Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Pajasen flyttade norrut

26/11 00:16 0:16 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Pajasen flyttade norrut)

De senaste decenniet har huvudstadslagen HIFK och Jokerit bjudit på gott om ofrivillig underhållning för Hockeyfinland.

Det har handlat om misslyckade värvningar (typ Justin Mapletoft, Peter White, Karl Goehring, Martin Spanhel, Lubomir Hurtaj, Terran Sandwith, Tom Draper. Listan kunde göras hur lång som helst), felaktiga värvningar (laget behöver en offensiv och skicklig center och värvar aen back eller ytter som är bra på att slåss), inga värvningar alls, märkliga tränarval (Bob Francis, Paul Baxter, Hannu Jortikka, Waltteri Immonen) och enorma misslyckanden på planen. Också den här listan kunde göras hur lång som helst.

HIFK och Jokerit har helt enkelt varit FM-ligans stora pajaser.

Men nu har den stora pajasen flyttat norrut. Till halva Finlands lag Kärpät.

Det började gå snett för Uleåborgslaget för ett par år sedan och sedan dess har det gått utför allt brantare.

Laget sjabblade bort landets mest framgångsrika junior då man släppte Mikael Granlund till HIFK efter minst sagt amatörmässigt agerande.

Laget värvade Matti Alatalo till tränare trots att han var ett minst sagt osäkert kort. Efter det valde man att satsa på ett ännu mer oskrivet kort då Mikko Haapakoski fick chansen. Båda misslyckades kapitalt.

Nu ska lösningen vara Hannu Aravirta som misslyckades totalt i Jokerit för ett år sedan. och starten har varit minst sagt trög också i Uleåborg.

Tidigare har det varit Jokerit och HIFK som hållit på och yrat med tränare medan Kärpät satsat på kvalitet (Kari Heikkilä, Kari Jalonen).

Spelarpolitiken är en annan sak som varit Juha Junnos starka sida i Kärpät. Han har hittat guldkorn som Pavel Rosa, Michal Bros, Petr Tenkrat, Victor Ujcik, Janne Pesonen, Jussi Jokinen osv. Samtidigt presenterade huvudstadslagen spelare som Yorrick Treille och Pierre Dagenais.

Nu har vinden vänt också på den här fronten. Kärpäts panikvärvningar i höst tar allt mer bisarra former. Laget skrev kontrakt med Tenkrat (som floppat totalt i Sverige) då man var i behov av (minst) en back och en målvakt.

Målvaktscirkusen är i full gång och ser värre ut än vad Matti Virmanen och Pentti Matikainen tillsammans skulle klara av att koka ihop.

Inte ens den dynamiska duon skulle ha klarat av att ha följande  fem målvakter i laget under samma höst: Petri Koivisto, Tomi Karhunen, Antti Rautiola, Ville Hostikka och Tuomas Saarela.

Vad är det som händer i Kärpät. Fortsätter Junno & Co på samma sätt kommer man att befinna sig i det träsk som Jokerit och HIFK för tillfället försöker ta sig ur. Och som man sett både i Hartwallarenan och Ishallen är det en lång väg till toppen då man en gång klarat av att köra en klubb i botten.

Frågan är om vi för tillfället ser det sista av storklubben Kärpät.

, , ,

Kekäläinen imponerar inte

21/11 23:57 23:57 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (4 kommentarer)

Jarmo Kekäläinen kom med dunder och brak till Jokerit och supportrar och journalister lyfte hans kunnande till skyarna inför säsongen.

Han är mannen som ska göra Jokerit till ett trovärdigt lag igen.

Han är mannen som kan allt om hockey och har enastående kontakter till Nordamerika.

Och han är mannen som kommer att bygga ett så bra Jokerit att inget annat lag har någon chans i ligan.

Ungefär så lät det. Sanningen har varit en helt annan.

Kekäläinen har hittills stått för en kanonvärvning – Tuomas Pihlman.

Resten av hans nyförvärv till Jokerit är spelare som inte på något sätt är speciellt märkvärdiga.

Petteri Nokelainen har aldrig stått för över 20 poäng på en säsong i någon liga. Jeremy Dehner är en helt ok back men tillför ingen som inte fanns i laget sedan tidigare. Tommi Kovanen var riktigt bra men fortsatte inte i laget. Justin Forrest är en verklig dussinspelare som inte hämtar in något nytt i laget och Jan Lasak har i sina tre matcher visat att han inte är någon verklig toppmålvakt. Ben Eaves inledde starkt men har efter det inte varit nära det spel han visade upp då han spelade för Blues.

Men Kekäläinen har inte behövs utstå någon slags kritik för dessa värvningar. Skulle Matti Virmanen ha skrivit kontrakt med samma spelare hade kritiken varit svidande och det hade öppet talats om panikvärvningar och namn som Bates Battaglia, Pierre Dagenais och Terran Sandwith hade lyfts fram som jämförelse.

Nu hyllas Kekäläinen både på Jokeritsupportarnas egna diskussionsforum och på jatkoaika.com.

Enligt supportrarna kan Kekäläinen inte göra något fel. Och samma sak gäller också i majoriteten av sportjournalisternas texter.

Det som många tycks glömma är att Kekäläinen kom tillbaka till Finland med det så kallade mjölktåget. Han var helt enkelt inte tillräckligt bra för att vara i NHL.

En annan sak som många glömmer är att Kekäläinen egentligen bara byggt ett riktigt bra lag – HIFK:s guldlag säsongen 1997-98. Den säsongen gjorde HIFK en kännbar ekonomisk förlust efter Kekäläinens miljonbygge.

Det ska bli intressant att se vad han lyckas göra med Hjallis Harkimos miljoner. Kan han bygga upp den illa skötta klubben och få den att bli framgångsrik igen? Inledningen har inte varit speciellt imponerande.

Men det ska man helst inte säga högt. Kekäläinen kan ju inte göra några misstag.

P.S. Kekäläinens utbrott tidigare i veckan visar att nerverna igen börjar vara på helspänn i Ilmala.

P.S. 2 Är det inte lite ironiskt att Jokerits bästa spelare den här säsongen är Virmanens värvningar Janne Lahti och Teemu Pulkkinen?

, ,

My name is Coyle, Owen Coyle

10:59 | Skriven av Jonas von Wendt i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för My name is Coyle, Owen Coyle)

Höstens tränare i Europa? Nej inte Mourinho, inte Ferguson, inte Allegri och inte ens Klopp som gjort ett fantastiskt jobb i Dortmund.

Nej skulle årets tränare utses nu skulle mitt val tvivelsutan vara Owen Coyle. Då Coyle under förra säsongen lämnade Burnley sjönk Clarets som en sten, samtidigt som Bolton spelade upp sig.

Boltons har i många år stått för dödgrävarfotboll med ett igelkottförsvar, slitstarka defensiva mittfältare och långbollar på Kevin Davies. Det har något karikerat hållit laget kvar i finrummet.

Men under Coyle har laget börjat ösa in mål. 26 stycken har det blivit i Premier League, bara de tre lagen framför, Chelsea, ManU och Arsenal har gjort flera. Och laget spelar en vägvinnande, rätt offensiv fotboll där Kevin Davies och Johan Elmander bildar ett av ligans bästa anfallspar. Laget ligger femma i tabellen, femma! Före Spurs och Pool. Inte helt illa av en klubb som alltid ansetts som tristessens högborg. Coyle har framtiden framför sig, lita på det. En innovativ, sporrande tränare med ett gott öga till offensiv fotboll.

Om Liverpools styrelse haft en aning om vad de håller på med hade de satsat på Coyle som tränare. Visserligen vann Hodgsons Pool mot West Ham (vem gör inte det?) senast men Hodgsons spelfilosofi är minst sagt något tråkig. De bortskämda supportrarna verkar också ha tappat kontakten med verkligheten då de skanderar Kenny Dalglish under matcherna. Den mytomspunne skotten skulle sannolikt träna ner Liverpool i träsket, hans kontakt med den moderna fotbollen lämnar en del att önska.

Nej de borde i stället sjunga Coyles namn. Tänk vad denne man kunde få till stånd med Liverpools material om han fört Bolton till fjärde plats? Liverpool ligger nia.

Premier League ser ju ut att bli jämnare än på mannaminne. Chelsea har förlorat tre av sina senaste fyra matcher, Arsenal föll ihop som ett korthus i andra halvlek mot ett imponerande Spurs medan United fortfarande är obesegrat. Bakom lurar Spurs och City. Bolton lär, trots Coyles stordåd, inte sluta fyra. Hittar Spurs lite jämnhet blir laget minst fyra. City sparkar Mancini vilken dag som helst och fortsätter att köpa rubb och stubb i januari. Men så länge inte tränaren heter Hiddink, Mourinho eller Advocaat har jag svårt att se laget som en riktig aspirant till titeln.

Eller så kan ju shejkerna satsa friskt och köpa in mister Coyle. Mera håglöst eller uppgivet än under Mancini kan det ine bli. Och så kan de ju börja med att göra sig av med medelmåttor med egon som Maradonas. Börja med Adebayor, Vieira, Richards och några till. Då kanske det kan bli något.

Topp 3:

1. Barcelona. Åtta mål mot Almeria. Sjukt.
2. Cristiano Ronaldo. Smörpaketet från Madeira öser in mål.
3. El Clásico. Om åtta dagar drabbar giganterna samman. Missade inte det! Årets match hittills.

Flopp 3:
1. Werder Bremen. Åkte dit med 4-0 mot Schalke. Var ska detta sluta för den ekonomiskt tynga klubben?
2. Chelsea. Tre förluster på fyra i ligan. Dominerade fullständigt mot Birmingham men Foster var fenomenal mellan stolparna.
3. Arsene Wenger. Stod som vanligt och gnällde på allt och alla. Ta det som en man Arsene! Spurs var bättre.

Hur många hjärnskador behövs det?

20/11 21:27 21:27 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Hur många hjärnskador behövs det?)

Lite bekymrande att HIFK:s Mikael Granlund inte ännu återhämtat sig från sviterna av den hjärnskakning han ådrog sig för en månad sedan, efter att ha slagit huvudet i sargkanten.Glädjande ändå att han inte försöker spela för fort, för hjärnskakningar är inte att leka med. Som Ian Laperriere, som fejkade de neurologiska testerna i våras för att få spela när Philadelphia Flyers spelade Stanley Cup-finaler.

Det är oklart om Granlund undvikit hjärnskakning ifall Ishallen haft den typ av mjukare plexiglas som NHL infört efter en epidemi av hjärnskador som de stenhårda plexiglasen beskyllts för. Men många andra hjärnskakningar kunde undvikas.

– Tänk själv hur det går om du springer mot en betongvägg, säger Granlunds agent Ilkka Larva till Uusi Suomi.

Bland annat svenska Luleå och Färjestad har infört mjukare plexiglas sedan Elitserien gått ut och rekommenderat att klubbarna byter ut plexiglaset vid sargkanterna. Men såvitt jag vet finns det inte mjukare plexiglas på någon av de finländska ligarinkarna. En mjukare typ av plexiglas behöver stödjas av fler metallstänger, vilket gör att åskådarnas utsikt försämras. Dessutom är det en kostnadsfråga – det kostar uppemot 100 000 euro att byta ut plexiglaset.

Frågan är då hur många hjärnskakningar som behövs innan FM-ligan går ut och kräver mjukare plexiglas av klubbarna. I NHL krävdes det att superstjärnor som Eric Lindros, Pat LaFontaine och kanske också Paul Kariya måste hänga upp skridskorna för gott.

Den alltid lika hala och intetsägande ligachefen Jukka-Pekka Vuorinen slingrar sig också när det gäller plexiglasen. Han säger till Uusi Suomi att det inte är FM-ligans sak.

– Den här frågan måste riktas till kommunerna och de privata hallarnas ägare. FM-ligan är bara en hyresgäst.

Jaha. Men annars kan FM-ligan ställa krav på ishallen vad gäller bland annat läktarutrymme och annat. Fotbollsligan har också som bekant (ut-)pressat ligaklubbarna till att förbättra sina  hemarenor för att få spela i ligan.

1000 matcher – med samma klubb

09/11 19:38 19:38 | Skriven av Marcus Lindqvist i ishockey | Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för 1000 matcher – med samma klubb)

Sedan Lindy Ruff tog över som chefstränare för Buffalo Sabres 21 juli 1997 har 153 NHL-coachar fått sparken. På onsdag 10 november står han i Sabres bås för 1000:e gången. Tänk på det. Smått ovanligt i hockeyvärlden överlag. Fast nu ser det inte så ljust ut – Buffalo ligger näst sist i hela ligan med fyra segrar på femton matcher. Oj.

Kanske att Ruff saknar Toni Lydman (åsnebrygga till Anaheim). På tal om Ducks, ja, så är det toppen att se en Teemu Selänne som flyger fram på rören. Målet mot Detroit förra helgen var riktigt vintage-Selänne. Några snabba skridskoskär, backen är ett ljusår bakom, Selänne ensam mot Jimmy Howard som tacksam släppte in pucken genom sitt five-hole.

,

Hurra, de förlorade

31/10 21:35 21:35 | Skriven av Marcus Lindqvist i fotboll - (2 kommentarer)

Mera sällan någon blir glad när favoritlaget förlorar, men jag är helt tillfreds med att FC Viikingit förlorade sin avgörande kvalmatch till fm-ligan. Ja, småtrist. Men visst ska det bli roligt att se HIFK komma på besök till Heteniityn kenttä. Men jag undrar om det är skäl att barrikadera fönstren igen när FC Lahti kommer till stan (månne Litti är med?).
Stämningen är suverän divisionsnivå när Viikkarna spelar en ljum sommarkväll inför 500 ögonpar. Visst var det fler åskådare när de spelade liga för något år sedan, men de som var med minns att intresset, efter en lovande start, avtog under sommarens lopp. Mestadels var det kring tusen åskådare.
Dessutom är det förstås tveksamt om Viikingit hade fått spela sina hemmamatcher i Nordsjö. Det skulle först varit en katastrof att flytta till Tölö.
Näh, det är bra i Nordsjö och i division 1. Hälften billigare inträde också. Jag kommer bara på bra grejer. Men lite besviken är jag.

Pengar eller framgång och trovärdighet?

22/10 22:11 22:11 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Pengar eller framgång och trovärdighet?)

HIFK kan hamna i en minst sagt obekväm sits inom de närmaste dagarna i fall Iltalehtis rykten om att SKA S:t Petersburg är ute efter att köpa loss Kari Jalonens kontrakt.

Ska IFK välja SKA:s miljoner eller framgång på våren? Det är bokstavligen miljoneurosfrågan för tillfället.

Kari Jalonen har efter två mer eller mindre misslyckade säsonger fått IFK att spela exakt den hockey han kan och vill. Han har själv i hög grad varit med och byggt upp laget och på våren är tanken att han ska skörda framgångar av sitt hårda arbete under sina tre säsonger i IFK.

Jalonen har ett bättre material till sitt förfogande än under de senaste säsongerna och laget spelar en bättre hockey än tidigare. Dessutom har han säkert lärt sig att inte slå in handbromsen i slutspelet som han gjorde i våras. Med andra ord är allt upplagt för finalspel om laget fortsätter på samma sätt. För tillfället är det bara JYP som spelar bättre hockey i ligan.

Men har IFK verkligen råd att släppa i väg Jalonen till Ryssland mitt under säsongen. Klubben har ju inte precis rosat marknaden sedan millenieskiftet. Besvikelserna har duggat tätt och trovärdigheten var körd i botten då Jalonen kom till IFK. Han har sakta – tillsammans med den nya klubbledningen – byggt upp trovärdigheten. Laget är inte längre hockeyfinlands stora skämt utan en klubb som sköts proffsigt. Och Jalonen har i allra högsta grad varit inblandad i förändringen.

För supportrar, samarbetspartners och den stora hockeypubliken är det bara framgångar (helst mästerskap) som är det sista steget på vägen tillbaka till toppen för IFK. Och det steget tar laget med betydligt större sannolikhet med Jalonen än utan honom (men med en massa nya pengar).

Lukkos förra säsong borde fungera som ett varnande exempel för hur det går då klubbledningen förblindas av ryska miljoner. Efter att laget sålde Petri Vehanen till Kazan föll lagets spel ihop totalt och säsongen slutade med att laget blev utspelat i kvartsfinalen efter att ha slagit alla tänkbara rekord under hösten.

Hur resonerar IFK?

, ,