Julpausen börjar i Ishallen

Julpausen börjar i Ishallen

Drygt halva grundserien i FM-ligan är spelad och det är dags att se på vem som lyckades och vem som misslyckades i höst. Här nedan är en syn på höstens toppar och floppar i huvudstadsregionens lag.

HIFK

Toppar

1. Mikael Granlund. Inför säsongen visste alla att 17-åringen är en fenomenal talang och det talades om att han skulle försöka knipa en plats i laguppställningen. Ingen hade väl väntat sig att underbarnet skulle gå in och dominera ligan och stå för 19 poäng på 20 matcher.

2. Teemu Ramstedt. Visade lovande takter i våras då laget djupdök i slutspelet. Fick axla ett större ansvar då Matias Loppi skickades till Tyskland och har njutit av rollen som offensiv och kreativ center. Bär guldhjälmen och producerar poäng oberoende av vem som spelar bredvid honom.

3. Jerry Ahtola. Tredje länken i höstens superkedja. Hade gjort nio mål inför den här säsongen. I höst nätade han hela 16 gånger. Åbos gåva till Helsingforshockeyn spelar med stort självförtroende och har utvecklat skottet enormt under sommaren

4. Jan Lundell. IFK ringde då Aleksis Ahlqvist skadade sig, Lundell nappade på anbudet, inledde som tvåa bakom Jani Nieminen men tog (som vanligt) över posten som målvaktsetta och har spelat karriärens bästa hockey i höst. Få se om han ska förpassa Mika Noronen till bänken.

Floppar:

1. Dale Clarke. Inledde hyfsat med att producera poäng framåt men har hela tiden varit en säkerhetsrisk i den egna zonen. Självförtroendet verkar vara kört i botten och -17 i plusminus-statistiken talar sitt tydliga språk.

2. Arttu Luttinen. Stod för 23 mål förra säsongen men har inte alls fått spelet att stämma i höst. Har sett trög och långsam ut och rollen har blivit mycket mindre under hösten.

3. Jani Nieminen. Fick stort förtroende av Kari Jalonen och skulle vara målvaktsetta den här säsongen. I stället får han spela resten av säsongen i Kiekko-Vantaa i Mestis.

JOKERIT

Toppar:

1. Fredrik Bremberg. Var inte i topptrim då han kom till laget men lyckades ensam vända på trenden för Jukka Hentunen. En magisk lirare som gör kedjekompisarna bättre. Rena lottovinsten för Jokerit att Bremberg valde att stanna i laget.

2. Jukka Hentunen. Hämtades in för att göra mål och med sina 15 fullträffar har Hentunen definitivt fyllt sin roll. Har ett fruktat skott och en fantastisk förmåga att slå till med one-timers. Inledde svagt men vaknade då Bremberg började servera magiska passningar.

3. Hannu Jortikka. Kom, såg och segrade. Tog över ett lag där ingenting fungerade och lyckades på ett par veckor få spelet att påminna om hockey. Det verkliga arbetet blir att få Jokerit att spela på en hög nivå kväll efter kväll.

Floppar:

1. Antti-Jussi Niemi. Utropades inför säsongen som den stora ledaren i de bakre leden men har varit mjuk i den egna zonen och ineffektiv offensivt. 1+4 och -13 i plusminus-statistiken är inte vad man väntar sig av lagkaptenen.

2. Hannu Aravirta. Väntade, väntade och väntade på att det skulle vända för laget. I stället fick han foten och då vände det direkt. Lyckades aldrig få laget att spela organiserat och spelarna såg ut att surfa oinspirerade omkring på isen. Förvandlingen var total då Jortikka tog över.

3. Esa Pirnes. En enorm besvikelse med tanke på den astronomiska lönen han lyfter. Tillför inget nämnvärt framåt och har hamnat helt i skuggan av Bremberg och Hentunen.

4. Juuso Riksman. Vad hände med ligans bästa målvakt? Riksman har varit darrig, släppt in enkla skott och det magiska spelet har lyst med sin frånvaro. Mikko Strömberg har varit det säkrare kortet mellan stolparna i höst. Dags för Riksman att vakna?

BLUES

Toppar:

1. Aleksi Laakso. Ligadebutanten har imponerat stort med sitt offensiva spel. Är ett ständigt hot i powerplay men måste bli starkare i den egna zonen. Kom från ingenstans och tog en ledande roll i lagets försvar.

2. Camilo Miettinen. Har visat potential tidigare säsonger men har i höst tagit det avgörande steget. Har utvecklats till en stark målskytt. Skadade tyvärr sig och missade de sista matcherna inför julpausen.

3. Iiro Tarkki. Kom till laget för att täppa till det egna målet och har så gott som på egen hand vunnit flera matcher för laget. Ständigt landslagsaktuella Tarkki är lugnet själv mellan stolparna och gör sällan en dålig match.

Floppar:

1. Joonas Rönnberg. Stor, stel, långsam och ineffektiv. Har inte alls imponerat i höst och lär ha svårt att få speltid då sjukstugan töms.

2. Petri Kokko. Var tänkt som offensiv back men höll inte alls måttet. Lämnade laget för att pröva lyckan i Sverige. Luckan efter honom syntes inte alls.

3. Jarkko Immonen. Den ”andra” Jarkko Immonen skulle leda Blues framåt men har inte alls lyckats på samma sätt som i SaiPa. Totalt osynlig flera matcher och har egentligen bara glänst vid några tillfällen. Måste höja sig rejält under våren.

ÖVRIGA OBSERVATIONER:

• Tuukka Mäntylä har inte bara underpresterat som offensiv back utan dessutom skapat rubriker med sina fula och fega tacklingar.

• Lukkos framfart har varit minst sagt imponerande. Men i och med att Petri Vehanen stack till KHL började förlusterna hopa sig. Håller lagets spel i vår?

• TPS överraskade alla genom att förlänga Kai Suikkanens kontrakt mitt i en evighetslång svit utan segrar. Draget lönade sig, laget började vinna och ligger på sjätteplats vid julpausen.

• Ligans är jämnare än på mannaminne. Skillnaden mellan en seger och en förlust kan betyda att laget stiger eller faller flera placeringar.

• Janne Ojanens poängrekordjakt fick nästan komiska former då lagkamraterna koncentrerade sig mera på att passa åt honom än att spela för seger.

En helt vanlig kväll i Ishallen

12.12.2009 14.39 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för En helt vanlig kväll i Ishallen)
Mikael Granlund | HIFK

Micke på podiet efter HIFK vs Ilves 11.12.2009

Frågorna var förstås bottenlöst dumma och svaren lika given mumbo jumbo men det var nu i alla fall finsk hockeys största löfte där på podiet. Klick. Och så var det ögonblicket förevigat.

Mikael Granlund hade en assist och så satte han en puck i nätet i straffslagstävlingen mot Ilves i går. Annars var han inte så synlig den här gången. Lugna lunket, om vi säger så.

Snart skriver han autografer på andra sidan Atlanten.

Sen var dom två

09.12.2009 01.02 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (en kommentar)

Plötsligt finns det igen två hockeylag att räkna med i Helsingfors.

Hannu Jortikka blev precis den väckning som Jokeritledningen hoppades på då floppen Hannu Aravirta fick foten.

Jokerit är det hetaste laget i ligan under de fem senaste omgångarna med ett snitt på 2,4 poäng per match. Och det har laget uppnått med minimala förändringar i själva spelet.

Jortikka har förenklat lagets spel betydligt. Det är mer rätlinjigt med enkla lösningar och mycket fart mot målet.

Men framför allt är spelarnas inställning ljusår bättre än under Aravirtas ledning. Varje spelare ger allt ute på isen och ställer laget på första plats.

Då dessutom Fredrik Bremberg väljer att stanna säsongen ut och Joe Rullier ansluter till laget ser våren ljusare ut än någon hade hoppats för en månad sedan.

IFK har hela hösten sett starkt ut och laget parkerar stadigt högt i tabellen. Men klubbledningen har inte nöjt sig med det. Först hämtade man in Ross Lupaschuk och sedan Mika Noronen. Detta trots att Jan Lundell storspelat.

Man ska inte se målvaktsvärvningen som ett tecken på att klubben inte litar på Lundell. Noronen fungerar som en försäkring att laget ska ha en målvakt som håller i slutspelet.

IFK:s spel har haltat de senaste veckorna. I de två senaste matcherna har det blivit klara förluster mot Lukko och KalPa och de evigt pessimistiska IFK-fansen skriker kris och kräver nya spelare på diskussionsforum på nätet.

Men det finns en naturlig förklaring till att IFK:s spel inte fungerat på sistone. Som bäst hade laget tio (!) spelare däckade av influensan och det har satt sina spår i laget.

Flera nyckelspelare var sängliggande och krafterna har inte återvänt helt efter sjukfrånvaron. Därför är det bara naturligt att spelet inte varit lika aktivt och aggressivt som i början av säsongen.

Men IFK är ändå det starkaste laget om man ser på de senaste tio matcherna där IFK samlat 22 poäng.

Kanske det ändå kan bli en rolig hockeyvår i Helsingfors – både för Jokerit och IFK. Det skulle vara på tiden.