Tidningsuppgifter i dag vet berätta att tre engelska Championship-klubbar, Celta Vigo och ett portugisiskt lag fanns på plats i Malaga för att studera Honkas Hermanni Vuorinen i Finlands landskamp mot Sydkorea.

På basen av ”Herkkus” insats kan man med säkerhet dra slutsatsen att tre engelska Championship-klubbar, Celta Vigo och ett portugisiskt lag redan i går kväll flydde Malaga och gick vidare i jakten på en ny anfallsförstärkning.

Svårt det här med idrottsgalor.
För en vecka sen satt jag som inbjuden gäst på golvet i Hartwallarenan och kom hem och tyckte att att den finländska varianten varit rätt lyckad i år.
Sen började jag snacka med alla möjliga typer som sett galan på tv, och de var alla helt ense om att galaspektaklet var riktigt pinsamt uselt i år också.

Nu har jag av någon fullständigt oförklarlig anledning lidit mig igenom den svenska versionen, men när det gäller galan från Globen torde det inte råda delade uppfattningar.
För jag kan omöjligen tänka mig att någon skulle tycka nåt annat än att Sveriges Idrottsgala i år var en makalöst pinsam historia. Osannolikt dåliga ”humornummer”, darrig programledare, en mängd långrandiga presentatörer och alltför många intetsägande artistuppträdanden.

En jämförelse mellan pristagarna måste också dras:
I Finland var fotbollsfolket surt och muttrade en massa om ”typiskt Finland” för att en dam som vunnit tre VM-guld i skidåkning med liten marginal fick ett publikpris framför näsan på en spelare som i våras aldrig var nära att platsa i Liverpool.
I Sverige fick en dam som vunnit ett VM-guld i skidskytte publikpriset med fullkomligt förkrossande marginal före en spelare som vunnit skytteligan i italienska Serie A.
Jag vet inte riktigt vad vi ska säga om svenskar och deras relation till skidskyttar, men hälsosam är den inte.

Och på tal om ohälsosamma relationer, i Finland har vi på våra Idrottsgalor en fullständig hang-up på minstrar. På scen förra veckan fanns Stefan Wallin och Sirkka-Liisa Anttila och Jan Vapaavuori och Mauri Pekkarinen och Alexander Stubb och Stefan Wallin igen, till den grad att det blev alldeles komiskt.

Svenskarnas motsvarighet till våra minstrar är spelarna från bronslaget i fotbolls-VM 1994.
Det går ett helt år utan att man ser vissa av dem, men varje gång det drar ihop sig till Idrottsgala i januari kan man lita på att de sitter där på första parkett, hela gänget. Så där fanns Tomas Brolin och Martin Dahlin och Kennet Andersson och Thomas Ravelli och Patrik Andersson och Tommy Svensson och Roland Nilsson och så vidare, så till den grad att det som vanligt blev alldeles komiskt.
Hallå! Det är 16 år sedan. Get over it. Dessutom är de ju inte ens skidskyttar.

På onsdag klockan 13 utses den finländska OS-truppen i ishockey på en presskonferens i Böle.
Med tanke på att det borde vara ett tjugotal journalister på plats också så här i julveckan kan offentliggörandet med finländska mått mätt karaktäriseras som ”högintressant”.

Men allt är relativt. Här saxat direkt från kanadensiska TSN:s webbplats hur det går till over there när Kanadas trupp utses samma dag.

”The roster announcement will air Dec. 30 exclusively on CTV, TSN, Rogers Sportsnet, OLN, OMNI, APTN, ATN, /A\, CTV News Channel, CP24, CP24 and NHL Network. French coverage will appear exclusively on RDS and RIS Info Sports.

Brian Williams will host the one-hour broadcast special, Olympic Prime Time on CTV, starting at noon. Joining Williams are Rogers Sportsnet’s Daren Millard, TSN’s Gord Miller and Pierre McGuire, and the hockey panel of Rogers Sportsnet’s Nick Kypreos and TSN’s James Duthie and Bob McKenzie, who will provide analysis and reaction.

In Toronto, TSN’s Dave Hodge will interview key players named to the team. The show will also include live interviews with Team Canada Executive Director Steve Yzerman, Team Canada Head Coach Mike Babcock, Team Canada Associate Directors Doug Armstrong, Ken Holland and Kevin Lowe, and Hockey Canada President/CEO Bob Nicholson.

THE FAN 590 Toronto, The FAN 960 Calgary and Corus Quebec’s CKAC Sports will air the announcement live on radio.

A 16-page supplement analyzing the Team Canada roster will appear the following day, Dec. 31, in The Globe and Mail.”

Här skulle jag ju gärna göra reklam för Hbl:s 16-sidiga bilaga med analys av den finländska truppen som utkommer den 31 december. Men jag tror jag låter bli.

Ni tror kanske att vi i pressrummet här i Ruka diskuterar Hannu Manninens comeback, Aino-Kaisa Saarinens sprintform eller Harri Ollis senaste eskapader.

Helt fel.

Det enda vi pratar om är Tiger Woods bisarra olycka, som det finns ungefär lika många versioner av som det finns källor.

Jämför till exempel de här två huvudrubrikerna:

”Svenska Elin räddade Tiger Woods ur bilen” (Expressen)
”Tiger Woods said Elin Nordegren, not car crash, scratched face & chased him with golf club” (NY Daily News)

Som jänkarna säger, ”there’s two sides to every story”.

Observera att det här absolut inte är ett inlägg i någon könsdebatt, men det finns en stor skillnad mellan det finländska herrlandslaget och det finländska damlandslaget i längdskidåkning.

Båda säger i och för sig exakt samma saker, men när den ena gruppen gör det på fullaste allvar gör den andra det på skämt.

– Vi får se hur det går, jag ska bara göra mitt bästa, är damernas standardsvar inför vilket-lopp-det-nu-må-vara.

För någon timme sedan hade de finländska herrarna här i Ruka sitt stora inför-säsongen-info.
Kalle Lassila fick givetvis frågan vad vi kan vänta oss av sprintässet den kommande säsongen.

– Jag vet inte. Det var väl ett bra svar?, sade Lassila.
– ”Jag vet inte!”. Och så fortsätta med ett ”men detdäran”. ”Emmä tiedä … mutta totanoin”, bra svar!, fortsatte Lassila ironiserande och skrattade högt.

Lite senare fick han frågan vad han lovar för placering i morgon.

– Jag lovar att göra mitt bästa och så får vi se hur långt det räcker, svarade Lassila, varpå han själv och resten av herrlandslaget vred sig av skratt.

Och för en gångs vågade journalisterna på plats också göra vad vi ofta haft lust till.
Skratta högt när en idrottare inför en tävling som officiell målsättning uppger att ”göra sitt bästa och se hur långt det räcker”.

Helsingfors kulturdirektör Pekka Timonen på sidan 10 i dagens Hbl, med anledning av att Helsingfors utsetts till ”världens designhuvudstad 2012”:

”Det här är nästan lika stort som olympiska spelen i Helsingfors 1952.”

Fint med människor som har distans till det de håller på med. Och ett osvikligt sinne för proportioner.

11 punkter efter en VM-kvalkväll i soffan:

1. Lika klockrent som Baxter lyckades med sin startelva, lika kapitalt misslyckades han med sina byten. Kolkka gjorde ingenting, Kuqi ännu mindre och Nyman i stället för Litmanen var ett hån. Dessutom betydde bytena att en trött Johansson som inte spelat klubblagsmatcher på gud-vet-när gjordes om till vänster(!?!) yttermittfältare. Resultatet såg vi.

2. Utan att ta bort något från Finlands insats: det är inte det lättaste att spela kvalmatcher när man just säkrat avancemang. Inte ens för Tyskland. Efter att tyskarna säkrat biljetten till EM 2008 hade laget två hemmamatcher kvar i kvalet. Resultat? 0-3 mot Tjeckien och 0-0 mot Wales … Och för att inte ta ner humöret tänker jag inte påpeka hur det sedan gick för tjeckerna och walesarna i nästa kval.

3. Det är kanske att state the bleedin obvious, men Pasi Rautiainen är fantastisk.

4. De som intervjuades i tv efter matchen (Baxter, Johansson, Porokara, Hämäläinen, Sparv) sa alla helt rätt saker.

5. Det sämsta vitsordet på Kickers betygsskala är ”6”. Har svårt att tänka mig att olyckorna Gomez och Cacau skulle ha många pinnhål högre …

6. … men på samma skala kan jag tänka mig att de fullständigt magnifika Roman Eremenko och Jari Litmanen kan få varsin tvåa.

7. Senast nu vet vi att Baxter tröttnade rejält under de där landskamperna där Roman och Alexei Jr mest bara passade åt varann. Att sedan välja bror var rätt enkelt.

8. Markus Heikkinen hade väldig tur när Jääskeläinen gjorde en strålande räddning på Kloses nick. Annars skulle ”Mako” just nu ha ”Tinttis” syndabocksroll. Och Heikkinen var ändå på plan för att försvara.

9. Det är kanske inte direkt smockfullt på sportpubarna nästa sommar när Slovakien och Schweiz spelar VM mot Nordkorea och Chile. Och det skulle vara väldigt kul att veta exakt på pricken hur många som såg andra halvlek av superklassikern Liechtenstein-Wales på Canal+ i kväll.

10. Peter Crouch.

11. För alla oss som tycker att det borde finnas väldigt mycket mera helskägg i idrottsvärlden var David Beckhams inhopp kvalkvällens tveklösa höjdpunkt. Bara att hoppas att han fortfarande är en trendsetter. Att få det skägget i kombination med Kyle Ortons mustasch är kanske för mycket begärt, men det känns som att saker just nu går i rätt riktning i sportvärlden.