Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Sorry, Ovetjkin

12.04.2011 19.18 | Skriven av Marcus Lindqvist i ishockey - (3 kommentarer)

Som regel sker det alltid minst en skräll i första omgången av NHL-slutspelet, så sorry Ovetjkin & Co: ni blev med svarte petter den här gången.Washington Capitals åker ut mot ett urtråkigt, urdefensivt, släng-er-framför-varje-puck-New York Rangers med en glödhet Henrik Lundqvist i mål.

Så här går det i första omgången:

Östra konferensen

Washington-New York Rangers

En målfattig serie mellan det nya, försvarsinriktade Caps och John Tortorellas bokstavligen blue collar-Rangers.Rangers förlorade inte en enda seriematch som laget ledde inför tredje perioden. Säger nåt om klubbens förmåga att täppa til.

Rangers vidare i sjätte matchen. Alex Ovetjkin gör ett mål i hela serien.

Philadelphia-Buffalo

Det här blir en grinig serie – med skrällvarning. Favoriten Flyers har gått trögt hela våren, medan Sabres varit ett av de hetaste lagen 2011. Frågan är om Flyers hinner återfinna formen och hur frustrerade lagets forwards hinner bli på Ryan Miller i Sabresmålet.

Flyers vidare i sjunde matchen. Chris Pronger blir avstängd en match för något svinaktigt.

Boston-Montreal

Efter de fysiska,fartfyllda seriematcherna med massor av mål, tacklingar och slagsmål förväntar sig alla att det här blir en klassiker som är ihågkommen ännu år 2020. Misstänker att Bruins kommer att fokusera på att spela fysiskt, men rent och köra över Canadiens.

Bruins i femte matchen. Tim Thomas håller nollan minst en gång, medan Carey Price släpper in minst två billiga mål.

Pittsburgh-Tampa Bay

Det här kunde ha varit en av de roligaste slutspelsserierna i mannaminne, men ett Penguins utan Sidney Crosby och Jevgeni Malkin har inte precis bländat med sin offensiv. Det är inte uteslutet att Crosby hoppar på isen, men hans form är ändå ett frågetecken.

Lightning i sjätte matchen, om Crosby inte är med. Penguins i femte matchen, om Crosby är med.

Västra konferensen

Vancouver-Chicago

Vancouver hade en alltför lyckad grundserie för att kunna vinna Stanley Cup, men de kommer att göra allt för att ge igen för fjolårets slutspelsförlust.Men Blackhawks ska inte underskattas, trots att de med nöd och näppe tog sig till slutspel. Kane, Toews, Duncan, kommer att höja nivån ett par snäpp i slutspelet.

Canucks i femte matchen.Redan nu kommer Alain Vigneault dock att märka att han saknar rivjärnet och tekningsspecialisten Manny Malhotra.

Detroit-Phoenix

Red Wings har massor massor massor av rutin – 19 spelare har vunnit Stanley Cup. Phoenix har ungdomlig iver, disciplin, hunger, men saknar rutinen. Samtidigt har Coyotes nåt Red Wings saknar – en superbra målvakt i Ilja Bryzgalov. Fast Chicago bevisade ju med Antti Niemi att det inte behövs en bra målvakt för att vinna Stanley Cup. Frågan är närmast om Red Wings veteraner tänder till på alla cylindrar.

Red Wings i sjätte matchen. Målfattigt.

Anaheim-Nashville

Finländsk uppgörelse – evigt unga Teemu Selänne, Saku Koivu, Toni Lydman och Jarkko Ruutu mot Pekka Rinne.Känns som att Ducks rutin avgör det här – om inte Rinne totalt murar igen målburen.

Ducks i sjätte matchen. Jarkko Ruutu tar minst en utvisning för att filma och två utvisningar för att störa målvakten.

San Jose-Los Angeles

Nu eller aldrig för Sharks. Öh, det var för två år sedan. Sharks som dominerat grundserien men alltid floppat i slutspelet såg ut att floppa redan i grundserien och missa slutspelet, men höjde sig mot slutet av säsongen. Kommer att köra över Kings som saknar sin bästa forward Anze Kopitar.

Sharks i fjärde matchen. Antti Niemi släpper en rad lätta mål, men det gör inget för Joe Thorntons första kedja och fenomenrookien Logan Coutures andrakedja öser in mål.

,

Ramstedt sätter sig själv före laget

07.04.2011 12.20 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (en kommentar)

Teemu Ramstedt har inte platsat i HIFK:s laguppställning i slutspelet. Efter en oerhört svag avslutning på grundserien valde Kari Jalonen att peta Ramstedt och låta Joni Töykkälä ta över som tredjecenter i laget.

Det har visat sig vara ett lyckat drag. Töykkälä, Turo Järvinen och Jerry Ahtola har bildat en minst sagt fungerande enhet som långa stunder nollade Lukkos första kedja på vägen till final.

Då Ramstedt nu inser fakta att han inte kommer att rymmas med i laget i finalerna utan att det blir skador på nyckelspelare väljer han en märklig väg att gå.

I dagens Iltalehti säger Ramstedt att han inte förstår varför han är petad.

Att inför finalerna gå ut och på det sättet indirekt rikta kritik mot sin tränare visar att Ramstedt verkligen inte har något i HIFK att skaffa under våren. I och med sina uttalanden ger han svar på sin egen fråga om varför han är petad. Ger man inte allt för laget på alla plan är man inte heller värd att vara med i laget.

HIFK visade redan tidigare i vinter att man inte tolererar att spelare sätter sig själv före laget då man lät hannes Hyvönen gå. Kanske vi får se samma sak igen i fallet Ramstedt.

En proffsig spelare hade sagt något i stil med ”jag är nöjd hur laget klarat sig. Tränaren väljer det lag han anser vara bäst och jag är redo att hoppa in på planen då jag får chansen”.

Ramstedt är på väg bort från HIFK efter den här säsongen. Hans namn har kopplats ihop med Jokerit och jag kan tänka mig att Jarmo Kekäläinen inte gillar Ramstedts uttalanden i kvällspressen.

I HIFK kommer nog ingen att sakna Ramstedt.

,

Slutspelsöverraskningar

06.04.2011 21.47 | Skriven av Marcus Lindqvist i ishockey | Okategoriserad - (2 kommentarer)

FM-ligans slutspel brukar vara sensationellt tråkiga och ensidiga. Som regel brukar grundseriens vinnare köra över åttan och drälla på ända till ligatiteln.

Ingen ligamästare har någonsin varit sämre än femte i grundserien, som Tappara 2003. Boring.

Jämför då med NHL. Over there har konferensåttorna i de 32 serier som spelats sedan 1994 hela 9 gånger besegrat grundserieettan. Segerprocenten hisnande 28,1 procent.

Ännu bättre har grundseriesjuorna klarat sig mot tvåorna : av 32 serier har sjuorna vunnit 15, det vill säga nästan hälften. Jämför det med att femmorna bara vunnit 10 av 32 serier mot fyrorna, fast de serierna borde vara de jämnaste logiskt sett.

Sexan mot trean är ett helt annat kapitel. Efter att NHL införde det idiotiska systemet med att placera divisionsettorna minst tredje i konferenstabellen 1999 har grundseriesexorna slagit ut grundserietreorna regelbundet. Sedan 2005-2006 har sexorna vunnit hälften, 5 av 10 serier. (Just nu gör den speciella rangordningen att ärkerivalerna Boston Bruins och Montreal Canadiens kan mötas i östra konferensens kvartsfinaler).

Mot den bakgrunden känns det extra uppfriskande med Blues historiska marsch mot ligafinalerna i FM-ligan. Vilket möte det skulle bli, Blues mot HIFK.

,

Två gäng hjältar – och två pajaser

29.03.2011 01.00 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (2 kommentarer)

Spelarna i HIFK och Jokerit bjöd på något alldeles extra i det som redan är en klassisk slutspelsserie.

Förutom att det spelades hockey av hög kvalitet där magiska individuella insatser bidrog till att det blev kollektivt starkt spel från båda lagen var kvartsfinalserien oerhört fysisk.

Det smällde rejält längs sargerna då både HIFK- och Jokeritspelare dundrade in i varandra med tyngd och kraft. Tacklingarna var stenhårda och spelarna i bägge lagen var tvungna att samla ihop klubbor från isen vid flera tillfällen efter att ha blivit överkörda.

På planen fanns det ingen som klagade. Tacklingarna var stentuffa – men helt rena. Inte en gång såg vi spelare ge några fula eftersläng med handske eller klubba efter en tackling. Spelarna tog emot tacklingarna, bet ihop och spelade vidare. Precis som man ska.

Ta Eetu Pöystis tackling på Antti-Jussi Niemi i den sjätte matchen. Pöysti kom med hög fart och krossade Niemi som flög i en halvvolt i isen. Allt för många gånger har spelare blivit liggande, medan motståndaren visats i duschen, för att sedan återvända efter ett mirakeltillfrisknande. Inte Niemi. Han steg upp, skakade av sig tacklingen och fortsatte spela. Det lyfter jag hatten för.

Och så var det i hela matchserien. En mer rakryggad hockey får vi vänta länge på har jag på känn.

Därför är det synd att två pajaser ska göra sitt för att förstöra den fins stämningen som rådde mellan spelarna. Jag talar naturligtvis om tränarna Kari Jalonen och Erkka Westerlund.

Jalonen inledde matchserien med att spy galla över hela Jokerit då han under presskonferensen inför slutspelet sade:

Det är två ganska olika lag som möts. De (Jokerit) har hämtat in en GM från NHL (Kekäläinen), tränare som vunnit sex mästerskap (Jortikka) byttes ut mot en internationellt marinerad och meriterad tränare (Westerlund), fysiktränaren blev förstacenter (Eaves), de hämtade in en toppspelare från NHL (Nokelainen), man köpte JYP:s skyttekung (Pihlman) och efter det ännu en världsmästarmålvakt (Lasak). Vi har byggt upp vårt lag från egna juniorer och de har under tre år vuxit sig till storspelare.

Efter den första matchen klagade han på domarna och beskyllde ligan för att behandla HIFK orättvist.

Westerlund var inte ett dugg bättre då han efter den tredje matchen och HIFK:s första seger kastade en vattenflaska mot domarna.

För att sedan kalla HIFK för ett kriminellt gäng som hans Jokerit måste möta trots att serien både varit städad och rejäl på planen.

Inte speciellt genomtänkt eller klokt.

Jalonen avslutade hela matchserien med att kalla Westerlund för en ”kärring”.

Ett kapitel för sig är Jokerits GM Kekäläinen som tycks vara så publicitetskåt att han efter varje match måste tränga sig in bland journalisterna då det är tid för spelar- och tränarintervjuer efter matcherna. Dessutom kostade hans ogenomtänkta kommentarer Jokerit 10000 euro och honom själv en del av trovärdigheten.

Men spelarna är förtjänta allt beröm de kan få och supportrarnas stående ovationer efter den sjunde matchen var för dem. Inte deras gnällande chefer.

, ,

Alla tiders chans för Jalonen

10.03.2011 23.43 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Alla tiders chans för Jalonen)

Kari Jalonen fixade bästa tänkbara läge för sig själv då HIFK slutade trea och Jokerit sexa i grundserien.

Efter att två år i följd åkt ut direkt i slutspelet mot sämre lag får han alla tiders chans till revansch.

Senast då Jokerit och HIFK möttes i en slutspelsserie förlorade IFK med 0-4 i matcher.

Nu ska Jalonen för tredje gången på lika många år leda sitt lag i slutspelet som favorit. Och lyckas han föra HIFK till semifinal efter att ha slagit ut ärkefienden Jokerit lär de flesta supportrar förlåta honom för de två senaste vårens fiaskon då laget åkt ut mot TPS och HPK.

Förlorar Jalonens HIFK mot Jokerit kommer han för alltid att bli ihågkommen som den stora förloraren i Ishallen.

Den gode Jalonen har både allt att vinna och allt att förlora. Till sitt förfogande har han ett lag som på precis alla delområden är bättre än Jokerit. Därför är det Jalonens matchserie att vinna eller förlora.

Har han lärt sig något av de två senaste åren eller kommer Erkka Westerlund att ta en lika överlägsen taktisk seger som Jukka Rautakorpi gjorde för ett år sedan?

, , ,

Vårda Vinterklassikern

06.02.2011 11.21 | Skriven av Jonas von Wendt i ishockey | Okategoriserad - (4 kommentarer)

Satt själv fast på kontoret då nästan 40 000 pers följde med matchen mellan Jokerit och HIFK i Olympiaborgen. Såg läckert ut i tv och alla jag talade som varit på plats var överväldigade av evenmanget. Idrott då den är som bäst.
IFK var bättre och vann välförtjänt, det stod skrivet i stjärnorna att arrangörsföreningen inte skulle vinna detta.

I Jokerits läger kan man trösta sig med vinsten matchen genererar. För trots stadionhyror, säkerhetsvakter, snöskyfflare och städare lär man ha gjort en vacker slant på tillställningen.

Det enda negativa var väl de oundvikliga slagsmålen före och efter matchen. Men de var få och begränsade sig väl närmast till lite flaskkastning. Idiotiskt det också men finländare, ishockey, lördagkväll och matchstart 18.30 betyder alltid att kung alkohol har ett finger med i spelet. Att ölförsäljningen måste strypas i period två är tragikomiskt.

Kom Klassikern för att stanna? Jag hoppas det. Men det gäller att vårda tillställningen. En match per år eller vartannat år i Helsingfors känns som absolut maximum. Möjligen att man kunde prova på en match i Ratina för att blåsa liv lite i hockeyn i Tammerfors? Det skulle sannolikt Kalervo Kummola gilla så behöver han inte köra de irriterande 170 kilometerna till huvudstaden.

Men alla varningsklockor börjar ringa då jag i dagens HS läser att Pelicans vd Ilkka Kaarna har långtgående planer att ordna en match på skidstadion i Lahtis nästa vinter. ”Matchen lämpar sig mycket bättre att spelas i Lahtis än i Helsingfors”. Jovisst Ilkka. Jovisst. Ungefär som att säga att ett kebabfik i Finlands Chicago bjuder på bättre käk än Chez Dominique i Helsingfors.

Vårda klassikern! Ordnar man den för ofta blir det inflation. Och jag tycker verkligen inte att matchen någonsin ska spelas i Lahtis. Aldrig. Pelicans mot vem? SaiPa? Lockar säkert massor med folk.

Ett önskemål har jag till Hjallis och Valtanen. Nästa gång kanske matchen kunde ordnas på en söndag? Klockan 17. Söndag är en ypperlig dag att gå på match. Det scenariot lär inte bli av. Med en arbetsdag en natt bort behöver inte arrangörerna stänga ölkranarna. Tusentals liter bärs skulle stå osåld ändå.

Summa summarum: En fantasisk fest. Tack till alla inblandade.

Tammikuun tasaus – januari-idiotin

28.01.2011 15.24 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Tammikuun tasaus – januari-idiotin)

FM-ligan har under åren stått för en mängd ofattbara och korkade beslut. Man har begränsat antalet spelare till 18 per match, man har flyttat lördagsmatcherna från 17 till 18.30 och nästan helt slopat söndagsmatcherna.

Men det mest idiotiska ligan kommit på på länge är den så kallade Tammikuun tasaus som vi är mitt inne i för tillfället. Vi funderade här på redaktionen vad som skulle vara ett bra namn på svenska utan att komma fram till något vettigt svar. Kanske januari-idiotin passar bäst.

Själva idén är redan helt befängd. Ett dubbelmöte mellan två lag mitt under säsongen känns i sig inte riktigt motiverat.

Men att belöna de sämsta lagen i ligan med att de får välja motstånd är fullkomligt vrickat. De lag som gjort det sämsta arbetet och spelat sämst får välja vem de möter medan de lag som varit bäst under säsongen inte har något att säga om sitt motstånd. På något sätt känns det bara helt bakvänt.

Då innebandyn haft systemet där lagen får välja sina motståndare i kvartsfinalerna har ettan valt först, sedan tvåan och trean och fyran får det lag som blir över. Och då har de fått välja motståndare från lagen på 5-8 plats. Då har de bästa belönats – precis som det ska vara.

Det system ligan valt att gå efter betydde att matchparen utformades enligt följande:

• serieettan mot -fyran: JYP–HPK (fick välja motståndare som sjunde lag)

• 2–5: Ässät–Lukko (5 val)

• 3–6: HIFK–Jokerit (6 val)

• 7–13: KalPa–Pelicans (3 val)

• 8–11: Blues–Kärpät (4 val)

• 9–14 Ilves–TPS (1 val)

• 10–12 Tappara–SaiPa (2 val)

Så här låg tabellen efter 32 omgångar (då bestämdes ordningen för valen):

1. JYP

2. HIFK

3. Ässät

4. HPK

5. Jokerit

6. Blues

7. Lukko

8. KalPa

9. Tappara

10. Kärpät

11. Ilves

12. Pelicans

13. SaiPa

14. TPS

Toppsex-lagen möts medan de sämre lagen ställs mot varandra. Det ger en klar fördel åt lagen mitt i och i slutet av tabellen i stället för att ligan skulle ha belönat dem som varit bäst hittills genom att ge lagen 1–6 rätten att välja sina motståndare för de två matcherna om man med väld vill utöka mängden matcher på detta konstgjorda sätt.

Nu är det bara att hoppas att dessa matcher inte spelar allt för stor roll med tanke på vilka lag som går till slutspel. Sex extra poäng är med stor sannolikhet skillnaden mellan hemmafavör och bortafavör i kvartsfinalen eller mellan en slutspelsplats och en tidig sommarledighet.