46 nationer i Europa har damfotbollslandslag.
Nordirland är rankat nummer 38, bakom damfotbollsstorheter som Färöarna och Litauen. Till och med Turkiet, Azerbajdzjan och Kazakstan finns före i rankningen och då tvivlar jag på att damfotboll är sådär superprioriterat i de länderna, no offense.

Men efter att ha sett det nordirländska landslaget på Finnairstadion undrar jag mest hur det kan komma sig att åtta nationer finns efter Nordirland på listan. För en hel del fotboll har jag skådat i mina dagar, men knappast ett lag som tagit så totalt kaputtslut sista tio.

Att fixa ett överkomligt motstånd till sista träningsmatchen var en god tanke, men det här var väl ändå att ta i?
Nu fick Michael Käld inga svar alls. Om han ändå vill tolka in nåt från det lätta träningspasset som gick under benämningen landskamp är det i så fall att Tinja-Riikka Korpela ska starta i mål, att Sanna Talonen ska ta plats längst fram och att Essi Sainio gott kan sättas in i startelvan, men som mittfältare och inte som back.

Vilket skulle betyda att Finland mot Danmark i EM ska starta ungefär så här:
Korpela
Hyyrynen-Salmén-Valkonen-Saari
Mäkinen-Julin
Sällström-Österberg Kalmari-Sainio
Talonen

Danmark ligger för övrigt 35 platser före Nordirland på Europarankingen, om någon undrar.

Och en landslagssak till. Förtroendet för Stuart Baxter växer inte precis av att höra att han tagit in Toni Kuivasto till truppen mot Sverige.
Jepp, Toni Kuivasto. Som i sommar varit riktigt dålig i Allsvenskans största krislag. Som redan hunnit göra ungefär tusen landskamper utan att närapå bli förstaval i mittförsvaret. Som aldrig någonsin under några som helst omständigheter borde vara med i ett landslag som ska bygga för framtiden.
Hur tänkte du riktigt där, Stuart?