Det är egentligen helt ofattbart att det står 2-2 i matcher mellan HIFK och HPK. HIFK har varit det klart bättre laget i matchserien och haft full kontroll över varje match och inte förlorat en gång under ordinarie speltid.

Det stora problemet för IFK är för tillfället att lagets spel passiveras totalt då man har en klar ledning. Laget har varit i ledning med 3-1 i tre matcher och 3-0 i en. Två gånger har man valt att skänka bort segern genom att backa hemåt och göra horribla missar på planen.

Nu säger någon kanske att HPK varit så bra att laget tvingat IFK till passivitet i sitt spel. Det stämmer inte. HPK har varit sämre än IFK på alla delområden i den här kvartsfinalserien och det är tack vare eller på grund av IFK:s oförmåga att sätta punkt för matcherna som HPK fortfarande är med i matchserien.

IFK:s problem är att laget – i stället för att fortsätta mala på framåt med sitt bättre och bredare spelarmaterial och starkare lagspel – väljer att börja backa hemåt och försöka säkra i ett allt för tidigt skede. Det passar inte IFK:s spelarmaterial som lever på att få spela i ett högt tempo och aktiv forechecking. Samma ingredienser som skördade framgångar i grundserien. Tacklingar, snabba spelvändningar, korta snabba passningar genom mittzonen och snygga kombinationer i anfallszonen. Det är IFK. Inte att försöka täppa till mittzonen och försvara det egna målet.

Inte så underligt att lagets spel inte fungerar då man mitt i en het match ska ställa om och börja spela på ett helt annat sätt. Kanske dags för Kari Jalonen att inse att lagets måste utnyttja sina styrkor innan det är för sent.

På måndag måste det bli seger och laget vill spela om medaljer i vår. Och fortfarande är IFK klara favoriter till avancemang från det här matchparet. Jag har svårt att tro att HPK skulle slå IFK i Ishallen på måndag och ännu svårare att tro att laget skulle ta två segrar i följd efter en förlust i den femte matchen.