En tidskrift som utger sig för att vara Finlands enda seriösa sporttidning borde väl get the facts straight. Men utöver självgodheten och den skamlösa kritiken mot andra medier som profilerar Suomen Urheilulehti förvånar jag mig ofta över hur många detaljer de lyckas få fel.

Alla tidningar gör fel. Men andra tidningar väljer inte sig själv till Finlands bästa eller koncentrerar sig på att nedvärdera kolleger.

Några exempel. Som inte blir mindre löjliga av ifrågavarande tidnings skojiga sätt att skriva i besserwisserspråk.

Förra veckan skrev Jukka Rönkä sin ledare att syreupptagningsmol uppmätta i labb inte  betyder ett skvatt i skidspåret. Nej, för alla som är lite mer än ytligt insatta vet att syrekapacitet mäts i ml/kg. Laktat mäts i mmol. Obs mmol, inte mol. Helt högstadiebiologi.

Tidigare skrevs om Visa Hongisto att han misslyckades i ett hundrameterslopp för att han ätit dåligt på dagen och bränt sina glykogenförråd. Fast om man vet ens lite om idrottsfysiologi vet man att glykogen, dvs musklernas kolhydratförråd, aktiveras först efter 10-20 sekunders arbete och saknar betydelse i sprintlopp. Före det bränner kroppen adenosintrifostat och kreatinfosfat. Varför snacka om komplicerade termer som glykogen om man inte snajar vad det handlar om?

Sen så var det ju gången dom skrev att Kate Allen spurtade till segern i OS-triathlon på upploppet av marathonloppet i Aten. Nästan rätt, fast inte bara triathlonfreakar och sportjournalister borde väl veta att man i OS tävlar på fjärdedelsdistans i triathlon, där löpningen är 10km och inte marathon.

Nåja, sen hade vi ju gången då tidningen gjorde en grej där man bedömde nordkoreanska Pyongyangs chanser att få ordna vinter-OS 2014. Senare kom dom underfund med att det var sydkoreanska Pyeongchang som ansökt om OS, inte den kyrkråttsfattiga diktaturens huvudstad.Första och sista gången jag sett en rättelse i Urheilulehti. I resten av medievärlden är det etablerad praxis att rätta till misstag. Såklart, om man aldrig gör misstag så gör man inte.

Vilket påminner mig om gången tidningen valde landets tio bästa sportreportrar. Du gissade det kanske – dom tre första platserna var blanka, reserverade för gänget själva. Jisses vad dom måste ha roligt varje dag på jobbet.