Den första FM-ligafinalen mellan HPK och TPS blev något av ett antiklimax. Eller blev det bara som det blir då två lag som egentligen inte hör hemma i en final möts i vårens viktigaste matcher?

För varken HPK eller TPS hör till ligans två bästa lag. Och det är ju just de två bästa lagen som ska mötas i final. Missförstå mig inte. Både HPK och TPS har tagit sig till final och är förtjänta av sina platser där.

Men den första matchen visade vad det i värsta fall kan innebära att ha grundseriefemman och -sexan att göra upp om guldet.

Matchen i Tavastehus var en horribel tillställning. Inga tacklingar, ingen intensitet, inget jävlar anamma och inga känslor. Är det så vi vill ha det i säsongens hittills viktigaste match?

Man vet att något gått riktigt snett då det vinnande lagets spelare och tränare är missnöjda med insatsen. Laget som mot alla odds tagit sig till final vinner den första matchen på bortaplan. Hur bra som helst, kunde man tro. Men både Kai Suikkanen och Antti Erkinjuntti såg nästan besvikna ut efter matchen och kommentarerna var mer negativa än positiva trots att man tagit ett första steg mot ett sensationellt guld.

Det känns ju dumt att stå här och säga det efter att ha vunnit första finalen, men jag är inte alls nöjd med vårt spel.

Det var Suikkanens analys efter segern.

Matchen var en av de sämsta jag sett under hela säsongen och då har det blivit ett femtiotal matcher på plats och minst lika många till via teven.

Fortsätter finalserien i samma usla stil kommer den stora publiken att tappa intresset snabbt. Sedan är det bara i Tavastehus och Åbo någon bryr sig. Resten av Finland börjar i stället räkna dagarna till VM-starten den 7 maj.

Hoppas att HPK och TPS tar sig i kragen och bjuder på bättre spel i fortsättningen. Det är den finländska hockeypubliken värd. De betalar för att få se högklassig underhållning. Det bjöd lagen inte på i Tavastehus på torsdagen.

Vakna, det är finaler på gång!