Det är hög mysfaktor i SVT:s OS-studio.

Vi ska vara glada men komma ihåg en sak. Den dagen folkrepubliken med sina dryga miljarden invånare börjar spela damhockey riktigt på allvar får vi glömma allt medaljsnack.

Redan i dag är det tufft för Finland, ”bara” 2–1 mot ett Kina som kör med parkeringslyktorna tända.

Nu har jag sett matchen i repris. Tror vi behöver ett Miracle On Ice för att kirra ädelmetall. Då ska ni veta att jag är en osund optimist som varje år sedan guldet 2002 eller vad det nu var för år, det är så länge sedan att jag knappt minns, snackat mig snurrig om ett nytt mästerskap för Jokerit.

Två saker talar för Kanada och USA i final. Det ena är individuell skicklighet (skridskoåkning osv), det andra skotten. Fy fan så bra både amerikanskorna och kanadenskorna (sic!) skjuter. Bra och hårt. Framförallt hårt.

Och så har vi Sverige. Alltid jobbiga. Men det finns ett men, det finns det alltid också när Virmanen bygger lag i Böle, och då handlar det om flyt, studsar, stolpe in och rätt färgs skridskosnören.

Och Kina är ju då nere för räkning. Den här gången.

Brons, någon?