Det vackra fenomen som vi kallar för ”transferfönstret” har stängt och vi kan väl en gång för alla konstatera att de sista dagarna gick långt ifrån klockrent för utlandsfinländarna.

Teemu Tainio petades från ett satsande Sunderland till ett inte-fullt-lika-satsande Birmingham.
Berat Sadik petades från ett topplag i den tyska näst högsta serien till ett bottenlag i den belgiska ligan, med ungefär lika stora publiksiffror som typ TPS.
Lauri Dalla Valle snappades inte upp av någon alls och får fortsätta gömma sig i Liverpools reservers reserver.
Jonatan Johansson snappades inte upp av någon alls, inte ens sin egen klubb, och Tintti är nu klubblös.

Den enda som på nåt sätt hittar nåt positivt är Perparim Hetemaj, och då gick han från en storklubb i en europeisk huvudstad till en mindre klubb i en lite mindre europeisk stad. Och till råga på allt fick han Steve McClaren som tränare (om det är nån som inte sett Shteeve ofrivilligt börja prata engelska med bisarr holländsk accent bör ni gå in på Youtube nu).

Anfallssituationen inför VM-kvalet är hur som helst snudd på komisk. Efter att Forssell lämnat återbud består de finländska anfallsalternativen av Shefki Kuqi (TuS Koblenz), Berat Sadik (Zulte-Waregem) och Jonatan Johansson (FC Ingenstans). Är det nån som kan nämna ett enda landslag i Europa där anfallarna i snitt kommer från sämre klubbar får ni gärna mejla.

Och med tanke på hur truppen ser ut i övrigt med dess totala bannlysning av försvarsspelare som var med i U21-EM (speciellt såna som just skrivit på för Bundesligalag) tyder allt på att Baxter tänker chocka Fotbollseuropa (eller Fotbollsasien i Azerbajdzjans fall) genom att mönstra en revolutionerande 3-7-0-uppställning.