Två gäng hjältar – och två pajaser
29.03.2011 01:00 | Skriven av i ishockeySpelarna i HIFK och Jokerit bjöd på något alldeles extra i det som redan är en klassisk slutspelsserie.
Förutom att det spelades hockey av hög kvalitet där magiska individuella insatser bidrog till att det blev kollektivt starkt spel från båda lagen var kvartsfinalserien oerhört fysisk.
Det smällde rejält längs sargerna då både HIFK- och Jokeritspelare dundrade in i varandra med tyngd och kraft. Tacklingarna var stenhårda och spelarna i bägge lagen var tvungna att samla ihop klubbor från isen vid flera tillfällen efter att ha blivit överkörda.
På planen fanns det ingen som klagade. Tacklingarna var stentuffa – men helt rena. Inte en gång såg vi spelare ge några fula eftersläng med handske eller klubba efter en tackling. Spelarna tog emot tacklingarna, bet ihop och spelade vidare. Precis som man ska.
Ta Eetu Pöystis tackling på Antti-Jussi Niemi i den sjätte matchen. Pöysti kom med hög fart och krossade Niemi som flög i en halvvolt i isen. Allt för många gånger har spelare blivit liggande, medan motståndaren visats i duschen, för att sedan återvända efter ett mirakeltillfrisknande. Inte Niemi. Han steg upp, skakade av sig tacklingen och fortsatte spela. Det lyfter jag hatten för.
Och så var det i hela matchserien. En mer rakryggad hockey får vi vänta länge på har jag på känn.
Därför är det synd att två pajaser ska göra sitt för att förstöra den fins stämningen som rådde mellan spelarna. Jag talar naturligtvis om tränarna Kari Jalonen och Erkka Westerlund.
Jalonen inledde matchserien med att spy galla över hela Jokerit då han under presskonferensen inför slutspelet sade:
Det är två ganska olika lag som möts. De (Jokerit) har hämtat in en GM från NHL (Kekäläinen), tränare som vunnit sex mästerskap (Jortikka) byttes ut mot en internationellt marinerad och meriterad tränare (Westerlund), fysiktränaren blev förstacenter (Eaves), de hämtade in en toppspelare från NHL (Nokelainen), man köpte JYP:s skyttekung (Pihlman) och efter det ännu en världsmästarmålvakt (Lasak). Vi har byggt upp vårt lag från egna juniorer och de har under tre år vuxit sig till storspelare.
Efter den första matchen klagade han på domarna och beskyllde ligan för att behandla HIFK orättvist.
Westerlund var inte ett dugg bättre då han efter den tredje matchen och HIFK:s första seger kastade en vattenflaska mot domarna.
För att sedan kalla HIFK för ett kriminellt gäng som hans Jokerit måste möta trots att serien både varit städad och rejäl på planen.
Inte speciellt genomtänkt eller klokt.
Jalonen avslutade hela matchserien med att kalla Westerlund för en ”kärring”.
Ett kapitel för sig är Jokerits GM Kekäläinen som tycks vara så publicitetskåt att han efter varje match måste tränga sig in bland journalisterna då det är tid för spelar- och tränarintervjuer efter matcherna. Dessutom kostade hans ogenomtänkta kommentarer Jokerit 10000 euro och honom själv en del av trovärdigheten.
Men spelarna är förtjänta allt beröm de kan få och supportrarnas stående ovationer efter den sjunde matchen var för dem. Inte deras gnällande chefer.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Härligt att IFK vann, men… Kari Jalonen är och har hela tiden varit en börda för föreningen. Gårdagens direkt löjliga och verkligen ”käringaktiga” uttalande i UrhoTV var enbart pinsamt (ursäkta till alla damer – ”käring” har i detta sammanhang inget att göra med genus). Dessutom hade Jalonen inte %#!!ar att säga sin åsikt direkt till Westerlund, utan skakade snällt tass med honom, för att ögonblicket efteråt dra sin klagosång framför TV-kameran. Vilken pajas – verkligen.
IFK har greppet om semifinalserien – trots Jalonen. Helt som Filip Saxén skriver i söndgens Hbl, så kör KJ slut på Ville Peltonen, eller har redan gjort det. Varför, frågar man sig? Jo, på grund av de sina tre stora svagheter som tränare: fantasilöshet, feghet och egoism. Fantasilös som tränare har Jalonen alltid varit, trots sina tre FM-guld. Kärpät malade på med en överlägsen roster och stenhård fysik – utan variatoner i spel eller uppställning. Men så fort Jalonen råkar ut för situationer där allting inte går enligt planen blir han så gott som hjälplös. Speciellt under pågående match har han näst till oövervinnerliga problem att läsa situationen och göra förändringar. Hans lag bara malar på. Det är också en stor del av förklaringen till att IFK så lätt plötsligt tappar greppet under en match och har så svårt att skapa något, när motståndaren under matchen byter taktik. Fegt ut i fingerspetsarna är det också att tära slut på sina bästa spelare -så som Jalonen nu gör med Peltonen. Det gör han för att kunna gardera sig mot kritik: om inte dessa spelare kan avgöra, så vad kan jag som tränare göra? Han spelar i sitt eget spel, som den utpräglade egoist han är. Alla motgångar beror på andra: domare, spelarna som ”givits” honom, spelprogrammet, motståndarens kärringaktiga tränare… Det att Jalonen under pågående playoffs håller på och rumsterar med sitt personliga kontrakt för nästa säsong och på det sättet råddar till lagets koncentration bara bevisar hur allt i Jalonen värld handlar om Kari Jalonen. Skönt att han sticker, men tåget från Ryssland lär nog skall hämta honom tillbaka före år 2011 är slut. Före det kör han slut på sin största ledare på planen för att skydda sig själv och markera att det är Jalonen och inte Peltonen som är herre på täppan.