Med knappt 20 omgångar kvar av FM-ligans grundserie är det dags att debattera lite om hur det kommer att gå för lagen i huvudstadsregionen.

JOKERIT

Optimisten:

Jokerit är på gång. Laget är glödhett just nu och Hannu Jortikka har fört med sig en hel ny dimension i spelet. Janne Hauhtonen, Esa Pirnes och Jani Rita har vaknat ur sin dvala och försvaret spelar stabilare än tidigare under säsongen och Juuso Riksman är i storform.

Laget spelar fantastisk hockey och det spelar ingen roll hur man placerar sig i grundserien. Redan nu har man visat att man kan slå vem som helst. I slutspelet är Jokerit laget ingen vill möta. Finalbiljetterna är redan bokade.

Pessimisten:

Visserligen spelar Jokerit mycket bra för tillfället och laget är ett av de starkaste efter julpausen. Men medan de övriga lagen tränar hårt för slutspelet kör Jokerit på för fullt för att samla så många poäng som möjligt för att klättra i tabellen. Då slutspelet början tar det roliga slut – se bara hur det gått för IFK de senaste åren.

Jokerit saknar en tredjecenter och fjärdekedjan är byggd enligt mentaliteten ”de som blir över spelar i fyran”. Då de övriga lagen skruvar upp tempot i slutspelet faller Jokerit av kälken. Grunden som skulle byggas under sommaren och hösten saknas.

HIFK

Optimisten:

Laget ligger på tredjeplats och svackan kring jul är över. Nu finns det inte mycket som kan stoppa IFK. Laget har fyra fungerande kedjor, en stark backbesättning och med Noronen i målet kan laget gå hur långt som helst.

Kari Jalonen har tidigare visat att han klarar av att toppa formen till slutspelet. Det är just det han jobbat med under den mörka perioden i vintras. Dessutom ska man minnas att IFK ligger på tredjeplats i ligan trots att lagets främsta anfallsvapen Kim Hirschovits – Juha-Pekka Haataja inte kommit nära sin rätta nivå. Då duon vaknar bär det IFK hela vägen till guld.

Pessimisten:

Vårens viktiga matcher närmar sig och man kan allt tydligare se att det inte blir någon framgång för IFK den här säsongen heller. Laget är fullt av underpresterande spelare. Hirschovits har varit dålig hela säsongen och höjer som bekant inte precis nivån i slutspelet. Haataja är en skugga av sitt forna jag. Utan Pekka Saarenheimo är han inte speciellt bra.

I de bakre leden är Toni Söderholm, Dale Clarke och Ross Lupaschuk bra på pappret men rena säkerhetsriskerna på planen. Lägg till målvaktsposten där det bara är en tidsfråga innan Jan Lundell tar över som etta efter att Mika Noronen blir följande i raden av målvakter som misslyckas i IFK och katastrofen är total. För ingen tror väl att Lundell kan leda laget i slutspelet.

Ut i kvartsfinalen och ännu ett långt sommarlov för rödtröjorna.

Pessimisten:

BLUES

Optimisten:

Det är bra att få slå ur underläge. Laget ligger visserligen på 13:e plats i ligan men bara fyra poäng från en slutspelsplats. Segern i Jyväskylä i torsdags plus värvningarna på sistone vände på kursen och nu ångar laget på mot först tiondeplatsen och sedan ännu högre. Laget är mentalt starkt och tränaren Petri Matikainen vet hur man får max ut av materialet.

Dessutom kan laget spela helt utan press då ingen tror att Blues har något att göra i slutspelet. Då laget väl kommer i gång och vinner matchserien i första slutspelsomgången finns alla chanser att också överraska i fortsättningen.

Pessimisten:

Säsongen är över för Blues. Den långa förlustraden efter jul sänkte spelarnas självförtroende och segern i Jyväskylä hjälper inte i längden. Den smala spelartruppen klarar inte av att jaga i kapp strecket och säsongen tar slut efter grundserien. Tränaren Petri Matikainens glöd för Blues håller på att slockna och spelarna som ska bära laget under de tunga veckorna lyser med sin frånvaro.

Julpausen börjar i Ishallen

Drygt halva grundserien i FM-ligan är spelad och det är dags att se på vem som lyckades och vem som misslyckades i höst. Här nedan är en syn på höstens toppar och floppar i huvudstadsregionens lag.

HIFK

Toppar

1. Mikael Granlund. Inför säsongen visste alla att 17-åringen är en fenomenal talang och det talades om att han skulle försöka knipa en plats i laguppställningen. Ingen hade väl väntat sig att underbarnet skulle gå in och dominera ligan och stå för 19 poäng på 20 matcher.

2. Teemu Ramstedt. Visade lovande takter i våras då laget djupdök i slutspelet. Fick axla ett större ansvar då Matias Loppi skickades till Tyskland och har njutit av rollen som offensiv och kreativ center. Bär guldhjälmen och producerar poäng oberoende av vem som spelar bredvid honom.

3. Jerry Ahtola. Tredje länken i höstens superkedja. Hade gjort nio mål inför den här säsongen. I höst nätade han hela 16 gånger. Åbos gåva till Helsingforshockeyn spelar med stort självförtroende och har utvecklat skottet enormt under sommaren

4. Jan Lundell. IFK ringde då Aleksis Ahlqvist skadade sig, Lundell nappade på anbudet, inledde som tvåa bakom Jani Nieminen men tog (som vanligt) över posten som målvaktsetta och har spelat karriärens bästa hockey i höst. Få se om han ska förpassa Mika Noronen till bänken.

Floppar:

1. Dale Clarke. Inledde hyfsat med att producera poäng framåt men har hela tiden varit en säkerhetsrisk i den egna zonen. Självförtroendet verkar vara kört i botten och -17 i plusminus-statistiken talar sitt tydliga språk.

2. Arttu Luttinen. Stod för 23 mål förra säsongen men har inte alls fått spelet att stämma i höst. Har sett trög och långsam ut och rollen har blivit mycket mindre under hösten.

3. Jani Nieminen. Fick stort förtroende av Kari Jalonen och skulle vara målvaktsetta den här säsongen. I stället får han spela resten av säsongen i Kiekko-Vantaa i Mestis.

JOKERIT

Toppar:

1. Fredrik Bremberg. Var inte i topptrim då han kom till laget men lyckades ensam vända på trenden för Jukka Hentunen. En magisk lirare som gör kedjekompisarna bättre. Rena lottovinsten för Jokerit att Bremberg valde att stanna i laget.

2. Jukka Hentunen. Hämtades in för att göra mål och med sina 15 fullträffar har Hentunen definitivt fyllt sin roll. Har ett fruktat skott och en fantastisk förmåga att slå till med one-timers. Inledde svagt men vaknade då Bremberg började servera magiska passningar.

3. Hannu Jortikka. Kom, såg och segrade. Tog över ett lag där ingenting fungerade och lyckades på ett par veckor få spelet att påminna om hockey. Det verkliga arbetet blir att få Jokerit att spela på en hög nivå kväll efter kväll.

Floppar:

1. Antti-Jussi Niemi. Utropades inför säsongen som den stora ledaren i de bakre leden men har varit mjuk i den egna zonen och ineffektiv offensivt. 1+4 och -13 i plusminus-statistiken är inte vad man väntar sig av lagkaptenen.

2. Hannu Aravirta. Väntade, väntade och väntade på att det skulle vända för laget. I stället fick han foten och då vände det direkt. Lyckades aldrig få laget att spela organiserat och spelarna såg ut att surfa oinspirerade omkring på isen. Förvandlingen var total då Jortikka tog över.

3. Esa Pirnes. En enorm besvikelse med tanke på den astronomiska lönen han lyfter. Tillför inget nämnvärt framåt och har hamnat helt i skuggan av Bremberg och Hentunen.

4. Juuso Riksman. Vad hände med ligans bästa målvakt? Riksman har varit darrig, släppt in enkla skott och det magiska spelet har lyst med sin frånvaro. Mikko Strömberg har varit det säkrare kortet mellan stolparna i höst. Dags för Riksman att vakna?

BLUES

Toppar:

1. Aleksi Laakso. Ligadebutanten har imponerat stort med sitt offensiva spel. Är ett ständigt hot i powerplay men måste bli starkare i den egna zonen. Kom från ingenstans och tog en ledande roll i lagets försvar.

2. Camilo Miettinen. Har visat potential tidigare säsonger men har i höst tagit det avgörande steget. Har utvecklats till en stark målskytt. Skadade tyvärr sig och missade de sista matcherna inför julpausen.

3. Iiro Tarkki. Kom till laget för att täppa till det egna målet och har så gott som på egen hand vunnit flera matcher för laget. Ständigt landslagsaktuella Tarkki är lugnet själv mellan stolparna och gör sällan en dålig match.

Floppar:

1. Joonas Rönnberg. Stor, stel, långsam och ineffektiv. Har inte alls imponerat i höst och lär ha svårt att få speltid då sjukstugan töms.

2. Petri Kokko. Var tänkt som offensiv back men höll inte alls måttet. Lämnade laget för att pröva lyckan i Sverige. Luckan efter honom syntes inte alls.

3. Jarkko Immonen. Den ”andra” Jarkko Immonen skulle leda Blues framåt men har inte alls lyckats på samma sätt som i SaiPa. Totalt osynlig flera matcher och har egentligen bara glänst vid några tillfällen. Måste höja sig rejält under våren.

ÖVRIGA OBSERVATIONER:

• Tuukka Mäntylä har inte bara underpresterat som offensiv back utan dessutom skapat rubriker med sina fula och fega tacklingar.

• Lukkos framfart har varit minst sagt imponerande. Men i och med att Petri Vehanen stack till KHL började förlusterna hopa sig. Håller lagets spel i vår?

• TPS överraskade alla genom att förlänga Kai Suikkanens kontrakt mitt i en evighetslång svit utan segrar. Draget lönade sig, laget började vinna och ligger på sjätteplats vid julpausen.

• Ligans är jämnare än på mannaminne. Skillnaden mellan en seger och en förlust kan betyda att laget stiger eller faller flera placeringar.

• Janne Ojanens poängrekordjakt fick nästan komiska former då lagkamraterna koncentrerade sig mera på att passa åt honom än att spela för seger.