Något beskrivande för finsk ishockey – bland de tjugo bästa NHL-målvakterna återfinns inte mindre än fem finländare. Kiprusoff (5), Rask (8), Rinne (12), Bäckström (13) och Niemi (15) i den ordningen, enligt The Hockey News årliga rangordning. Och på ingen av de övriga spelplatserna finns någon finländare bland de tio bästa. Kimmo Timonen trettonde bästa back. Mikko Koivu nittonde bästa center.  Teemu Selänne artonde bästa högerytter. Respekt. Fast vem säger att THN har rätt. När pappersversionen av THN nått Finland om ett par veckor  får vi läsa om samma rangordning i Jääkiekkolehti med tillägget ”arvovaltainen” eller ”jääkiekon raamattu”.

Vad synd att inte Finlands landslag kan ha fler än en målvakt åt gången. Kanske Kummola kan lobba för en regeländring som gör att landslag tvingas byta målvakt till varje ny period?

Noterade att FM-ligans vd Jukka-Pekka Vuorinen (HS 16.9) motiverar de senare lördagsmatcherna med att barnfamiljerna ska hinna shoppa före nedsläpp. Vilket skämt. Ligacheferna har redan förut signalerat att de hellre vill ha öldrickande män än barnfamiljer i publiken genom att slopa söndagsmatcherna och förlägga fler matcher till fredag och lördag. Fem stop öl ger mer klirr än en balja popcorn. Följande skämt är den extra reklampausen. Vill ligapamparna sälja öl kunde de väl ha infört en extra lång reklampaus i stället så åskådarna hann ta ett stop.

Upphör aldrig att förvåna mig över hur lågt A-lehdets sportrelaterade veckotidning kan sänka ribban. Fast det är väl inget nytt att Urheilulehti specialiserat sig på att göra förnedrande personporträtt utan att alls prata med huvudpersonen i fråga, eller ens folk som känner denna. Vilka sedan säljs med ”chockerande” rubriker. Nu senast totalsågar Petteri Sihvonen Jarmo Kekäläinen och ifrågasätter alla hans planer för Jokerit samt hans förmåga att bygga ett lag. Det gick ju dåligt i Ottawa(?). Sihvonen har dessutom ett fel då han anser att en GM ska bygga laget efter tränarens filosofi och behov. Framgångsrika klubbar har en filosofi som inte varierar med tränare och scoutar spelare enligt den filosofin. Jämför NHL:s Detroit. Föreslår att Sihvonen slutar kalla sig journalist (tror han gått en arbiskurs) och tränare (vann Reipas en enda match med honom?) = ishockeyanalytker och börjar kalla sig hockeydebattör.
Esko Seppänen på samma blaska är snäppet bättre. Men hur kan man göra en två uppslag lång grej om, i det här fallet, storklubbarnas planer på en europeisk liga utan att intervjua någon annan än FM-LIGANS VD? Jisses, kan man tänka sig, han tycker det är en dålig ide att vissa storklubbar tänkt lämna FM-ligan och grunda en European League.

Nu när bobollssäsongen är över och fotbollslandslaget slickar sina sår är det dags att rikta blickarna mot hockeyligan.

I dagens tidning skriver Filip Saxén om några av de mest intressanta spelarna. Peltonen, Granlund, Väänänen, Vatanen och så en drös utlänningar. Ungefär så. Karalahti ska vi inte glömma!

Samtidigt som redaktör Saxén, som för övrigt just nu viker ihop sovpåsen och packar ned både termosflaskan och minnesstickor för att klara ytterligare 70-80 hockeymatcher, gjort sin förtjänstfulla analys har undertecknad granskat FM-ligalagens träningsmatcher.

Trupperna uppträder i juli–september i de mest varierande formationer och också spelupplägget kan vara helt annorlunda från match till match. När man ännu lägger till att lagen oftast har olika motstånd, lag som ju också är mitt i sommarträningen, och dessutom spelar olika antal matcher kan man utan universitetsutbildning dra slutsatsen att hela den här undersökningen är totalt värdelös.

Fast kanske inte helt och hållet.

Man ska aldrig underskatta underhållningsvärdet som sportstatistiken bjuder på. Och om Ässät vunnit en enda av sina nio träningsmatcher är det svårt att ens med bästa vilja spå Björneborgarna en direkt slutspelsplats.

Utgående från sommartabellen på jatkoaika.com (se ovan) ser det ut som att Lukko fortsätter ösa in mål precis som i fjol. Det går undan framåt även för HIFK. JyP har förlorat endast en träningsmatch. Är det grundseriens tre bästa gäng?

Undrar om det är det dummaste påfundet någonsin att ordna en turnering i ishockeyslagsmål. Hockeyprofilen Jukka Suutari och hans polare har samlat en hel bunt hockeygoons från de allra lägsta bussligorna i Nordamerika för att delta i knytnävskalaset i Esbo. Ice Warriors.

Vad sägs om namn som Sean McMorrow, som enligt Suutari innehar världsrekordet för slagsmål under en säsong. 86 fighting majors och 527 utvisningsminuter i 48 matcher för St. Hyachinthe Top Design i den ansedda LNAH-ligan i Quebec.

Killar som han borde inte ha något i ishockey att göra. All respekt till tuffingar som Darren McCarthy och Bob Probert (R.I.P.) , som trots att deras främsta roll var att skipa rättvisa på rinken också kunde spela. Men jag tycker riktigt tuffa killar är såna som Cam Neely och Scott Stevens, som spelade hårt och inte drog sig för att ta till knytnävarna när någon bjöd in till en svängom. Det bästa sättet att få motståndaren att lida är att göra mål eller tackla så hans ben möbleras om. Showfighter hör hemma på cirkus.

Nå, nu bjuder Suutari & Co på riktig cirkus. I Iltalehtis intervju jämställer Suutari evenemanget med vilken fightgala som helst. Right. Och det är ingen som förknippar slagsmålsgalan med ishockey, när ett gäng hockeystridstuppar gör upp på en rink iklädda hockeyutrustning?

På kvällens fight card återfinns förstås också cowboyen från Nivala, Pasi Nielikäinen. Nå, den gode Pasi har aldrig gjort sig känd för sitt fenomenala omdöme.

Nu väntar vi på baseballfightgalan. Ni vet, där dom lönnfeta jänkarna hoppar på varandra i en hög och slår varandra sanslöst.