Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

HIFK förlorade den första kvartsfinalen mot HPK. Dessutom på hemmaplan.

Efter matchen hörde jag flera IFK-supportrar tala om att föra upp alla sina IFK-kläder och prylar på vinden och att inte följa med hockey innan laget spelar final någon gång långt in i framtiden.

En person hotade till och med med att bränna sin IFK-skjorta utanför IFK:s kontor.

Visst sved säkert förlusten, men någon orsak till panik finns inte. Ännu i alla fall.

IFK var det klart bättre laget på isen om man bortser från tredje periodens första fem minuter. Laget hade ett skott i stolpen och ett i ribban och otaliga kvalificerade målchanser.

Ställningen är 0-1 och man ska vinna fyra matcher. Samtidigt måste laget vinna på onsdag i Tavastehus för att inte försätta sig i en hopplös situation. Men samma spel som laget presterade stora delar av matchen i går är en seger inget problem. HPK presterade definitivt inget märkligt i rinken.

De som däremot presterade märkligheter på löpande band var urusla domarparet Jyri Rönn-Sami Partanen. Någon linje fanns inte och de klarade inte alls av att läsa situationerna. Alla visste att matchserien mellan IFK och HPK skulle bli en fysiskt tuff kamp med många ”möten” efter vissling. Varför väljer då FM-ligan att ge ansvaret åt Rönn och Partanen i den första matchen? Rönn var genomusel redan då han dömde Tappara-Jokerit.

Nu missade duon solklara utvisningar, slängde ut spelare för förseelser som definitivt inte var värda något straff och var inkonsekventa från början till slut. Irritationen bland spelarna växte och om domarlinjen fortsätter på samma sätt är det bara en tidsfråga innan det smäller ordentligt i rinken. Och då får ligan skylla sig själva.

På onsdag kommer nästa chans för IFK och domarna. Då får man se om någon lärt sig av sina misstag.

Hellre isbil än golfbil

26.03.2010 10.49 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Hellre isbil än golfbil)

Main attraction, som Aerosmith sjunger.

Mera och större. Det är trenden även i hockeyvärlden. På Gordie Howes tid var en hockeymatch en hockeymatch. I dag är det hot dog, öl och en massa tjafs som pågår så fort pucken inte är i rörelse. I NHL är matcherna numera happenings som pillar på tre timmars strecket. Till min stora glädje har man till play off åtminstone i Arenan plockat bort inslaget med Snubbe med hjälm men utan skridskor och inget att säga går in på isen och försöker från halva planen slå in tio puckar i nätmaskorna. I rekvisitan ingår en enorm hoj och halvnakna tjejer. MC:n är alltså priset som ingen i praktiken kan vinna. I stället premieras deltagarna med en Hesburgare eller klistermärken.

Nu var det bara två isbilar därute. Stora isbilar. Fina isbilar. Isbilar är bra. Bäst. Bättre än golfbilar i alla fall, som somliga tvingas ratta efter att Tappara, Jokerit, Blues och Kärpät kvalat klart i kväll.

Det heter också att when the going gets tough, the tough get going. I alla fall i går gällde det. Firma Sverige höjde nivån och var lika underhållande och svårstoppade som Tapparas briljanta paradfemma Lehterä-Lucenius-Enlund. Som redaktör Lönnqvist konstaterar är utgången oviss. Sedan så var backarna i båda lagen riktigt yra (också) i går men whattahell det är en del av underhållningen även det.

Lyckades i misstag köpa flabare till fanläktaren så där satt jag med psykfallen. Då menar jag till synes vanligt hygglo folk med mittbena och raka byxor som på hockeyläktaren förvandlas till tedkatzinsckyn som mordhotar än den ena än den andra. I går var det framförallt domarna Levonen och han den där vad han nu heter Boman som fick skit. Och Atte Pentikäinen som flera gånger fick plocka upp sina grejer där på isen. Humoristiskt om man tar det på rätt sätt men verkligen inget för småbarn. Flyttade ändå inte på mig till andra och tredje perioden. Kunde bra ha gjort det för det fanns gott om tomma bänkar – bara drygt 5.900 på plats när hallen suger 13.000.

Bakom mig satt en barnfamilj som diskuterade makaronilåda. I hallen fanns också den numera legendariska och pensionerade Hbl-sportjournalisten Marius Turula. Före match sade han till mig att Jokerit grejar det. Då var det liksom tryggt att åka till Böle. Turula vet. Däremot oroade det lite mera att redaktör Lönnqvist lämnat in en tipskupong med en etta för narrarna. Vill minnas att han nästan aldrig vinner något och hur som helst går allt det jag är intresserad av i hans kuponger alltid fel. Men nu blev det seger då. Undantaget som bekräftar regeln?

En spelare vill jag ännu nämna. Ville Nieminen, Tapparas nummer 30. NHL-Ville. Han är fin, seriöst alltså. En PERSON. Sådana behöver FM-ligan. Han pangade in en gummitrissa i går men flöt annars utanför spelet. Roligast var när målis-Riksman med sin enorma vante petade ut kråkor i Nieminens näsa. Ja, han har inget att skaffa inne i målgården. Ville blev riktigt sur och det var bra tv på bling bling-skärmen.

Hockey är underhållning.

I samma veva som jag måste gratulera Teemu Selänne till mål nummer 600 uttrycker jag min förhoppning om att han går förbi Jari Kurri som mesta finländska målgörare i NHL. Det krävs två mål, Kurri hade 601. Motivering: Kurri spelade största delen av sin karriär som Wayne Gretzkys ytter och gjorde de flesta av sina mål under en epok då ingen hört om traphockey, målvakterna var huvudet kortare och hade hälften mindre skydd, backarna vägde i snitt 10 kg mindre och tredje backparet kunde knappast ens skrinna bakåt.Ta en koll på en gammal Oilers-match på ESPN så förstår ni vad jag menar.

Selänne gjorde mål i början av nittiotalet, under traphockeyns glansdagar, efter att NHL ändrat på reglerna och gjort slut på hakningar och interference.I början gjorde han sina 90 procent av sina mål på snabba spelvändningar, numera står han visserligen mest på lur vid vänster tekningscirkel på power play. Men ändå förtjänar han rekordet mer än Kurri.Kanske att Kiprusoff gör finländsk ishockey en tjänst i natt och släpper in ett billigt när Ducks möter Flames.

Efter det här lägger Selänne nog av.Hoppas han inte följer sin ungdomsidols exempel och blir kvar och dingla på rinkarna tills de egna fansen buar ut honom (som nr 17 i Madison Square Garden).

När vuxna män gråter

21.03.2010 11.28 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey - (en kommentar)

width=574

Huxtha står det på matchtröjan, och vad fan betyder det också, han ställer sig upp nej han hoppar jämfota i marschkängorna och firar målet med helikopterarmar som om det gällde ett avgörande i den allra sista finalmatchen. Huxtha går ner några rader och skakar tass med en vett skrämd 14-åring, han går upp och vidare upp för att krama några uppenbart främmande vuxna män i bruna läderrockar. Huxtha ser ut som om han och hans vapendragare borde låsas in. Stirrig blick, svettig, ryckiga oberäkneliga rörelser, väsnas hårt. Sedan – mungiporna i öronen, tårar i ögonen. Sådana människor ska inte låsas in. De ska tröstas, kramas, projiceras på storskärmen och sparas.

Det målet gav Jokerit en 2–1-ledning mot KalPa i går. Jag tror att aldrig någonsin har 10.000 människor fört så mycket liv för så lite i Hartwallarenan. Eller lite och lite. Total jävla förnedring stod på spel.

I omklädningsrummet var det lugnare efteråt. En ikon som i sista stund fått fart på skidskorna sitter och jiddrar om katter och dyster Tamerforsstatistik (Lind), en annan som med sin envishet och en sjuk mängd stålar bidragit till Helsingfors idrottsliv med två stora sportarenor surar och vägrar svara på frågor (Harkimo). Men så är också vägen fortfarande otroligt grovgrusad, krokig och inte minst lång i det eviga projektet i Ilmala som varje maj på torg och pressinformationer stavas Poika kotiin!

Men vad hände i Villmanstrand, liksom? Poltergeist?

Och vad gick det åt Nylander? Om Huxtha – hmm vad hette han snubben i Albanien, Hoxha? – jublade hårt så samma kan man säga om Nylle. Herregud en sådan regndans för ett sånt skitmål! Skitmål. Viktigt mål. Otroligt viktigt.

Säga vad man vill om Jokerit och årets FM-liga men rubriker har de två gett. Stor drama. Det ligger risiga hårtovor längs paradgatan i Helsingfors och på järnvägsperronger norrut och frustrationen, svordomarna och hatet som fansen lämnat efter sig klibbar fast i skorna långt in på våren oavsett hur det här äventyret slutar.

Det enda som är helt säkert är att det är över när det är över.

Norsk segrare?

20.03.2010 11.10 | Skriven av Marcus Lindqvist i Cykling - (Kommentarer inaktiverade för Norsk segrare?)

Hade sett fram emot att se Lance Armstrong på startstrecket i cykelsäsongens första riktigt stora klassiker, nästan 300 km långa Milan-San Remo, men en infektion av matstrupen låter inte så behagligt så jag förstår att han avstår. I stället får vi se om Mark Cavendish kan upprepa, eller om klassikerspecialisten Tom Boonen, eller sprinterveteranen Alessandro Petacchi ror hem det. Kanske att det blir norska superlöftet Edvard Boasson Hagen?

60 minuter till sommarlovet

18.03.2010 22.09 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey - (en kommentar)

Sommartider hej hej.

Isbilen i Esboarenan hade knappt rullat in i rinken för att sopa rent inför nästa kvastbollsmatch när landets främsta hockeykrönikörer ännu en gång satte punkt för analysen Fel och fiasko i Böle. Detta trots att ingen ny och intressant information finns att tillföra. Just det är kanske den mest ledsamma och nyktra insikten nu när hjärnan hunnit smälta det definitiva nederlaget. För slut är det. Någon som verkligen tror att Ilves spöar SaiPa borta på lördag samtidigt som Jokerit slår KalPa hemma?

För en supporter har säsongen varit brutal. Själv hängde jag hela hösten i Jaffala. Hjärta men ingen hjärna, alltså. Det såg hemskt ut på isen från dag ett och ledargarnityret gjorde ett sånt där intryck som människor med en slapp strömmings handskakning gör. Ut med Hannu, in med annan Hannu. Men jahhajjajjjaa hoppsan då, tänkte vi. Kanske nu kanske kanske… Och så var det ju plötsligt imponerande många segrar i rad och Jokerit nosade på placeringarna fem och sex i tabellen.

In med ”krigaren” Battaglia och Nylander. Offensiv på Facebook och Twitter. Aggressiv marknadsföring på alla fronter och expertisen, i alla fall en del av dem, gick med i supporterkören och började tala om guldstriden.

Jokerits officiella Facebookgrupp har 16 162 medlemmar, eller vänner om man så vill. På Twitter har Jokeritnews 26 followers. Det är fan färre än jag själv.

Sedan sade det poff och precis allt har gått åt skogen. Sågar och napalm har plockats fram. Cellulosa nästa. Tragiskt.

Att också decenniets mest framgångsrika lag Kärpät störtdykt den här säsongen skapar mindre kalabalik, i alla fall i södra Finlands stora medier. Ljuset, jag säger inte allt men mycket ljus, är år efter år på narrarna. Som klubbgeneral har Harry Harkimo fått mycket stryk för sin impulsiva ledarstil. Men han har också fått en del gjort i den här staden och med den där ishockeyföreningen.

EDIT fredag morgon: I Urheilulehti redogör Esko Seppänen (som väntat) än en gång varför allt gick snett. Men i kommentartråden kan man ändå hitta den här snabbanalysen:

Jokereiden pitkän ajan pulma on ollut se, että siltä on puuttunut identiteetti ja pitkäjännitteinen sitoutuminen siihen. Taustalla on varmaankin osaamattomuuttaa substanssipuolella sekä organisaation johtamisessa. Lyhytjännitteinen ja reagoiva johtajuus sopii tiettyihin projekteihin, mutta ei sen kaltaiseen toimintaan, mitä jääkiekko-organisaation johtamiselta vaaditaan.

1990-luvun jokeri-menestys rakennetiin ennen Harkimoa tehdyillä ratkaisuilla junioritoiminnassa ja Jokereiden pelastamis-/tervehdyttämisoperaatiossa 80-luvun lopulla. Harkimo tuli kelkkaan mukaan korjaamaan hedelmät noiden tuottamasta hypestä.

Så alltså skribenten ”Åskådare”.

På Jokeritfansens diskussionsforum vädras naturligtvis en påtaglig upprördhet. Granskar man pseudonymerna är det kanske 15-20 gaphalsar som står för 98 procent av responsen. Den är ändå legitim. Ilskan är berättigad. Det här är geezers som betalar för hockeyn.

Som har betalat och som kommer att betala.

Viva Pasi!

17.03.2010 21.17 | Skriven av Jonas von Wendt i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Viva Pasi!)

Pasi Rautiainen är i högform i Canal Plus Championsstudio. Sjukt roligt!