De senaste decenniet har huvudstadslagen HIFK och Jokerit bjudit på gott om ofrivillig underhållning för Hockeyfinland.

Det har handlat om misslyckade värvningar (typ Justin Mapletoft, Peter White, Karl Goehring, Martin Spanhel, Lubomir Hurtaj, Terran Sandwith, Tom Draper. Listan kunde göras hur lång som helst), felaktiga värvningar (laget behöver en offensiv och skicklig center och värvar aen back eller ytter som är bra på att slåss), inga värvningar alls, märkliga tränarval (Bob Francis, Paul Baxter, Hannu Jortikka, Waltteri Immonen) och enorma misslyckanden på planen. Också den här listan kunde göras hur lång som helst.

HIFK och Jokerit har helt enkelt varit FM-ligans stora pajaser.

Men nu har den stora pajasen flyttat norrut. Till halva Finlands lag Kärpät.

Det började gå snett för Uleåborgslaget för ett par år sedan och sedan dess har det gått utför allt brantare.

Laget sjabblade bort landets mest framgångsrika junior då man släppte Mikael Granlund till HIFK efter minst sagt amatörmässigt agerande.

Laget värvade Matti Alatalo till tränare trots att han var ett minst sagt osäkert kort. Efter det valde man att satsa på ett ännu mer oskrivet kort då Mikko Haapakoski fick chansen. Båda misslyckades kapitalt.

Nu ska lösningen vara Hannu Aravirta som misslyckades totalt i Jokerit för ett år sedan. och starten har varit minst sagt trög också i Uleåborg.

Tidigare har det varit Jokerit och HIFK som hållit på och yrat med tränare medan Kärpät satsat på kvalitet (Kari Heikkilä, Kari Jalonen).

Spelarpolitiken är en annan sak som varit Juha Junnos starka sida i Kärpät. Han har hittat guldkorn som Pavel Rosa, Michal Bros, Petr Tenkrat, Victor Ujcik, Janne Pesonen, Jussi Jokinen osv. Samtidigt presenterade huvudstadslagen spelare som Yorrick Treille och Pierre Dagenais.

Nu har vinden vänt också på den här fronten. Kärpäts panikvärvningar i höst tar allt mer bisarra former. Laget skrev kontrakt med Tenkrat (som floppat totalt i Sverige) då man var i behov av (minst) en back och en målvakt.

Målvaktscirkusen är i full gång och ser värre ut än vad Matti Virmanen och Pentti Matikainen tillsammans skulle klara av att koka ihop.

Inte ens den dynamiska duon skulle ha klarat av att ha följande  fem målvakter i laget under samma höst: Petri Koivisto, Tomi Karhunen, Antti Rautiola, Ville Hostikka och Tuomas Saarela.

Vad är det som händer i Kärpät. Fortsätter Junno & Co på samma sätt kommer man att befinna sig i det träsk som Jokerit och HIFK för tillfället försöker ta sig ur. Och som man sett både i Hartwallarenan och Ishallen är det en lång väg till toppen då man en gång klarat av att köra en klubb i botten.

Frågan är om vi för tillfället ser det sista av storklubben Kärpät.

Jarmo Kekäläinen kom med dunder och brak till Jokerit och supportrar och journalister lyfte hans kunnande till skyarna inför säsongen.

Han är mannen som ska göra Jokerit till ett trovärdigt lag igen.

Han är mannen som kan allt om hockey och har enastående kontakter till Nordamerika.

Och han är mannen som kommer att bygga ett så bra Jokerit att inget annat lag har någon chans i ligan.

Ungefär så lät det. Sanningen har varit en helt annan.

Kekäläinen har hittills stått för en kanonvärvning – Tuomas Pihlman.

Resten av hans nyförvärv till Jokerit är spelare som inte på något sätt är speciellt märkvärdiga.

Petteri Nokelainen har aldrig stått för över 20 poäng på en säsong i någon liga. Jeremy Dehner är en helt ok back men tillför ingen som inte fanns i laget sedan tidigare. Tommi Kovanen var riktigt bra men fortsatte inte i laget. Justin Forrest är en verklig dussinspelare som inte hämtar in något nytt i laget och Jan Lasak har i sina tre matcher visat att han inte är någon verklig toppmålvakt. Ben Eaves inledde starkt men har efter det inte varit nära det spel han visade upp då han spelade för Blues.

Men Kekäläinen har inte behövs utstå någon slags kritik för dessa värvningar. Skulle Matti Virmanen ha skrivit kontrakt med samma spelare hade kritiken varit svidande och det hade öppet talats om panikvärvningar och namn som Bates Battaglia, Pierre Dagenais och Terran Sandwith hade lyfts fram som jämförelse.

Nu hyllas Kekäläinen både på Jokeritsupportarnas egna diskussionsforum och på jatkoaika.com.

Enligt supportrarna kan Kekäläinen inte göra något fel. Och samma sak gäller också i majoriteten av sportjournalisternas texter.

Det som många tycks glömma är att Kekäläinen kom tillbaka till Finland med det så kallade mjölktåget. Han var helt enkelt inte tillräckligt bra för att vara i NHL.

En annan sak som många glömmer är att Kekäläinen egentligen bara byggt ett riktigt bra lag – HIFK:s guldlag säsongen 1997-98. Den säsongen gjorde HIFK en kännbar ekonomisk förlust efter Kekäläinens miljonbygge.

Det ska bli intressant att se vad han lyckas göra med Hjallis Harkimos miljoner. Kan han bygga upp den illa skötta klubben och få den att bli framgångsrik igen? Inledningen har inte varit speciellt imponerande.

Men det ska man helst inte säga högt. Kekäläinen kan ju inte göra några misstag.

P.S. Kekäläinens utbrott tidigare i veckan visar att nerverna igen börjar vara på helspänn i Ilmala.

P.S. 2 Är det inte lite ironiskt att Jokerits bästa spelare den här säsongen är Virmanens värvningar Janne Lahti och Teemu Pulkkinen?

HIFK kan hamna i en minst sagt obekväm sits inom de närmaste dagarna i fall Iltalehtis rykten om att SKA S:t Petersburg är ute efter att köpa loss Kari Jalonens kontrakt.

Ska IFK välja SKA:s miljoner eller framgång på våren? Det är bokstavligen miljoneurosfrågan för tillfället.

Kari Jalonen har efter två mer eller mindre misslyckade säsonger fått IFK att spela exakt den hockey han kan och vill. Han har själv i hög grad varit med och byggt upp laget och på våren är tanken att han ska skörda framgångar av sitt hårda arbete under sina tre säsonger i IFK.

Jalonen har ett bättre material till sitt förfogande än under de senaste säsongerna och laget spelar en bättre hockey än tidigare. Dessutom har han säkert lärt sig att inte slå in handbromsen i slutspelet som han gjorde i våras. Med andra ord är allt upplagt för finalspel om laget fortsätter på samma sätt. För tillfället är det bara JYP som spelar bättre hockey i ligan.

Men har IFK verkligen råd att släppa i väg Jalonen till Ryssland mitt under säsongen. Klubben har ju inte precis rosat marknaden sedan millenieskiftet. Besvikelserna har duggat tätt och trovärdigheten var körd i botten då Jalonen kom till IFK. Han har sakta – tillsammans med den nya klubbledningen – byggt upp trovärdigheten. Laget är inte längre hockeyfinlands stora skämt utan en klubb som sköts proffsigt. Och Jalonen har i allra högsta grad varit inblandad i förändringen.

För supportrar, samarbetspartners och den stora hockeypubliken är det bara framgångar (helst mästerskap) som är det sista steget på vägen tillbaka till toppen för IFK. Och det steget tar laget med betydligt större sannolikhet med Jalonen än utan honom (men med en massa nya pengar).

Lukkos förra säsong borde fungera som ett varnande exempel för hur det går då klubbledningen förblindas av ryska miljoner. Efter att laget sålde Petri Vehanen till Kazan föll lagets spel ihop totalt och säsongen slutade med att laget blev utspelat i kvartsfinalen efter att ha slagit alla tänkbara rekord under hösten.

Hur resonerar IFK?

HIFK har varit i rubrikerna de senaste dagarna av bekanta orsaker. Precis som på ”den gamla goda tiden” – en tid de flesta supportrar fortfarande längtar tillbaka till – är det knytnävarna som skapat de svarta rubrikerna. Inte det faktum att laget för en kort stund toppade tabellen.

Men det finns en väsentlig skillnad till det förflutna då Ilari Melart och Markus Kankaanperä i veckan kastade handskarna. I båda fallen har det varit fråga om en markering och ett sätt att försvara lagkompisarna.

Melart gav sig på Karalahti av två orsaker. För det första tacklade Karalahti Turo Järvinen så att IFK-spelaren missade tio matcher. För det andra delade Karalahti ut en hård tackling mot IFK-kaptenen Ville Peltonen i början av matchen.

Melart meddelade åt Karalahti och resten av ligan att det inte är okej att köra på IFK:are ostraffat.

Kankaanperäs påhopp på Juuso Puustinen är både fult och fegt, det kommer man inte ifrån hur mycket man än vänder och vrider på det ensidiga slagsmålet.

Men också här handlade det om att statuera exempel. Puustinen tacklade Peltonen hårt tidigare i matchen och det är något Peltonens lagkamrater vill få ett slut på innan lagets viktigaste spelare skadar sig i en sådan situation.

Är IFK:s agerande rätt eller inte? Det råder det säkert delade åsikter om. Säkert är att om IFK fortsätter på samma sätt kommer någon politiker som inte förstår sig ett dugg på hockey eller idrott att ta starkt ställning mot IFK:s agerande och fördöma ”de nya vindarna” inom finländsk hockey.

Jag tycker IFK ska fortsätta försvara de egna, skapa stora rubriker och sätta färg på FM-ligan.

P.S. Tror någon förresten det är en slump att IFK i dag meddelar att Ilari Melart, som för övrigt på nätet döpts till IFK:n Kultainen Noutaja, har förlängt kontraktet för två säsonger? Nej, det är klubbens sätt att visa att man står bakom honom och det han gjorde.

Heikki Leime blir den första tränaren som får foten den här säsongen i FM-ligan. Egentligen har han redan fått sparken.

TPS hade krismöte på fredagen efter att laget förlorat ännu en match. Efter mötet intervjuade Ilta-Sanomat spelarkoordinatorn Ari Vuori och han mer eller mindre meddelade att Leime är på väg bort från klubben.

Leime on mukana Oulussa

Tarkkailemme nyt päävalmentajan ja joukkueen tilannetta peli kerrallaan

KalPaa vastaan pelimme oli jo parempaa, mutta tuloksia on tultava. Kaikki tekosyyt on nyt käytetty

Speciellt det första citatet säger det mesta om Leimes ställning i klubben. Han är med i Uleåborg då TPS möter Kärpät på lördag.

Vuori kunde väl åtminstone ha sagt att Leime tränar laget i Uleåborg, inte bara att han är med. Leime är med andra ord med i TPS verksamhet tills Vuori hittat någon som ersätter honom.

Men Vuori kunde ha hittat ett bättre sätt att berätta att Leime får gå än att göra det så klumpigt som han gjorde i Ilta-Sanomat. Det är tydligen inte bara på isen som TPS ska förbättra sina insatser.

NHL-premiären i Hartwall Areena närmar sig med stormsteg. Minnesota Wild har varit i Finland sedan fredag och tränat ett par gånger medan Carolina Hurricanes landar sent på måndagen.

Först och främst måste man ju lyfta på hatten åt Hjallis Harkimo för att han lyckas få NHl Premiere till Helsingfors. Det stora arbetet gjordes säkert inför förra säsongens matcher men också inför den här veckans matcher har Jokeritbossen säkert jobbat mycket och hårt. Han fick hit två lag som, trots att de inte håller någon vidare NHL-standard, har flera intressanta finländska spelare i laguppställningarna.

Hjallis såg nöjd ut då han följde Wilds träningar på söndagen från läktarplats. Mn jag undrar hur nöjd Hjallis egentligen är. Biljettförsäljningen har inte varit så bra han hade hoppats på och dessutom håller en HIFK-spelare på att stjäla showen i Hjallis eget Jokeritpalats i Ilmala.

Mikael Granlund har varit ett hett byte för de tillresta amerikanska journalisterna och Wild har lagt upp flera videoklipp på sin officiella hemsida med 18-åringen som laget draftade som nia i somras.

Också finländska medier har gett Granlunds Minnesotakoppling stor synlighet. Wilds tränare, general manager och spelare har i tur och ordning fått berätta vad de tycker om Granlund och hela klubbens ledning tillbringade lördagen i Ishallen där de såg HIFK-Ässät.

Samtidigt är det inte många som nämnt Jokerit i snacket inför torsdagens och fredagens matcher. Vad tycker Hjallis om det?

Att HIFK har målvaktsproblem är inte någon nyhet. Men att man själva ber om dem och till och med skapar dem är något nytt i klubben där målvaktscirkusen varit i gång i evigheter.

Jan Lundell fick inleda säsongen mellan stolparna då nyförvärvet och förstamålvakten Juuso Riksman var febersjuk. (Nyckelordet här är förstamålvakten).

Då Riksman tillfrisknade var det klart att Riksman skulle ställa sig i IFK-målet. In för matchen mot SaiPa valde Kari Jalonen att låta Lundell fortsätta. Varför han gjorde det är ett mysterium. Lundell imponerade inte och var delskyldig till att IFK tappade 2-0 till 2-2.

Därför kom det som en mindre chock att Lundell fick fortsatt förtroende inför matchen mot Ilves. Varför värvade IFK Riksman om man inte tänkte låta honom spela.

Det naturliga hade varit att Jalonen efter SaiPamatchen på tisdag meddelat Riksman att han står i mål mot Ilves. Då hade Riksman mentalt kunnat förbereda sig för säsongdebuten. I stället fick han veta att han igen ska följa med matchen från bänken.

Sedan då laget ligger under med 1-3 bestämmer sig Jalonen för att kasta in Riksman i mål. Han är oförberedd, kall, har inte fått ladda för debuten i fred. Vad tänker Jalonen på?

Tror han att Riksman ska hoppa in och rädda matchen för honom? Det är klart att en målvakt inte presterar på topp under dessa förutsättningar. Men försök säga det åt killen som envisades med att kasta Juha Pitkämäki i mål kväll efter kväll trots att målvakten knappt höll Mesitsklass. Samma kille tyckte också att duon Lundell – Jani Nieminen är en kombination för ett lag som jagar framgångar.

Nu har Jalonen och IFK i värsta fall igen ett målvaktsproblem. Lundells självförtroende är säkert inte på topp efter att ha blivit utbytt och vad som rör sig i Riksmans huvud är svårt att veta.

Han kom till IFK för att vara klar målvaktsetta. Hittills har Jalonen inte gett honom en chans att ens försöka vara det. Riksman är säkert inte alls nöjd över att ha tvingats inleda säsongen med att hoppa in på planen då laget spelar uruselt och ligger under med ett par mål.

Nu är hans räddningsprocent usel, hans förtroende för tränarna i värsta fall bortblåst och humöret kört i botten.

Varför lär sig inte Jalonen och HIFK av sina misstag? Eller är det en del av klubbens bränd att ha målvaktsproblem?