Det var en märklig afton i Hartwall Arenan. Fullt hus men tyst som i spöktåget på Borgbacken tills man når den där obehagliga kröken och en vimmelkantig benrangel skrämmer livet ur en.
I första periodvilan säger sportchef Matti Virmanen i radion att matchen slutar 4–2 till Jokerit. Ganska bra med tanke på att HIFK då ledde 1–3.
Jo, sedan står det 4–2 på ljustavlan. Fyra för långvägagästerna. Och det står kvar där till september för i årets slutspelet lär de här lagen inte mötas.
Michael Nylander. Vem? Visst, han lyfte nivån i sista perioden och stod också för ett mål men ändå. Då var det redan ridå. Bates, mannen som heter krigare i efternamn (på italienska), har mycket att leva upp till och då har vi bara snackat namn och inte talat om de hundratals NHL-matcher han spelat.
Försprånget som Aravirta gav de andra lagen i FM-ligan och som Jortikka hämtat in på pur fananamma eller vad det nu var har fullständigt grusats sönder. Fyra raka förluster. Ruta ett igen, eller ska vi kanske hellre kalla den för Oktoberrutan? Men skit nu i det. Allt ljus ska vara på HIFK och kanske särskilt unge Mikael Granlund. Briljant kille, briljant. Två mål i kväll.