Satt själv fast på kontoret då nästan 40 000 pers följde med matchen mellan Jokerit och HIFK i Olympiaborgen. Såg läckert ut i tv och alla jag talade som varit på plats var överväldigade av evenmanget. Idrott då den är som bäst.
IFK var bättre och vann välförtjänt, det stod skrivet i stjärnorna att arrangörsföreningen inte skulle vinna detta.
I Jokerits läger kan man trösta sig med vinsten matchen genererar. För trots stadionhyror, säkerhetsvakter, snöskyfflare och städare lär man ha gjort en vacker slant på tillställningen.
Det enda negativa var väl de oundvikliga slagsmålen före och efter matchen. Men de var få och begränsade sig väl närmast till lite flaskkastning. Idiotiskt det också men finländare, ishockey, lördagkväll och matchstart 18.30 betyder alltid att kung alkohol har ett finger med i spelet. Att ölförsäljningen måste strypas i period två är tragikomiskt.
Kom Klassikern för att stanna? Jag hoppas det. Men det gäller att vårda tillställningen. En match per år eller vartannat år i Helsingfors känns som absolut maximum. Möjligen att man kunde prova på en match i Ratina för att blåsa liv lite i hockeyn i Tammerfors? Det skulle sannolikt Kalervo Kummola gilla så behöver han inte köra de irriterande 170 kilometerna till huvudstaden.
Men alla varningsklockor börjar ringa då jag i dagens HS läser att Pelicans vd Ilkka Kaarna har långtgående planer att ordna en match på skidstadion i Lahtis nästa vinter. ”Matchen lämpar sig mycket bättre att spelas i Lahtis än i Helsingfors”. Jovisst Ilkka. Jovisst. Ungefär som att säga att ett kebabfik i Finlands Chicago bjuder på bättre käk än Chez Dominique i Helsingfors.
Vårda klassikern! Ordnar man den för ofta blir det inflation. Och jag tycker verkligen inte att matchen någonsin ska spelas i Lahtis. Aldrig. Pelicans mot vem? SaiPa? Lockar säkert massor med folk.
Ett önskemål har jag till Hjallis och Valtanen. Nästa gång kanske matchen kunde ordnas på en söndag? Klockan 17. Söndag är en ypperlig dag att gå på match. Det scenariot lär inte bli av. Med en arbetsdag en natt bort behöver inte arrangörerna stänga ölkranarna. Tusentals liter bärs skulle stå osåld ändå.
Summa summarum: En fantasisk fest. Tack till alla inblandade.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Trångsynt, Joey. T.ex. Tappara-Ilves på Ratina blir väl onekligen en lika stor fest om den någon gång ordnas…
”Möjligen att man kunde prova på en match i Ratina för att blåsa liv lite i hockeyn i Tammerfors? ”
Visst var vinterklassikern mäktig, häftig och visst var det bra stämning men evenemanget lämnade en hel del att önska.
Här är en kort lista (i ingen speciell ordning) på vad som borde förbättras för att jag skall orka med detta en gång per år
1. Sköt om serveringen och toaletterna. Det kan inte komma som någon överraskning att hockeypubliken är törstig och därefter behöver tömma blåsan. Det kan heller inte komma som någon överraskning att det var så gott som slutsålt. Ändå finns det på tok för lite toaletter och kioskstånd. Att stadions serviceutrymmen är underdimensionerade är välkännt men innanför portarna och staketet finns gott om utrymme (om man tar bort snöhögarna alltså), använd det!
2. Jag kan bara tala för mig själv men jag tog mig till stadion för att se en hockeymatch som tack vare inramningen blir klassisk. Väl på plats visade det sig att jag var på ett stort jippo där det även spelades en hockeymatch.
3. Att en match måste ha reklampauser kan jag förstå men en sak är för mig helig, när pucken spelas skall det inte komma ljud från högtalarna, med undantag av information om själva matchen (utvisningar, mål etc). T.ex. varje gång Tapsa skulle ha publiken att skrika iväg ett skott höll hans prat på långt efter att pucken fallit ned igen.
4. Ifall arrangörerna satsat på hockeyn istället för fyrverkerierna hade vi kanske fått lite videotavlor nere på marknivå vilket i många fall klart förbättrat möjlgheterna att följa med matchen men som sagt, matchen var nu endast en del av helheten.
5. Allt detta tal om den goda stämningen förbryllar mig också lite. Visst, folk var glada och muntra och överlag kan stämningen anses ha avrit god. Men vanligtvis brukar man i samband med hockey mäta stämningen i volymen och outtröttligheten i stödet för de egna. Hur var det då? Glada miner och gott humör på läktarna? -visst! Högljutt och samstämmigt stöd för det egna laget? -verkligen inte.
my bad.