Observera att det här absolut inte är ett inlägg i någon könsdebatt, men det finns en stor skillnad mellan det finländska herrlandslaget och det finländska damlandslaget i längdskidåkning.

Båda säger i och för sig exakt samma saker, men när den ena gruppen gör det på fullaste allvar gör den andra det på skämt.

– Vi får se hur det går, jag ska bara göra mitt bästa, är damernas standardsvar inför vilket-lopp-det-nu-må-vara.

För någon timme sedan hade de finländska herrarna här i Ruka sitt stora inför-säsongen-info.
Kalle Lassila fick givetvis frågan vad vi kan vänta oss av sprintässet den kommande säsongen.

– Jag vet inte. Det var väl ett bra svar?, sade Lassila.
– ”Jag vet inte!”. Och så fortsätta med ett ”men detdäran”. ”Emmä tiedä … mutta totanoin”, bra svar!, fortsatte Lassila ironiserande och skrattade högt.

Lite senare fick han frågan vad han lovar för placering i morgon.

– Jag lovar att göra mitt bästa och så får vi se hur långt det räcker, svarade Lassila, varpå han själv och resten av herrlandslaget vred sig av skratt.

Och för en gångs vågade journalisterna på plats också göra vad vi ofta haft lust till.
Skratta högt när en idrottare inför en tävling som officiell målsättning uppger att ”göra sitt bästa och se hur långt det räcker”.