Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Mera trist

23/07 00:16 0:16 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Mera trist)

Dagens positiva nyhet är att Jens Voigt verkar återhämta sig efter sin otäcka krasch. Jösses, men betänk att för inte mindre än sju år sedan hade han inte ens haft hjälm. Olyckan var inte helt olik den där Lance Armstrongs dåvarande stallkamrat i Motorola Fabio Casartelli förolyckades på Tourens 15:e etapp 1995. Utan hjälm vill man inte tänka på vad som hänt.

Men det var först efter att Andrei Kivilev dött i en avkörning i etapploppet Paris-Nice 2003 som internationella cykelunionen införde hjälmtvång. Ja, i vissa fall suger det, för det är lättare att känna igen cyklisterna och följa deras kroppsspråk när de inte har hjälm. Jag tycker det kunde vara som det var 2003 – att hjälmen måste vara på under hela loppet med undantag för den sista sluttningen upp mot målet på bergstoppen. Och allra senast nu skulle arrangörerna kunna förstå att slopa etappmålen som ligger nedanför den sista bergstoppen, så cyklisterna måste tokåka ned för berget mot mål.

Dagens trista nyhet är att tvåan i Giro d ´ Italia Danilo Di Luca åkt dit för Cera, en ny form av erytropoietin som stimulerar bildandet av röda blodkroppar. Att dom aldrig lär sig. Visst, jag tyckte han var i suspekt bra form då men man vill ju alltid tro det bästa.

Onsdagens ljuspunkt var förstås Thor Hushovd – alldeles briljant när norrmannen stoltserade för tv-kamerorna med sin gröna tröja som symboliserar att han leder poängtävlingen. Under sin taktiskt kloka och djärva soloåkning knyckte han värdefulla poäng i mellanetapperna som förmodligen säkrade att den gröna tröjan är hans. Och såg ni när han viftade bort sin näraögatincident, när han i bästa speedway-stil sladdade ut på gräset utan att falla?

Årets Tour saknar inte dramatik – Astanas stallchef Johan Bruyneel håller på att tappa nerverna på Tourledaren Alberto Contadors otåliga attacker. Nu kan han ha saboterat Astanas chanser på trippelseger i sammandraget genom att rycka och fälla Andreas Klöden från tätkvartetten.

Och sen har vi ju Contadors rivalitet med Armstrong, som visat sig vara nog så vass uppehållet och sina år till trots. Och han lovar komma tillbaka nästa år. Min gissning? Armstrong bildar team med sin gamla polare Bruyneel nästa år – UTAN Contador. Lance har ju på torsdag lovat presentera en ny amerikansk sponsor för Astana, som drabbats av finansiella svårigheter. Så Astana är Lance´s team – hit the road Alberto.

Det tokigaste ryktet på sistone? Att formel ett-stjärnan Fernando Alonso kirrar ett cykelstall med Contador som stallkapten och spanska bankjätten Santander som huvudsponsor. Detta enligt Marca. Den som lever får väl se.

Jag för min del väntar på att Magnus Bäckstedt spolar kaffebusinessen (http://magnusmaximuscoffee.synthasite.com/) och grundar ett skandinaviskt/finskt proffsstall. Utan danskar. Thor Hushovd, Kurt Asle Arvesen, Jussi Veikkanen, Kjell Carlström, Jukka Vastaranta, Gustav Larsson, Thomas Lövkvist…

För övrigt vill jag inflika att Eurosports far och son Selin är mina absoluta favoritreferenter. Om du börjar tröttna på Anders Adamsson och Roberto Vacchi så pröva Selinarna, men varning-det tar en tid att komma in i deras inside skämt.

Småtrist

22/07 00:31 0:31 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Småtrist)

Till först vill jag påminna er om hur Alberto Contador klappade ihop under den nästsista etappen på Paris-Nice och tappade en säker totalseger i åttadagarsloppet,  Han glömde att äta tillräcligt under loppet vilket resulterade i att han, i cykeltermer, bonkade. Dvs skedet när alla kolhydrater i kroppen är förbrukade, glygokenet i musklern och leverna räcker för ungefär 2,5 timmars anaerobisk prestation, sen suger kroppen upp blodsockret som ett litet barn slickar i sig resten från glasspappret.Sen är du slut, deprimerad, du vet inte varför du någonsinv elat vinna det här loppet, du vill bara sluta anstränga dig och äta. En sådan kollaps tänkte kosta Armstrong en av hans sju segrar 2002, men hans fenomenala förmåga att lida gjorde att han inte tappade för mycket tid på Jan Ullrich.Lance  lärde sig. Har Contador lärt sig?

Vad som helst kan ännu hända. Arrangörernas genialiska upplägg gör att Touren avgörs först på tempoloppet i övermorgon och sen på fruktade Mont Ventuox. Men det genialiska upplägget påmminer om ett motsvarande genialiskt upplägg i VM-hockey – topplaggen seedas så de inte kan mötas förrän tidigast i semifinal. Resultatet blir att de bästa lagen spelar final, nen däremellen spelas en massa meningslösa mathcer under tre veckors tid. Matcher som kan betyda nåt för Sydafrika som för första gången deltar, fast gamet mot Ryssland slutar 22-0.

Nu betyder enskilda etappssegrar, kampen om att bli sprinterkung och, ännu mera, kampen om att bli bergskung oerhört mycket för cyklisterna involverade. Men den stora publiken vill ha mer dramatik i sammandraget, Contador, Lance, Schleck..

Tack vare det tidiga lagtempot har Astana kunnat utnyttja sin lagstyrka till att skapa en ointaglig ledning för sina toppnamn. Samtidigt har arrangörerna i sin iver att få allt att avgöras på Mont Ventoux åstadkommit det omvända – utmanarna har inte getts ordentliga chanser att utmana när etappmål efter etappmål ligger nedanför berget, inte på toppen. Efter att Paolo Savoldelli lagt av finns det ingen som kan  knäcka sina motståndare i en utförsbacke och på rakan blir en utbrytare alltid inhämtad. Contador kan förlora om han lyckas bonka på onsdagens, Tourens tuffaste etapp, eller på Mont Ventoux.

Vi ska hoppas på det extraordinära. Men inte extraordinärt som i Jens Voigt. Otroligt att någon genast kom på att skylla det på carbonhjul. Olyckorna är en del av Touren.

De ”rätta” resultaten

20/07 20:01 20:01 | Skriven av Filip Saxén i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för De ”rätta” resultaten)

Tour de France går in i sin sista vecka då cyklisterna fortsätter sitt personliga helvete genom Alperna på tisdagen.
Tre tunga bergsetapper, en lättare bergsetapp och ett individuellt tempolopp återstår innan klungan rullar in i Paris på söndagen.
Men visst skulle det ju vara mycket intressantare om skillnaden mellan toppcyklisterna skulle vara mindre.
Så här ser det ut nu

Alberto Contador
Lance Armstrong –1.37
Bradley Wiggins –1.46
Andreas Klöden -2.17
Andy Schleck -2.26
Fränk Schleck -3.25
Carlos Sastre -3.52
Cadel Evans -4.27

Tänk om man skulle ha skippat det totalt onödiga lagtempot den fjärde dagen. Då skulle listan se betydligt intressantare ut:

Contador
Wiggins -1.28
Armstrong -1.37
A. Schleck -1.46
Evans -1.52
Sastre -2.15
Klöden -2.17
F. Schleck -2.45

Nu måste Evans och Sastre idiotköra och ta enorma risker för att ha en chans att vinna. Utan lagtempot skulle båda fortfarande kunna kämpa om en plats på pallen och varför inte segern.
Synd att arrangörerna med våld ville ha med lagtempot i årets upplaga av tävlingen.

Visst är cyklingen i allra högsta grad en lagsport men det skulle vara bättre om man skippade lagtempot i de tre stora tävlingarna (girot, touren och vueltan) och låta lagarbetet komma till sin rätt i form av taktik och samarbete då man kör i klunga.

Det står mer eller mindre klart att Contador vinner touren. Armstrong har sagt att han gör allt för att hjälpa laget och att Contador är den starkaste cyklisten i tävlingen. Då Contador dessutom har Klöden till hjälp i bergen kan bara en total genomklappning eller en krasch hindra spanjoren att ta sin andra seger i tävlingen.

Det är inte alls osannolikt att Astana tar en trippelseger med Armstrong och Klöden på pallen tillsammans med Contador. Men då måste den sjufaldiga mästaren få benen att fungera bättre än de gjort i bergen hittills.

Nu är det bara att hoppas att det blir attacker av bröderna Schleck, Sastre och Evans med start på tisdag. Och att allt avgörs först på Mont Ventoux.

NHL-karusellen snurrar

19/07 00:16 0:16 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för NHL-karusellen snurrar)

Vad passar väl bättre så här mitt i sommaren än att ta en titt på spelar- och tränarkarusellen i NHL – transfermarknaden är ju som hetast (sic) i juli. Jaja, alla snackar om Koivu och Selänne i Anaheim men mer om det senare.

Jag tycker en mera intressant nyhet ur finländsk synpunkt är tränarskiftet i Minnesota. Jacques Lemaire – traphockeyns grand master – lämnar Wild och sticker tillbaka till New Jersey, där han lanserade den tråkhockey som kvävde Red Wings i en av de mest ensidiga, dock överraskande finalserierna någonsin.

ErsättarenTodd Richards lovar en aggressiv, puck possession-hockey á la Pittsburgh Penguins (är det inte konstigt att alla vill spela som Stanley Cup-mästarna) . Det innebär att Niklas Bäckström får betydligt mera jobb än förut och nu är det upp till bevis. Han har haft imponerande statistik och utan tvekan är han en bra målvakt, men det som folk ofta glömmer är att ett lag som spelar defensivt, sopar rent framför målburen, skyddar sin målvakt och hindrar motståndarna från att nå bra skottlägen får sin målvakt att se bra ut. Tim Thomas var förra säsongens hetaste målvakt, men hur många noterade att tvåan Manny Fernandez hade ungefär lika bra statistik? Och Vesa Toskalas statistik rasade efter att han såldes från Stanley Cup-kandidaten San Jose Sharks till öppna dörrarnas dag-Toronto.

Saku Koivu påstod att han inte ville tävla med sin brorsa Mikko om speltid i Minnesota och valde därför Anaheim. Right. Den sanna orsaken är att Anaheim har cirka 1 chans på 7 att vinna Stanley Cup nästa vår, medan Minnesota inte ens är ett säkert playoff-lag. Och chansen att spela med Selänne. Jag tror vi får se minst 12 mål där Koivu lägger upp Selänne på vänster B-punkt i power play under nästa säsong, lite som  Selännes 2-0-mål mot Sverige i OS i Nagano 1998.

Montreal dumpade Koivu och Alexei Kovalev för att starta på ny kula med nya spelare, men Bob Gaineys spelaraffärer bäddar inte för någon Stanley Cup-parad, precis. Först tar dom över Scott Gomez idiotkontrakt av Rangers – 35 miljoner dollar för 5 år? Sen betalar dom Hal Gill 5 miljoner för 2 år.  Jag tror vartannat Detroitmål i finalerna berodde på att Gill gett bort pucken eller tappat bort sin man. Eller kanske Gills två mål förra säsongen övertygade Gainey om att han är just vad Montreal behöver för sitt power play?

Det görs ju fler tokiga spelaraffärer – efter att ha blivit av med Gomez idiotkontrakt tecknar Rangers ett 37,5 miljoners, fem års kontrakt med Marian Gaborik. Ja, just den Marian Gaborik som spelat 142 matcher på de tre senaste säsongerna pga skador.

Chicagos tolv års, 62,8 miljoner dollars kontrakt med Marian Hossa låter ju IQ-befriat och gör att Blackhawks kommer att ha seriösa problem med att förlänga med sina unga superstjärnor Duncan Keith, Patrick Kane och Jonathan Toews. Men Hossa är helt ok och 5 miljoner per år är inte så mycket för mycket. Orsaken till att Chicago är i trubbel kan sökas i förra sommarens beslut att teckna ett 57 miljoner dollars, 8 års kontraktmed överskattade backen Brian Campbell och ett 22,4 miljoners, 4 års kontrakt med överskattade målvakten Christobal Huet i fjol (samtidigt som Chicago hade Nikolai Khabibulin under kontrakt).

Ett lag som däremot ser starkt ut är Philadelphia. Med en av världens bästa backar Chris Pronger blir Philly riktigt Broad Street Bullies igen. <Rys>

Och Calgary då? Nja, en superstark backbesättning med Jay Bouwmeester, Dion Phaneuf och Robyn Regehr – och Miikka Kiprusoff som sista låset. Brent Sutter kommer att se till att Flames spelar en uppoffrande, sandpappershockey i riktig Sutter-anda. Men vem ska göra målen, för Iginla gör väl knappast fler än 50? Olli Jokinen? Get real.

Hatten av för Vancouver Canucks GM Mike Gillis som vägrade ge Sedinarna det mångåriga superkontrakt som de ville ha. Det är ju trenden nu på grund av lönetaket, för på det viset kan klubbarna locka spelare med hög lön nu samtidigt som det är snittlönen för 10-12 år som räknas mot lönetaket. Men i sin kortsiktighet tänker klubbcheferna förstås inte på att de försätter sig i en lönetaksfälla för ett årtionde framöver. Sedinarna fick nöja sig med 5 år och 30 miljoner dollar – ett nätt, fett kontrakt det också.

Vem ska vinna i vår? Yeah right att jag går ut och tippar nåt – det är omöjligt att säga. Nå, inte är det någon klubb utanför gruppen Pittsburgh, Detroit, New Jersey, San Jose, Anaheim, Carolina och Washington. Och Islanders, Maple Leafs och Coyotes missar playoffs också i vår – DET kan jag lova. Nä, Colton Orr lyfter inte Toronto till slutspelsplats. Sorry Don Cherry.

Intervjuer med freakar

17/07 20:39 20:39 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Intervjuer med freakar)

Föreställ er reportern som försiktigt gläntar på dörren till den ångande bastun på simstadion i Stan. Därinne sitter ett gäng gamla gubbar och minns värnplikten och några småpojkar som sitter tätt intill varandra och tisslar och tasslar på nedersta laven. Reportern väljer intervjuoffer och presenterar sig.

– Vad motiverar dig att plåga dig så här, undrar reportern med skrivblocket i högsta hugg och möts av förvånade blickar.

– Huh? Bastu är väl skönt? svarar gubben och slänger på en skopa vatten.

Röset fräser och reportern ryggar tillbaka. Håh vilka tokstollar.

– Nå ni småkillar då? Vad får er att under en varm och skön sommardag sitta här inne och våndas i stället för att svalka er i bassängen?

– Öh..Vi badar för att bli rena?

– Men nu blir ni ju bara svettigare? Vad är det för vits?

Med den ovan refererade fiktiva diskussionen försöker jag belysa hur korkat det låter när vissa sportjournalister närmar sig sina intervjuobjekt som om de skulle vara nåt slags galna masochister om de sysslar med exempelvis rodd när det  ju skulle vara så mycket mysigare att spela petanque. Det är alltid samma sak om det gäller uthållighetsidrott eller nån annan ”tuff” idrott.

Läs bara den här intervjun så ser ni vad jag menar:

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_3204933.svd

Vadå helvetespass och vad är vitsen att ställa killarna frågor som att vad driver er och är ni inte avundsjuka på era polare som ligger på stranden så här i sommarvärmen? Inte frågar väl nån en fotbollsspelare varför nickar du bollen – det gör väl ont – kan du inte spela den med handen i stället?

Eftersom jag själv håller på med triathlon vet jag ju att det bara är roligt och skönt att träna riktigt tuffa mjölksyrepass, precis som det är skönt att svettas bort vardagsbekymmer på fotbollsplan eller spinningtimme eller vad som helst. Känslan av fart och endorfinruset är som att göra mål och när man sätter nya personbästa eller klarar sig i tävling är det som att hattricka dubbelt upp.  Förstås skulle det vara jobbigt för ett 200 kilos fetto som aldrig löpt en mil i sitt liv att ge sig ut på joggingrunda, men jag tror inte exempelvis Jukka Keskisalo upplever det som särskilt påfrestande att löpa en mil så ni behöver inte tycka synd om honom för att han ”plågar” sig själv med att löpa varje dag.

Och förresten, vadå ligga på stranden? Jag skulle inte alls vilja ligga på stranden och bara vräka mig, det är ju skittråkigt och sen blir jag så lätt solbränd att jag ser ut som en kokt kräfta efter ett par timmar. Så kanske jag borde sticka ner till Hietsun och fråga folk vad som driver dem att bara ligga där som lejonen på Högholmen?

Om vi ska snacka om självplågeri måste väl spjutkastning vara höjden av fakirism. Att träna i ett år för att slänga ett spjut ett par tre gånger och förmodligen slita axeln ur led på samma gång. Om jag intervjuade Tero Pitkämäki skulle jag börja med att fråga varför han inte byter idrottsgren. Men nix, såna frågor hör vi aldrig.

I bästa Petteri Sihvonen-anda borde jag utlysa mig till världens främsta cykelexpert. Ni vet, Sihvonen är kollegan på Urheilulehti som ödmjukt pratar om sig själv i tredje person som världens främsta hockeyanalytiker.

Men vad kan jag – jag förutsåg Cancellaras seger i Tour de Frances prolog, jag var bombsäker på att Astana skulle dominera lagtempot förra tisdagen, och jag kunde ha satsat en lunchsedel på att Contador skulle attackera på den första bergsetappen med mål i Andorra i fredags. Vaddå, vem som helst som vet något om cykling hade kunnat säga samma sak?

Ok, men DET hade väl ingen annan förutsett, att Mark Cavendish skulle ta spurtsegern i både tisdagens och onsdagens flacka etapper? Right. Medger. Det gick att räkna manuskriptet för bägge etapperna redan genom att studera banprofilen – en utbrytargrupp kniper några etappmål längs med vägen innan huvudklungan beslutar att köra ikapp dem strax före målgång och Cavendish spurtar i mål framför näsan på Thor Hushovd och Tyler Farrar.

Cavendish är just nu oslagbar i en 100-200 meter lång spurt, åtminstone när hans stallkamrater i Columbia-HTC för fram honom till målrakan innan han bränner iväg för fulla cylindrar som sista steget i en raket. Är det någon som minns Mario Cipollini och Saeco-tåget? Men till skillnad från divan Cipollini som alltid klev av när loppet närmade sig de tuffa bergsetapperna tänker Cavendish gå i mål i Paris, trots att han säkrat poängsegern långt innan  – hatten av för det.

Torsdagens flacka etapp skiljer sig knappast särskilt mycket från tisdagens och onsdagens, enbart en övergångsetapp för rivalerna om totalsegern. Däremot ser fredagens etapp med mål i Colmar ut att bli intressant, en 200 km etapp med bland annat två första kategorins berg. Tätnamnen avvaktar troligen och bryr sig inte om en utbrytargrupp, så det är bäddat för en överraskningsseger. Läge att slå till för Jussi Veikkanen, som har gott självförtroende efter de första dagarnas framgångar? Nja. Lite för tuffa berg för finländaren. Däremot kan lördagens etapp till Besancon erbjuda ett tillfälle att bryta loss om Veikkanen bara hittar rätt kumpaner.

Efter lördagen börjar Touren på allvar med en avstickar till de schweiziska Alperna. Andy Schleck, Christian Vande Velde, Cadel Evans och de andra wanna be-utmanarna måste attackera Astanaduon Contador och Armstrong. Det blir intressant att se hur Astana svarar. Jag kan mycket väl föreställa mig att Lance tänker ta en etappseger i Alperna – närmast till hands ligger söndagens etapp till Verbier i Schweiz. Armstrong var sur efter Contadors soloåk i Andorra, men nu lovar Contador att i gengäld inte kontraattackera ifall Armstrong besluter sig för att attackera. Men på något sätt tror jag inte Contador kommer att känna sig så trygg med sin två sekunders ledning över Armstrong att han skänker stallkompisen etappsegern.

Stallchefen, Armstrongs långvariga vän och mentor Johan Bruyneel är i en besvärlig sits – det spekuleras redan om att Lance är hans favorit trots att Contador officiellt är stallets kapten.

Så hurdant Sihvonen-tips ska jag ge om slutstriden? Contador. Han var snabbare än Armstrong i prologen och jag bedömer att han är vassare i bergen. Dessutom var också Leipheimer och Klöden snabbare än Armstrong i det inledande tempoloppet, vars tekniska och svåra bana visserligen var som gjord för Contador. Om inte Armstrong förstås lyckas bräda hela bunten i den fjärde sista etappen, som är ett individuellt tempo.  Då kan han få fritt fram att attackera på legendariska Mont Ventoux, den sista etappen före paradmarschen till Paris. Det är troligare att Contador passerar Tom Simpsons minnesmärke i den gula ledartröjan.

Och Cavendish klår Farrar i slutspurten på Champs Elysee. Hushovd har i det skedet avbrutit. Men kom ihåg att i bästa Sihvonen-anda har jag en fet arsenal av förklaringar varför det inte gick som jag analyserade. Och vinner Armstrong tempoloppet kan det mycket väl bero på att han läst mitt inlägg och insett det geniala i en sådan taktik. Jäpp, och Cavendish fullbordar sitt hattrick i morgon. Borde nog sända min CV till Astana ifall de blir missnöjda med Bruyneel. Jisses.

En högintressant helg

09/07 12:57 12:57 | Skriven av Filip Saxén i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för En högintressant helg)

Tour de France ser ut att bli intressantare än på flera år. Redan den första veckan har bjudit på stor dramatik.
Ett tufft tempolopp som inledning följdes upp av etappen där Armstrong knep sekunder av sina rivaler och lagtempot var ju sedan rena uppvisningen av Astana.
0,22 sekunder skiljde sist och slutligen från att Armstrong skulle åka i gult.
Flera av favoriterna har tappat mycket tid under de inledande etapperna. Sastre ligger 2.44 efter Armstrong, Evans 2.59 och Mentjov 3.59. Det bådar gott inför de första bergsetapperna på fredag, lördag och söndag,
För att ha någon chans att blanda sig i tätstriden måste den ovannämnda trion hitta på något i bergen. Och vad är bättre än att se attack på attack i försök att knäcka Armstrong, Contador, Klöden, Leipheimer, Zubeldia och Popovitj.
Dessutom ska vi inte glömma Andy Schleck som ligger 1.41 efter Armstrong.
Dessutom är det inte alls osannolikt att Contador också försöker attackera Armstrong. Kanske redan på fredagen på Andorre Arcalis.
Lyckas spanjoren inte rå på den sjufaldiga toursegraren i bergen blir amerikanens mentala övertag allt starkare.
För Armstrong gäller det egentligen bara att hålla sig fastklistrad vid Contadors bakhjul och undvika att ta egna initiativ.
Eurosport rekommenderas varmt de kommande eftermiddagarna.