Sedinarna viker ihop sig när det gäller, Flyers har som vanligt målvaktsproblem, Red Wings flyger och Capitals ser ut att kunna hålla lite längre än vanligt i år. Det är de första intrycken av en alldeles fenomenal första omgång i NHL-slutspelet. På basis av vad jag sett hittills är jag inte förvånad om det är Washington och Detroit som möts i finalen.

Chicagokaptenen Jonathan Toews utjämning i numerärt underläge i game seven mot Vancouver. Jisses. Kan bara föreställa sig vad Roberto Luongo & Co tänkte då. Luongo som fått bära hundhuvudet för Vancouvers två raka playoffförluster mot Chicago. Men Luongo lyckades hämta sig efter att ha blivit slaktad och bänkad i de tre föregående matcherna. Och Vancouver lyckades driva ut sina onda playoffspöken.

Stöddiga Montrealbacken PK Subbans stenhårda slagskott som utjämnade spelet till 3-3 med 2 min kvar av game seven mot Boston. Jisses. Kan bara föreställa sig vad Tim Thomas & Co tänkte då. Thomas som förlorat sina bägge föregående game seven, inklusive 5-0 mot just Canadiens 2009. Men Bruins kom igen efter två raka förluster. Och lyckades driva ut sina onda playoffspöken.

Teemu Selänne. Otroligt. Han bara överraskar och överraskar. Inte bara mål, utan slit, backchecking och tacklingar. Vilken synd att hans kämpasatser var i onödan då Ducks föll ut.

Så här går det i andra omgången av slutspelet.

Vancouver-Nashville

Det är ofattbart hur lätt Dave Bollands kedja neutraliserade bröderna Sedin, som höll lekstuga i slutspelet. Dave Bolland: +6 i de fyra matcher han var med, Sedinarna samtidigt -9 sammanlagt. Ja, de gjorde nio poäng i de matcherna, men de förväntas göra betydligt mer om Canucks ska gå hela vägen. Luongo övertygade inte alls och Cory Scheider sjabbade ofattbart med pucken innan han blev skadad i den match han startade. I sjunde matchen var Luongo säker, men han är upp och ner. Ryan Kesler, Alexander Burrows med flera räddade Vancouver. Nashville saknar stjärnglans och vinner genom att försvara och anfalla som ett lag med Vezinakandidaten Pekka Rinne som sista utpost. Tyvärr räcker det inte. Särskilt som jag misstänker att Predatorslirarna är hyfsat nöjda över att ha kirrat klubbens första playoffavancemang någonsin. Däremot kommer Canucks att hamna i trubbel mot Red Wings i konferensfinalen. Senast ett lag som tvingats till sjunde matchen i första omgången vunnit Stanley Cup var 1992, Pittsburgh Penguins.

Tips: Canucks i femte matchen. Bröderna Sedin kommer att drömma mardrömmar om Shea Weber och Ryan Suter innan serien är förbi.

Flyers-Bruins

Jisses vilken fysisk och tuff serie det här blir. Bruins var förvånansvärt mjäkiga mot Canadiens och särskilt Zdeno Chara var inte alls så dominerande som han måste vara. Dessutom har Bruins ett allvarligt problem med sitt dysfunktionella power play: inte ett enda mål i numerärt överläge (däremot släppte Bruins ett i spel 5-4). Flyers saknade en frisk Chris Pronger och hade som vanligt målvaktstrubbel. Undrar vem som ska få förtroendet i första matchen. Men låt inte Flyers startsvårigheter lura er, Buffalo var ett svinaktigt bra lag och Ryan Miller en ännu bättre målvakt.

Tips: Flyers i sjunde. Ville Leino gör minst två mål. Fler Flyersspelare än puckar kommer att ångvälta genom Tim Thomas in i Bruinsmålburen.

Detroit-San Jose

Det var öppna dörrarnas dag när Sharks mötte Kings och Antti Niemi övertygade inte alls. Konstigt hur Todd McLellan envisas med att starta Niemi fast Niittymäki spelat bättre alltid då han fått chansen. Kanske för att han vet att Niemi har en underlig förmåga att alltid följa upp en katastrofmatch med en fantommatch. Detroit marscherade samtidigt rakt över Phoenix. Utan Henrik Zetterberg, som borde vara redo för spel i andra omgången.

Tips: Red Wings i sjätte. Såväl Jimmy Howard i Detroits mål som Antti Niemi i San Joses mål släpper en bunt billiga mål. Det här kan bli underhållande.

Capitals-Lightning

Bruce Boudreau tycks ha fått fason på Washingtons superstjärnor och när Ovetjkin också tycks ha hittat målkornet som var lite försvunnet i grundserien kan Capitals gå hur långt som helst. I grundserien såg det tidvis ut som att Boudreaus nya försvarshockey tagit det offensiva stinget ur det som varit ett av NHL:s roligaste lag att se. Lightning har gjort mål som ett kollektiv, inte minst av spelare som Sean Bergenheim. Igen, det räcker inte mot Washington. Capitals får en lätt väg till konferensfinalen och därmed kanske också till finalen.

Tips: Capitals i femte. Nya Capssvensken Marcus Johansson får Capsfansen att glömma Calle Johansson. En stund åtminstone.

Som regel sker det alltid minst en skräll i första omgången av NHL-slutspelet, så sorry Ovetjkin & Co: ni blev med svarte petter den här gången.Washington Capitals åker ut mot ett urtråkigt, urdefensivt, släng-er-framför-varje-puck-New York Rangers med en glödhet Henrik Lundqvist i mål.

Så här går det i första omgången:

Östra konferensen

Washington-New York Rangers

En målfattig serie mellan det nya, försvarsinriktade Caps och John Tortorellas bokstavligen blue collar-Rangers.Rangers förlorade inte en enda seriematch som laget ledde inför tredje perioden. Säger nåt om klubbens förmåga att täppa til.

Rangers vidare i sjätte matchen. Alex Ovetjkin gör ett mål i hela serien.

Philadelphia-Buffalo

Det här blir en grinig serie – med skrällvarning. Favoriten Flyers har gått trögt hela våren, medan Sabres varit ett av de hetaste lagen 2011. Frågan är om Flyers hinner återfinna formen och hur frustrerade lagets forwards hinner bli på Ryan Miller i Sabresmålet.

Flyers vidare i sjunde matchen. Chris Pronger blir avstängd en match för något svinaktigt.

Boston-Montreal

Efter de fysiska,fartfyllda seriematcherna med massor av mål, tacklingar och slagsmål förväntar sig alla att det här blir en klassiker som är ihågkommen ännu år 2020. Misstänker att Bruins kommer att fokusera på att spela fysiskt, men rent och köra över Canadiens.

Bruins i femte matchen. Tim Thomas håller nollan minst en gång, medan Carey Price släpper in minst två billiga mål.

Pittsburgh-Tampa Bay

Det här kunde ha varit en av de roligaste slutspelsserierna i mannaminne, men ett Penguins utan Sidney Crosby och Jevgeni Malkin har inte precis bländat med sin offensiv. Det är inte uteslutet att Crosby hoppar på isen, men hans form är ändå ett frågetecken.

Lightning i sjätte matchen, om Crosby inte är med. Penguins i femte matchen, om Crosby är med.

Västra konferensen

Vancouver-Chicago

Vancouver hade en alltför lyckad grundserie för att kunna vinna Stanley Cup, men de kommer att göra allt för att ge igen för fjolårets slutspelsförlust.Men Blackhawks ska inte underskattas, trots att de med nöd och näppe tog sig till slutspel. Kane, Toews, Duncan, kommer att höja nivån ett par snäpp i slutspelet.

Canucks i femte matchen.Redan nu kommer Alain Vigneault dock att märka att han saknar rivjärnet och tekningsspecialisten Manny Malhotra.

Detroit-Phoenix

Red Wings har massor massor massor av rutin – 19 spelare har vunnit Stanley Cup. Phoenix har ungdomlig iver, disciplin, hunger, men saknar rutinen. Samtidigt har Coyotes nåt Red Wings saknar – en superbra målvakt i Ilja Bryzgalov. Fast Chicago bevisade ju med Antti Niemi att det inte behövs en bra målvakt för att vinna Stanley Cup. Frågan är närmast om Red Wings veteraner tänder till på alla cylindrar.

Red Wings i sjätte matchen. Målfattigt.

Anaheim-Nashville

Finländsk uppgörelse – evigt unga Teemu Selänne, Saku Koivu, Toni Lydman och Jarkko Ruutu mot Pekka Rinne.Känns som att Ducks rutin avgör det här – om inte Rinne totalt murar igen målburen.

Ducks i sjätte matchen. Jarkko Ruutu tar minst en utvisning för att filma och två utvisningar för att störa målvakten.

San Jose-Los Angeles

Nu eller aldrig för Sharks. Öh, det var för två år sedan. Sharks som dominerat grundserien men alltid floppat i slutspelet såg ut att floppa redan i grundserien och missa slutspelet, men höjde sig mot slutet av säsongen. Kommer att köra över Kings som saknar sin bästa forward Anze Kopitar.

Sharks i fjärde matchen. Antti Niemi släpper en rad lätta mål, men det gör inget för Joe Thorntons första kedja och fenomenrookien Logan Coutures andrakedja öser in mål.

FM-ligans slutspel brukar vara sensationellt tråkiga och ensidiga. Som regel brukar grundseriens vinnare köra över åttan och drälla på ända till ligatiteln.

Ingen ligamästare har någonsin varit sämre än femte i grundserien, som Tappara 2003. Boring.

Jämför då med NHL. Over there har konferensåttorna i de 32 serier som spelats sedan 1994 hela 9 gånger besegrat grundserieettan. Segerprocenten hisnande 28,1 procent.

Ännu bättre har grundseriesjuorna klarat sig mot tvåorna : av 32 serier har sjuorna vunnit 15, det vill säga nästan hälften. Jämför det med att femmorna bara vunnit 10 av 32 serier mot fyrorna, fast de serierna borde vara de jämnaste logiskt sett.

Sexan mot trean är ett helt annat kapitel. Efter att NHL införde det idiotiska systemet med att placera divisionsettorna minst tredje i konferenstabellen 1999 har grundseriesexorna slagit ut grundserietreorna regelbundet. Sedan 2005-2006 har sexorna vunnit hälften, 5 av 10 serier. (Just nu gör den speciella rangordningen att ärkerivalerna Boston Bruins och Montreal Canadiens kan mötas i östra konferensens kvartsfinaler).

Mot den bakgrunden känns det extra uppfriskande med Blues historiska marsch mot ligafinalerna i FM-ligan. Vilket möte det skulle bli, Blues mot HIFK.

För det första tycker jag att Marit Björgens konkurrenter ska sluta gnälla över att hon använder astmamedicin med dispens. Jag såg en vän som liksom undertecknad tävlar i triathlon drabbas av astmabesvär under ett 10 km tempolopp i cykling. Jag trodde hon skulle kvävas när hon med pipande lungor kom rusande till sin jacka efter inhalatorn. Astmatiker har inte mer nytta av sin medicin än att den utvidgar deras andningsvägar till normal kapacitet.Inget fusk där.

För det andra undrar jag hur suspekt det borde vara att Krista Lähteenmäki efter att två gånger fått startförbud för alltför höga blodvärden beviljats dispens och nu gör ett fantomåk i damernas 10 km. Lyckligtvis ingen medalj för vare sig henne eller Pirjo Muranen, som skrällhöjde sin nivå.Aldrig förresten att ett slutresultat varit så förutsägbart som nu, med Björgen etta, alltid lika osportsliga Justyna Kowalczyk tvåa och Aino-Kaisa Saarinen trea. Undrar om Kowalczyk igen tycker att någon blockerat henne i spåret. För mig såg det ut som att hon tröttnade på Björgens tempo.

För det tredje undrar jag än en gång varför FIS vill ha masstarterna. För att skidor ska bli lika populärt som cykling i Mellaneuropa? Har FIS-cheferna tänkt på att inget VM, ingen av endagsklassikerna och inget av de stora etapploppen avgörs på flacka sprintetapper? I VM och endagsklassiker som Liege-Bastogne-Liege och Tour de Vlaanderen är banorrna alltid så svåra att det blir utbrytningar och överraskningar. Ifall det ska vara masstart i skidor borde det vara sådana brutala banor att fältet splittras.

För det fjärde undrar jag varför skidåkare alltid ska förklara sig. Alltid något, är det inte vallan är det skidorna, annars kan det vara att ena handsken blev våt så fingrarna stelnade (Marja-Liisa Kirvesniemis odödliga klassiker) eller så bara blev det mjölksyra i musklerna.

För det femte undrar jag varför jag bloggar om skidor när jag egentligen inte diggar sporten.Tacka vet jag cykling.

Rentav löjligt hur kvällspressen behandlat den svenska ”dopningsskandalen”. Reaktionerna bevisar hur djupa sår Lahtisskandalen förorsakade hos den finska journalistkåren.

Iltasanomat briljerade först med att damma av Kari-Pekka Kyrö, som överraskande nog ansåg att nyheten om att ”flera svenska toppidrottare” åkt dit för dopning på grund av näringstillskott som innehåller förbjudna prohormoner visar att det förekommer systematisk dopning i Sverige. Samma visa har vi hört sedan 2001.

Innerst inne hopppades väl kvällsreportrarna på att det hade varit någon Emma Green eller Charlotte Kalla som åkt dit. Föga överraskande lär det främst ha varit fråga om några kampsportare, i varje fall idrottsgrenar som knappast följer Wadas regler om testning och avstängning,

IS Marko Lempinen adderar ytterligare lite briljans med att ifrågasätta det svenska idrottssystemets trovärdighet. Han är övertygad om att ”systemet” i Sverige, idrottens takorganisationer, ligger bakom. Knappast kan ju någon enskild idrottare komma på att själv beställa kosttillägg v ia internet, va? Har inte med saken att göra att idrottare i Finland åkt fast för samma preparat som Svenska Riksidrottsförbundet nu går ut och varnar om. Exempelvis FM-guldmedaljören (ex-) Toni Liias som undrade över att han gav ett positivt dopningsprov när han använt ett preparat som hette – Testo Booster.

Kvällspressen undrade också varför frågan slätades över i de svenska medierna utan större uppmärksamhet. Själv tycker jag att det är otroligt hur stavhopparen Eemeli Salomäkis positiva dopningstest slätades över. Hans luddiga förklaring om att det fanns ett tryckfel i den finska översättningen av Wadas lista över förbjudna preparat köptes med hull och hår.Idrottaren är alltid ansvarig för vad han/hon stoppar i sig. Och när det gäller dopning är sportjournalistkåren fruktansvärt patriotisk. Dom dopar. Våra dopningsfall är missförstånd. Var är er trovärdighet, Iltasanomat och Kari-Pekka Kyrö?

Fullständigt väntat men likväl fullständigt tandlöst av spanska cykelförbundet RFEC att ge Tour de France-vinnaren Alberto Contador en ett års avstängning i stället för två år, som Wadareglerna förutsätter. Antingen har han åkt dit för dopning eller så är han oskyldig. Inget bevis för hur han fått ämnet i sig? Idrottaren bär ansvaret. Alltid. Därför instruerar samvetsgranna stalläkare sina klienter att inte ens köpa otestad värkmedicin från lokala apotek, för det kan vara tillverkat i samma fabrik som förbjudna preparat och med dagens känsliga mätapparatur leda till ett positivt dopningstest.

Om RFEC:s beslut står sig får Contador tävla i Vueltan i höst. Han har ett tvåårigt kontrakt med Bjarne Riis och när duon håller presskonferens på fredag kommer Riis garanterat att ställa sig bakom Contador. Contador har förstås tränat under hela sin avstängning med Riis Team Saxo Bank-Sunguard.

Men räkna med att UCI och Wada överklagar till idrottens skiljedomstol CAS i Lausanne.Tror nog att Contador får en tvåårsavstängning till slut. RFEC försökte ju redan med Alejandro Valverde, men han blev till slut avstängd han också.

Jag vill inte döma ut någon på förhand, positiv bevisbörda, et cetera, men jag kan nästan garantera att oskyldig är Contador inte. Fast den mängd klenbuterol som fanns i blodet var oansenlig och enligt experter otillräcklig för att vara till någon nytta alls för att höja prestationsförmågan, är det ett ämne som inte finns i kroppen naturligt. Förklaringen med kontaminerat spanskt kött var ett bra försök, med tanke på att det faktiskt hänt att folk i Kina och också i Spanien – för årtionden sedan – blivit förgiftade av klenbuterol som använts för att föda upp boskap.

Men med tanke på att Contadors namn dök upp redan i samband med Operacion Puerto-härvan för något år sedan samt att stallet han cyklat för, Astana, har en minst sagt tvivelaktig historia i kombination med att han är världshistoriens kanske fysiskt mest framstående cyklist gör att hans förklaring inte verkar så trovärdig.

Contadors syrekapacitet är bättre än Miguel Indurains, Bjarne Riis, Marco Pantanis och – Lance Armstrongs. Ex-Festinatränaren Antoine Vayer beräknade på basis av hans klättring uppför Verbier 2009 att Contadors syreupptagningsförmåga ligger på omänskliga 99,5 ml/kg, vilket enligt hans bedömning (han torde veta, om minnet är kort, kolla Wikipediaartikeln om Festinaskandalen) inte är möjligt utan dopning. Som en påminnelse en favorit i repris, jämförelsetabellen för bästa klättringsfarter någonsin. Månne inte den talar sitt tydliga språk:

Undrar vad fjolårets idrottare Minna Kauppi gjort för att bli utnämnd ”kohusuunnistaja” av Iltalehti. Kanske det var blogginlägget eller hennes klänning som gick sönder. Smått undermålig journalistik annars också, att fråga om hon blivit nerringd av nya sponsorer efter att valet offentliggjorts. Det är så det går till, hörni. Sju VM-guld och hennes offentliga image hittills har mindre med saken att göra. Men nu när jag säger detta märker jag att det inte går att nå Kauppis hemsida på grund av att ”den månatliga besökarmängden har överskridits”.

Minna Kauppi var som folk kanske minns förkyld under VM. Hon deltog ändå i kvalen och tillfrisknade tillräckligt för att ta guld i medeldistans och sprint. En kollega i HS (fel-)citerade henne som att säga att ”det inte var någon risk att tävla trots att hon var sjuk, för hon tog bort febern med en Burana”. Enligt en ömsesidig bekant blev Kauppi minst sagt rasande över att låta som en idiot i landets största dagstidning. Tufft att vara kändis.

Håller för övrigt på att läsa Michael Phelps självbiografi No Limits som bäst. Ganska kul att läsa att Phelps 2003 blev tillfrågad av en finländsk journalist varför han någonsin skulle kunna slå Jani Sievinens ”oslagbara” rekord på 200 m medley. Sievinens rekord löd 1.58.16. En provocerad Phelps simmade samma kväll 1.57.94. I dag lyder Ryan Lochtes världsrekord på 1.54.10.