Det snackas så mycket strunt om det finländska fotbollslandslaget just nu att man är benägen att ge Stuart Baxter rätt.
”Följer ni med internationell fotboll alls” frågade Baxter som bekant, ett högst befogat spörsmål när man hör den ena efter den andra påstå att ”det material Hodgson hade att tillgå var bättre än Baxters”.
Fullständig bull.

Finland spelade ett kval under Hodgson och inledde hösten 2006 med fem EM-kvalmatcher och inte en enda förlust. Raden 3-2-0 (med seger i Polen och kryss mot VM-semifinalisten Portugal) nåddes med följande spelare i öppningselvorna:

Toni Kallio (Molde)
Ari Nyman (Inter)
Markus Heikkinen (Luton Town, sist i Championship den säsongen)
Shefki Kuqi (Palace, mediokert mittenlag i Championship den säsongen)
Mika Nurmela (HJK)
Jonatan Johansson+Jari Litmanen (2 x Malmö FF)

Samtliga dessa spelare startade alltså under Hodaris första kvalhöst. Lägg till att det den hösten på bänken satt storheter som Juha Pasoja (Ham-Kam), Tuomo Könönen (Odd Grenland) och Pekka Lagerblom (Köln, mittenlag i 2. Bundesliga).

Nä, Groningen, AZ Alkmaar, Brescia, Kilmarnock, Rapid Wien, Heerenveen, Ajax, Willem II, Dynamo Kiev osv gör kanske inte det finländska landslaget till Europas sexigaste men utgångspunkten vad gäller spelarmaterialet är tammetusan inte sämre för Baxter än vad det var för Hodgson.
Så kan vi snälla åtminstone sluta använda det som argument? Annars kan det hända att jag snart drar en Baxterbult.