Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

NHL-karusellen snurrar

19.07.2009 00.16 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för NHL-karusellen snurrar)

Vad passar väl bättre så här mitt i sommaren än att ta en titt på spelar- och tränarkarusellen i NHL – transfermarknaden är ju som hetast (sic) i juli. Jaja, alla snackar om Koivu och Selänne i Anaheim men mer om det senare.

Jag tycker en mera intressant nyhet ur finländsk synpunkt är tränarskiftet i Minnesota. Jacques Lemaire – traphockeyns grand master – lämnar Wild och sticker tillbaka till New Jersey, där han lanserade den tråkhockey som kvävde Red Wings i en av de mest ensidiga, dock överraskande finalserierna någonsin.

ErsättarenTodd Richards lovar en aggressiv, puck possession-hockey á la Pittsburgh Penguins (är det inte konstigt att alla vill spela som Stanley Cup-mästarna) . Det innebär att Niklas Bäckström får betydligt mera jobb än förut och nu är det upp till bevis. Han har haft imponerande statistik och utan tvekan är han en bra målvakt, men det som folk ofta glömmer är att ett lag som spelar defensivt, sopar rent framför målburen, skyddar sin målvakt och hindrar motståndarna från att nå bra skottlägen får sin målvakt att se bra ut. Tim Thomas var förra säsongens hetaste målvakt, men hur många noterade att tvåan Manny Fernandez hade ungefär lika bra statistik? Och Vesa Toskalas statistik rasade efter att han såldes från Stanley Cup-kandidaten San Jose Sharks till öppna dörrarnas dag-Toronto.

Saku Koivu påstod att han inte ville tävla med sin brorsa Mikko om speltid i Minnesota och valde därför Anaheim. Right. Den sanna orsaken är att Anaheim har cirka 1 chans på 7 att vinna Stanley Cup nästa vår, medan Minnesota inte ens är ett säkert playoff-lag. Och chansen att spela med Selänne. Jag tror vi får se minst 12 mål där Koivu lägger upp Selänne på vänster B-punkt i power play under nästa säsong, lite som  Selännes 2-0-mål mot Sverige i OS i Nagano 1998.

Montreal dumpade Koivu och Alexei Kovalev för att starta på ny kula med nya spelare, men Bob Gaineys spelaraffärer bäddar inte för någon Stanley Cup-parad, precis. Först tar dom över Scott Gomez idiotkontrakt av Rangers – 35 miljoner dollar för 5 år? Sen betalar dom Hal Gill 5 miljoner för 2 år.  Jag tror vartannat Detroitmål i finalerna berodde på att Gill gett bort pucken eller tappat bort sin man. Eller kanske Gills två mål förra säsongen övertygade Gainey om att han är just vad Montreal behöver för sitt power play?

Det görs ju fler tokiga spelaraffärer – efter att ha blivit av med Gomez idiotkontrakt tecknar Rangers ett 37,5 miljoners, fem års kontrakt med Marian Gaborik. Ja, just den Marian Gaborik som spelat 142 matcher på de tre senaste säsongerna pga skador.

Chicagos tolv års, 62,8 miljoner dollars kontrakt med Marian Hossa låter ju IQ-befriat och gör att Blackhawks kommer att ha seriösa problem med att förlänga med sina unga superstjärnor Duncan Keith, Patrick Kane och Jonathan Toews. Men Hossa är helt ok och 5 miljoner per år är inte så mycket för mycket. Orsaken till att Chicago är i trubbel kan sökas i förra sommarens beslut att teckna ett 57 miljoner dollars, 8 års kontraktmed överskattade backen Brian Campbell och ett 22,4 miljoners, 4 års kontrakt med överskattade målvakten Christobal Huet i fjol (samtidigt som Chicago hade Nikolai Khabibulin under kontrakt).

Ett lag som däremot ser starkt ut är Philadelphia. Med en av världens bästa backar Chris Pronger blir Philly riktigt Broad Street Bullies igen. <Rys>

Och Calgary då? Nja, en superstark backbesättning med Jay Bouwmeester, Dion Phaneuf och Robyn Regehr – och Miikka Kiprusoff som sista låset. Brent Sutter kommer att se till att Flames spelar en uppoffrande, sandpappershockey i riktig Sutter-anda. Men vem ska göra målen, för Iginla gör väl knappast fler än 50? Olli Jokinen? Get real.

Hatten av för Vancouver Canucks GM Mike Gillis som vägrade ge Sedinarna det mångåriga superkontrakt som de ville ha. Det är ju trenden nu på grund av lönetaket, för på det viset kan klubbarna locka spelare med hög lön nu samtidigt som det är snittlönen för 10-12 år som räknas mot lönetaket. Men i sin kortsiktighet tänker klubbcheferna förstås inte på att de försätter sig i en lönetaksfälla för ett årtionde framöver. Sedinarna fick nöja sig med 5 år och 30 miljoner dollar – ett nätt, fett kontrakt det också.

Vem ska vinna i vår? Yeah right att jag går ut och tippar nåt – det är omöjligt att säga. Nå, inte är det någon klubb utanför gruppen Pittsburgh, Detroit, New Jersey, San Jose, Anaheim, Carolina och Washington. Och Islanders, Maple Leafs och Coyotes missar playoffs också i vår – DET kan jag lova. Nä, Colton Orr lyfter inte Toronto till slutspelsplats. Sorry Don Cherry.

Intervjuer med freakar

17.07.2009 20.39 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Intervjuer med freakar)

Föreställ er reportern som försiktigt gläntar på dörren till den ångande bastun på simstadion i Stan. Därinne sitter ett gäng gamla gubbar och minns värnplikten och några småpojkar som sitter tätt intill varandra och tisslar och tasslar på nedersta laven. Reportern väljer intervjuoffer och presenterar sig.

– Vad motiverar dig att plåga dig så här, undrar reportern med skrivblocket i högsta hugg och möts av förvånade blickar.

– Huh? Bastu är väl skönt? svarar gubben och slänger på en skopa vatten.

Röset fräser och reportern ryggar tillbaka. Håh vilka tokstollar.

– Nå ni småkillar då? Vad får er att under en varm och skön sommardag sitta här inne och våndas i stället för att svalka er i bassängen?

– Öh..Vi badar för att bli rena?

– Men nu blir ni ju bara svettigare? Vad är det för vits?

Med den ovan refererade fiktiva diskussionen försöker jag belysa hur korkat det låter när vissa sportjournalister närmar sig sina intervjuobjekt som om de skulle vara nåt slags galna masochister om de sysslar med exempelvis rodd när det  ju skulle vara så mycket mysigare att spela petanque. Det är alltid samma sak om det gäller uthållighetsidrott eller nån annan ”tuff” idrott.

Läs bara den här intervjun så ser ni vad jag menar:

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_3204933.svd

Vadå helvetespass och vad är vitsen att ställa killarna frågor som att vad driver er och är ni inte avundsjuka på era polare som ligger på stranden så här i sommarvärmen? Inte frågar väl nån en fotbollsspelare varför nickar du bollen – det gör väl ont – kan du inte spela den med handen i stället?

Eftersom jag själv håller på med triathlon vet jag ju att det bara är roligt och skönt att träna riktigt tuffa mjölksyrepass, precis som det är skönt att svettas bort vardagsbekymmer på fotbollsplan eller spinningtimme eller vad som helst. Känslan av fart och endorfinruset är som att göra mål och när man sätter nya personbästa eller klarar sig i tävling är det som att hattricka dubbelt upp.  Förstås skulle det vara jobbigt för ett 200 kilos fetto som aldrig löpt en mil i sitt liv att ge sig ut på joggingrunda, men jag tror inte exempelvis Jukka Keskisalo upplever det som särskilt påfrestande att löpa en mil så ni behöver inte tycka synd om honom för att han ”plågar” sig själv med att löpa varje dag.

Och förresten, vadå ligga på stranden? Jag skulle inte alls vilja ligga på stranden och bara vräka mig, det är ju skittråkigt och sen blir jag så lätt solbränd att jag ser ut som en kokt kräfta efter ett par timmar. Så kanske jag borde sticka ner till Hietsun och fråga folk vad som driver dem att bara ligga där som lejonen på Högholmen?

Om vi ska snacka om självplågeri måste väl spjutkastning vara höjden av fakirism. Att träna i ett år för att slänga ett spjut ett par tre gånger och förmodligen slita axeln ur led på samma gång. Om jag intervjuade Tero Pitkämäki skulle jag börja med att fråga varför han inte byter idrottsgren. Men nix, såna frågor hör vi aldrig.

I bästa Petteri Sihvonen-anda borde jag utlysa mig till världens främsta cykelexpert. Ni vet, Sihvonen är kollegan på Urheilulehti som ödmjukt pratar om sig själv i tredje person som världens främsta hockeyanalytiker.

Men vad kan jag – jag förutsåg Cancellaras seger i Tour de Frances prolog, jag var bombsäker på att Astana skulle dominera lagtempot förra tisdagen, och jag kunde ha satsat en lunchsedel på att Contador skulle attackera på den första bergsetappen med mål i Andorra i fredags. Vaddå, vem som helst som vet något om cykling hade kunnat säga samma sak?

Ok, men DET hade väl ingen annan förutsett, att Mark Cavendish skulle ta spurtsegern i både tisdagens och onsdagens flacka etapper? Right. Medger. Det gick att räkna manuskriptet för bägge etapperna redan genom att studera banprofilen – en utbrytargrupp kniper några etappmål längs med vägen innan huvudklungan beslutar att köra ikapp dem strax före målgång och Cavendish spurtar i mål framför näsan på Thor Hushovd och Tyler Farrar.

Cavendish är just nu oslagbar i en 100-200 meter lång spurt, åtminstone när hans stallkamrater i Columbia-HTC för fram honom till målrakan innan han bränner iväg för fulla cylindrar som sista steget i en raket. Är det någon som minns Mario Cipollini och Saeco-tåget? Men till skillnad från divan Cipollini som alltid klev av när loppet närmade sig de tuffa bergsetapperna tänker Cavendish gå i mål i Paris, trots att han säkrat poängsegern långt innan  – hatten av för det.

Torsdagens flacka etapp skiljer sig knappast särskilt mycket från tisdagens och onsdagens, enbart en övergångsetapp för rivalerna om totalsegern. Däremot ser fredagens etapp med mål i Colmar ut att bli intressant, en 200 km etapp med bland annat två första kategorins berg. Tätnamnen avvaktar troligen och bryr sig inte om en utbrytargrupp, så det är bäddat för en överraskningsseger. Läge att slå till för Jussi Veikkanen, som har gott självförtroende efter de första dagarnas framgångar? Nja. Lite för tuffa berg för finländaren. Däremot kan lördagens etapp till Besancon erbjuda ett tillfälle att bryta loss om Veikkanen bara hittar rätt kumpaner.

Efter lördagen börjar Touren på allvar med en avstickar till de schweiziska Alperna. Andy Schleck, Christian Vande Velde, Cadel Evans och de andra wanna be-utmanarna måste attackera Astanaduon Contador och Armstrong. Det blir intressant att se hur Astana svarar. Jag kan mycket väl föreställa mig att Lance tänker ta en etappseger i Alperna – närmast till hands ligger söndagens etapp till Verbier i Schweiz. Armstrong var sur efter Contadors soloåk i Andorra, men nu lovar Contador att i gengäld inte kontraattackera ifall Armstrong besluter sig för att attackera. Men på något sätt tror jag inte Contador kommer att känna sig så trygg med sin två sekunders ledning över Armstrong att han skänker stallkompisen etappsegern.

Stallchefen, Armstrongs långvariga vän och mentor Johan Bruyneel är i en besvärlig sits – det spekuleras redan om att Lance är hans favorit trots att Contador officiellt är stallets kapten.

Så hurdant Sihvonen-tips ska jag ge om slutstriden? Contador. Han var snabbare än Armstrong i prologen och jag bedömer att han är vassare i bergen. Dessutom var också Leipheimer och Klöden snabbare än Armstrong i det inledande tempoloppet, vars tekniska och svåra bana visserligen var som gjord för Contador. Om inte Armstrong förstås lyckas bräda hela bunten i den fjärde sista etappen, som är ett individuellt tempo.  Då kan han få fritt fram att attackera på legendariska Mont Ventoux, den sista etappen före paradmarschen till Paris. Det är troligare att Contador passerar Tom Simpsons minnesmärke i den gula ledartröjan.

Och Cavendish klår Farrar i slutspurten på Champs Elysee. Hushovd har i det skedet avbrutit. Men kom ihåg att i bästa Sihvonen-anda har jag en fet arsenal av förklaringar varför det inte gick som jag analyserade. Och vinner Armstrong tempoloppet kan det mycket väl bero på att han läst mitt inlägg och insett det geniala i en sådan taktik. Jäpp, och Cavendish fullbordar sitt hattrick i morgon. Borde nog sända min CV till Astana ifall de blir missnöjda med Bruyneel. Jisses.

En högintressant helg

09.07.2009 12.57 | Skriven av Filip Saxén i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för En högintressant helg)

Tour de France ser ut att bli intressantare än på flera år. Redan den första veckan har bjudit på stor dramatik.
Ett tufft tempolopp som inledning följdes upp av etappen där Armstrong knep sekunder av sina rivaler och lagtempot var ju sedan rena uppvisningen av Astana.
0,22 sekunder skiljde sist och slutligen från att Armstrong skulle åka i gult.
Flera av favoriterna har tappat mycket tid under de inledande etapperna. Sastre ligger 2.44 efter Armstrong, Evans 2.59 och Mentjov 3.59. Det bådar gott inför de första bergsetapperna på fredag, lördag och söndag,
För att ha någon chans att blanda sig i tätstriden måste den ovannämnda trion hitta på något i bergen. Och vad är bättre än att se attack på attack i försök att knäcka Armstrong, Contador, Klöden, Leipheimer, Zubeldia och Popovitj.
Dessutom ska vi inte glömma Andy Schleck som ligger 1.41 efter Armstrong.
Dessutom är det inte alls osannolikt att Contador också försöker attackera Armstrong. Kanske redan på fredagen på Andorre Arcalis.
Lyckas spanjoren inte rå på den sjufaldiga toursegraren i bergen blir amerikanens mentala övertag allt starkare.
För Armstrong gäller det egentligen bara att hålla sig fastklistrad vid Contadors bakhjul och undvika att ta egna initiativ.
Eurosport rekommenderas varmt de kommande eftermiddagarna.

Ingen ledartröja

08.07.2009 00.18 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Ingen ledartröja)

Ok, min idiotsäkra ofelbara experttippning slog fel med tre tiondels sekunder.  Fabian Cancellara behåller den gula ledartröjan efter lagtempot med minsta möjliga marginal framom Lance Armstrong. Ritsch ratsch. Det där var ljudet av min vadslagningslapp som slets itu.

Även om Cancellara omöjligen kan vinna Tour de France, förtjänar han i allra högsta grad att bli första schweizare att cykla i den för fjärde dagen i sträck – och månne han inte behåller den ännu efter onsdagens flacka sprinteretapp – efter att han i stort sett dragit sina stallkamrater i Saxo Bank hela den 38 km långa sträckan. Var höll exempelvis OS-silvermedaljören i tempo Gustav Larsson hus?

Dagens största besvikelse var ändå Team Columbia-HTC. 59 sekunder efter Astana? Liquigas bara 58 sekunder efter var igen dagens positiva överraskning – med en inte helt annan laguppställning förlorade Liquigas 40 sekunder åt Columbia för att inleda Giro d´Italia, vilket innebar att Ivan Basso och Franco Pellizotti fick så gott som glömma totalsegern.

Anyway, den sjufaldiga Tourvinnaren Armstrong är definitivt en vinnarkandidat i sin comeback till La Grande Boucle. Kanske hans Astanastall  förlorade de saknade tiondelarna på slutrakan, när Armstrong och hans – nu kan man säga det – huvudmotståndare Alberto Contador koncentrerade sig mer på varandra än på att skynda över mållinjen. Lite psykologisk krigföring när Contador (som dragit avsevärt mindre än Armstrong dittills) spurtade mot mållinjen och nästan fällde Armstrong utanför tätkvintetten. När han tittade över axeln var det nog inte bara för att se om alla var med utan för att se om inte Armstrong tappat ett steg. Räkna med att Contador kommer att vara på offensiven under Tourens första bergsetapp på fredag för att återta platsen som stallets ledare.

Det är roligt att se Jussi Veikkanen i den rödprickiga polkagriströjan som visar att han ledar bergstävlingen. Högst sannolikt att han behåller den ännu efter onsdagens etapp, där bara sex bergspoäng står till buds (Veikkanen har nio). Det är också kul att Tour de France får lite mer uppmärksamhet än vanligt i Finland, men det är nästan komiskt hur de flesta finska medierna jublar över att Veikkanen gör historia samtidigt som de totalt missar det mesta annat som pågår i Touren. Efter måndagens flacka etapp där Veikkanen knappast kunde förlora bergströjan men där Armstrong gjorde en fantastiskt slug manöver för att ta sig till tredje plats skriks det bara om att Veikkanen behållit bergströjan. En till sådan rubrik efter tisdagens dramatiska lagtempo och jag ansöker om holländskt medborgarskap.

Till sist undrar jag – men det här kräver inte ett eget blogginlägg, för det har sagts miljoner gånger förut – varför mitt lokala fotbollslag FC Viikingit under åtta veckor i slutet av maj, juni och halva juli har två hemmamatcher? I augusti är fyra matcher inklusive en match i Finska cupen trängts in på en dryg vecka, och sen har Vikingarna två matcher i oktober – sista 17 oktober. För en som suttit i vågrätt snöslask och friska frostkvällar och tittat på divisionsfotboll (inträdet ligger kvar vid 10 spänn, dit det höjdes under lagets franska visit i FM-ligan) känns det lite knäppt med sommarstugpausen.

Först av allt tänker jag racka ner på alla journalister som säger att Roger Federer fått titlarna i Paris och London mer eller mindre till skänks då den ständigt stönande Rafael Nadal åkt ut i ett tidigt skede eller saknats på grund av skada.

Federer är den mest kompletta, mångsidiga och eleganta spelaren som någonsin förgyllt tennisbanorna. Ingen har en sådan balans, ett sådant flyt i sitt spel.   Allt han gör ser ut som ett lättare träningspass.

Då det gäller Nadal är fallet det totalt motsatta. Ingen skall ifrågasätta spanjorens fantastiska talang men undertecknad sörjer inte det minsta att Mallorcas stora son inte fanns på plats i London. Han extremt slitsamma spelstil som mest går ut på  att han springer som en vinthund från hörn till hörn kombinerat med en för en tennisspelare onödigt stor muskelmassa har lett till att knäna håller på att säga upp kontraktet. Federer är i perfekt balans och harmoni med sin kropp. Det samma kan inte sägas om spanjoren.

För något år sedan var alla ”experter” eniga om att framtidens är Nadals. Men Federer har med eftertryck visat att han inte ämnar lämna ifrån se tronen utan kamp. Som det ser ut nu går Federer segrande ur den här kampen. Får inte Nadal fason på sina knän får han i fortsättningen koncentrera sig på att visa upp sin väldiga vänstra överarm på stränderna på Mallorca.

Kul att höra att Hagalund skall få en ny fotbollsstadion. Börjar vara innerligt trött på att sitta och kolla på ett av landets mest intressanta lag sittande på byggställningar lånade av Ramirent. Honkaordföranden Jouko Harjunpää verkar dessutom veta vad han vill ha. I tisdagens Hbl sade han sig ha uppmanat den ledande arkitekten att noggrannt kolla vad man gjort på Finnair Stadion och sedan göra allt på ett annat sätt i Esbo. Extremt kloka ord för Finnair Stadium är ett av de absolut sämsta ”fotbollsstadion” jag någonsin besökt.  Helt grönt ljus har bygget inte fått ännu men enligt Harjunpää är överenskommelsen med Esbo stad klar till 90 procent.

Till sist ett par kommentarer gällande transfers i England. Michael Owens flytt till ManU kan visa sig vara rena rama genidraget av Sir Alex som annars tagit det väldigt lugnt på marknaden. Noll pund för en anfallare som har nästan 0,5 mål i snitt i landslaget är inte helt illa.

Allt beror ju på om Owens kropp håller ihop. Han har ju gått mer eller mindre skadad de senaste fem åren men då han stundtals varit i skick har han visat att målkänslan inte försvunnit någonstans. Skall bli intressant att följa Owens framfart i en fantastisk omgivning.

Chelsea gjorde till slut klart med CSKA:s suveräna kantspringare Jurij Zjirkov. Zjirkov jagades av en rad toppklubbar, bland andra Barcelona. Intressant att se var Carlo Ancelotti placerar ryssen. Är Ashley Coles eller Florent Maloudas dagar räknade? För Zjirkov har knappast köpts för att sitta på bänken. Frågan är väl hur han finnr sig till rätta i London? Ryska eller sovjetiska spelare har ju sannerligen inget makalöst facit då de lämnar Moder Ryssland.

Men kanske att kompisen Arsjavin i fiendelägret Arsenal hjälper honom i acklimatiseringen?

En taktisk och mental seger

07.07.2009 00.44 | Skriven av Filip Saxén i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för En taktisk och mental seger)

Lance Armstrong var rätt man på rätt plats vid rätt tidpunkt under den tredje etappen i Tour de France.
Han var i perfekt position att följa med utbrytningen då alla nio Columbia-HTC-cyklister satte fart och utnyttjade vinden 32 kilometer från målet.
De övriga favoriterna Alberto Contador, Cadel Evans, Andy Schleck, Carlos Sastre och Denis Mentjov satt längre bak i klungan och tappade 41 sekunder till amerikanen som tog ett kliv upp till tredje platsen.
Men Armstrong var inte bara med i utbrytningen – han var uppe i täten och hårdkörde med stallkompisarna Haimar Zubeldia och Jaroslav Popovitj för attt få en större lucka till huvudklungan.
Det var hans sätt att visa konkurrenterna – främst stallkamraten Contador – att han inte nöjer sig att inneha en biroll i tävlingen.
Inför tävlingen förutspådde jag att Armstrong kommer att försöka attackera Contador under de första tio dagarna. Men att den första attacken skulle komma redan på den tredje etappen var oväntat.
Med lite tur, rätt tajming och en enorm rutin var han i perfekt position då utbrytningen skedde. Efter det visade han varför han stått högst på podiet i Paris sju gånger.
Gårdagens 41 sekunder kommer sist och slutligen inte att spela allt för stor roll.
Men det som kan komma att spela en stor roll är att Contador, hur mycket han än säger motsatsen, säkert känner en viss press på sig att ligga efter Armstrong i resultatlistan då cyklisterna går in i bergen på fredagen.
Armstrong är i precis den position han vill vara. Han har knäppt Contador på näsan en gång, visat alla som tvivlat på honom att han är att räkna med och dessutom lyckats med det utan att egentligen ta ut sig allt för mycket.
Det ska bli intressant att se hur de två Astanacyklisterna samarbetar under fjärde etappens lagtempo och hur bra stämningen är då Pyrenéerna närmar sig.