Med risk för att låta som Petteri Sihvonen tänker jag lyfta fram min egen kommentar om Blues inför säsongstarten som gick under rubriken ”Lillebror är tillbaka”.

Efter torsdagens brakförlust i Ishallen spelades PMMP:s Pikkuveli i hallen och Bluesspelarna åkte av isen i rasande fart för att snabbt glömma förnedringen på isen.

Laget är definitivt tillbaka i läget man låg i för några säsonger sedan. IFK är den elaka och starkare storebror medan Blues insats i går visade att den mentala styrkan i årets upplaga av Blues är lika med noll.

Det tog två minuter att se att esbolaget skulle förlora. Då hade spelarna jagat rödtröjorna huvudlöst över hela isen utan att ha något eget spel.

Spelarna uppträdde som kusinen från lande som första gången är på besök i stan.
De starka ljusen, den stora hallen och IFK:s fräna och aggressiva spelstil såg ut att skrämma gästerna till den grad att man vek ner sig utan någon slags kamp.
Rädsla och feghet är orden som beskriver Blues insats bäst.

Lägg dessutom till tränaren Petri Matikainens fullkomliga hjärnsläpp i mittperioden då han skällde ut domaren Timo Favorin och såg till att laget måste spela med tre mot fem andra gången i matchen och det är lätt att inse att pressen på tränaren börjar kännas.

Matikainen har inte en tacksam uppgift. Att leda ett lag som i princip saknar hela öppningsformationen är inte en tacksam uppgift.
Iiro Tarkki har varit darrig mellan stolparna, backbesättningen är komponerad av spelare som ska spela i andra och tredje paret och i anfallet saknas hela förstakedjan.

Säsongen kommer att bli riktigt tung för laget och jag tror att Blues kommer att missa allt som heter slutspel i vår.