Den gångna hockeyveckan har Helsingforslagen varit i fokus. Jokarit gav sparken åt Hannu Aravirta medan IFK var i rubrikerna med fallet Tuukka Mäntylä.

Men utanför huvudstaden har det också hänt en hel del.

Lukko fick det som väntat svårt då man valde att sälja stjärnmålvakten Petri Vehanen till AK Bars Kazan.

Med Vehanen i laget förlorade Lukko en av sina första 21 matcher på ordinarie speltid. Laget tog 55 poäng på dessa matcher vilket ger ett medeltal på 2,62 poäng per match. Efter att Vehanen lämnat laget har Lukko förlorat två matcher på ordinarie speltid, tagit fem poäng på fyra matcher = 1,25 poäng per match i medeltal.

Fyra matcher är kanske för få för att vara riktgivande. De kommande tre matcherna kan däremot vara det. Lukko möter Jokerit, IFK och Kärpät på hemmaplan inom loppet av en dryg vecka. Segrar i de matcherna och allt snack om en post-Vehanen kris kan skrotas. Men blir det två eller tre förluster kan man konstatera att beslutet att sälja Vehanen till Ryssland var fel.

I Åbo har allt gått snett den senaste månaden. Kai Suikkanens smekmånad räckte i ett år innan spelet fäll ihop som ett korthus.

Suikkanen tog över efter sparkade Hannu Virta den 27.10.2008. Han lyfte TPS till slutspelet där laget först slog ut IFK och efter det satte ordentlig press på blivande mästarna JYP. Suikkanen hyllades i Åbo och publiken hittade tillbaka till hallen.

TPS inledde den här säsongen mycket starkt. Laget vann nio av sina elva första matcher och var med och kämpade om tätplaceringarna. Men efter den 10 oktober har TPS spelar 13 matcher utan att ta en enda trepoängare. Klarar Suikkanen att vända på skutan innan laget rasar vidare ner i tabellen. Fortsätter laget på det här sättet kan Åbopubliken vara tvungna att följa med kvalmatcher på våren.

Fallet från vårens eufori skulle i så fall vara gigantiskt.

Alldeles självklart var Mannen från 1967 där i går också. Nu var han – hur ska jag säga – mindre bekymrad än på tisdagen. I själva verket myste han lite och det var ju något av old time hockey över matchen mellan Jokerit och Blues.

Gästerna stod för det inövade intrycket, hemmalaget den här gången för ångan och fananamman. Och turen. Tur behövs men som någon med mera erfarenhet av gambling sagt är tur något man förtjänar.

Undertecknad spände ögonen i Hannu Jortikkas kroppsspråk i båset. Skulle han bete sig som någon med fel i huvudet och som om det gällde Det Sista Halmstrået? Nej. Det var ju en riktig filbunk, visserligen med armarna sådär lite spänt i kors över kalaskulan, som pönöterade bakom bänken. Det var de assisterande jokrarna som fick sköta snacket och peppandet och coachandet. Jortikka bara tittade över sina mannar och sitt rike. Och publiken älskade showen.

Det hände ju en del på isen också. Recensionen återfinns på annat håll i denna tidning.

Efter att ett hundratal priser – jag överdriver bara lite – delats ut till spelarna gled narrarna till kortsidan där Eteläpääty bor och tackade för stödet. Snyggt gjort. Fansen förtjänade det, laget förtjänade sina fans.

Hoppas att IFK och IFK-fansen uppskattar att Jokerit nu äntligen kanske kanske kanske skärpt sig.

Kan bli riktigt kul på Nordensköldsgatan på torsdag. Kan bli match.

Stackars lilla Tuukka. Stora, stygga IFK betedde sig svinaktigt och gav sig på honom trots att han inte alls ville slåss.

Så har det låtit i Aamulehti och på aamulehti.fi sedan torsdagskvällen. Och gnället fortsätter i lördagens tidning.

Aamulehti tycker att IFK borde ha tacklat Mäntylä rent i stället för att ge honom stryk. Enligt tidningen är Mäntylä ett oskyldigt offer. Minst sagt underligt med tanke på vad Mäntylä hållit på med i höst.

Hans lista för hösten är lång.

• I en träningsmatch tacklar han Mikael Granlund med knäet.
• Mot Jokerit delar han ut en fruktansvärd armvågstackling mot Ilmari Pitkänens huvud.
• Mot Lukko kör han med flit sitt knä i huvudet på Justin Morrison.
• Mot IFK tacklar han Mikko Kurvinen i ryggen.
• Mot Pelicans tacklar han Vili Sopanen i ryggen.

Det här tycker Aamulehti och Tappara att inte behöver nämnas i det här sammanhanget. Klubbens ordförande tycker att Ilari Melarts påhopp borde föranleda en polisundersökning.

Hallå Tammerfors! Verkligheten kallar.

Mäntylä har varit avstängd fem matcher den här säsongen. Men efter det har han fortsatt på samma sätt.

I fall avstängningarna ligan delat ut inte hjälper är det klart att spelarna måste se till att han förstår att han inte kan spela på det sättet och skada motståndare gång på gång.

IFK gjorde två saker fel i fallet Mäntylä.

Det ena är att Ilari Melarts påhopp inte var speciellt snyggt uträttat.

Det andra är tränaren Kari Jalonen som uttalade sig efter matchen.

Man får vad man ber om

Jalonen borde ha nöjt sig med att säga att alla såg vad som hände och att han inte kommenterar saken,

Alla förstår ju att Melart inte i stundens hetta fick för sig att flyga på Mäntylä. Det var ett övervägt påhopp för att visa åt Tapparaspelaren att man inte kan svinas hur mycket som helst utan att måste stå för det vid något skede.

Sedan är det ju typiskt Mäntylä att han inte vågar stå för vad han gjort utan bara håller i Melart och försöker få slut på fighten. Mäntylä hade fått betydligt fler vänner i fall han kastat handskarna och försökt försvara sig.

Men den sortens hårdhet känner Mäntylä inte till. Han tycker det är tufft att tackla spelare i ryggen, köra upp en armbåge i ansiktet eller knäa spelare i huvudet.